lillaannisen

Idag när jag och sonen vanrade runt på stan stod hon plötsligt bara där.
En person vars liv jag följt under en tid via bloggen.
Livs levande!
Vi har suttit på samma avslutningar och en del föräldrarmöten tillsammans under flera år.
Vi har aldrig pratat, och då visste jag inte alls vem hon var.
En sådan där snygg morsa som verkade i toppform, var min enda bild.
Onyanserad och enkel, men det är väl så vi gör.
Skapar oss en enkel, stereotyp bild av en människa.
Baserar vår bild på några få iaktagelser.
Nu vet jag mera om hennes tankar och liv.
Fortfarande en riktigt snygg och fräsch morsa, men nu med ett otroligt djup!
Det var lite skumt att mötas, men ändå naturligt.
Och trevligt!
Vissa människor är bara...okonstlade och ärliga.
Jag gillar sådana människor.
De man slipper tänka så mycket kring utan bara vara...mig själv.

Jag delar med mig av mitt liv och mina tankar, här på min blogg.
Kanske kan någons bild av mig också få en annan dimension.
Ett djup, eller en nyans som inte tidigare fanns där.
För vi är så mycket mer än bara ytan som syns.