Kaffe
I så många år, ja jag kan faktisk inte minnas när jag började,
har kaffe varit en naturlig del av mitt liv.
Många och stora är muggarna jag hällt i mig.
Och jag har njutit av dem, nästan alltid i alla fall.
För visst är det med kaffe som med rökning,
det är en social företeelse, något man förväntas tacka ja till
vid ett besök eller under en paus på jobbet.
Senaste månaderna har jag dock dragit ned ganska kraftigt på
mitt intag av denna omtvistade dryck, av vissa ansedd som djävulens påfund,
av andra som guds gåva till folket.
Och gissa vad, jo jag mår faktiskt bättre av det.
Nu på sommaren och i semstertider jag dock antalet koppar sakta ökat igen,
och jag satt precis och tänkte på att jag inte tycker det smakar särskilt gott.
Jag var egentligen inte ens sugen, men ändå dricker jag en stor kopp till frukost.
Skumt hur något kan sitta så djupt ryggmärgen.
Nej, nu blir det te för mig ett tag framöver och när suget efter kaffe blir för stort
tar jag mig en god espresso istället.
Rött blåärste från Friggs rekommenderas starkt!
