lillaannisen

Kvällen har varit förvånansvärt lugn för att vara mitt i veckan.
Barnen har inga aktiviteter, utan läxor är i fokus.
Jag hade inte LC och är inte tilläckligt pigg för att träna
och mannen känner att den är på gång, förkylningen alltså.

Vi tog istället en snabb tur till Stenströms i Hallsta för att titta på
en mountainbike till sonen.
Lägg märke till orden T I T T A!
Vi får se vad som händer på cykelfronten framöver...;-)

Kvällens middag bestod av nykokta rödbetor med chevre,
grillade kycklingspett med chinoa + ajvar och chevreyoughut samt sallad.
Supergott!

Kanske finns plats över till plommonpajen....
men bara kanske!

Idag har jag föresten haft ett otroligt intressant möte med en medmänniska.
Jag gillar verkligen mitt jobb.
Det ÄR intressant och givande att arbeta med människor (även om det är T U N GT ibland)
och häftigt att vi fungerar så olika.

Tyvärr har många haft/har det grymt tufft i livet av olika skäl
och det blir inte bättre av samhällets okunskap om hur det är att leva med ett funktionshinder.
Sitter du í rullstol eller har något annat synligt, påtagligt hinder,
då kanske du blir bemött på ett OK sätt!
Ingen ber dig i alla fall att springa upp för trappor.
Har du däremot diagnosen aspergers syndrom eller något annat, osynligt som gör att du har
stora svårigheter inom vissa områden, ja då kan det bli tufft.
Extra svårt blir det eftersom många inte kan beskriva sina svårigheter och behov,
och när/om de gör det, finns då kompetensen att möta dem där de behöver bli mötta?

Jag fascineras också av att det finns alla dessa teoretiska "mallar" för hur man ska "vara"
med en viss diagnos, men det finns lika många varrianter som det finns individer.
Underbart!!

Jag är oändligt tacksam för att ha förmånen att möta alla dessa
fanstastiska människor och hela tiden lära mig mer av och om er.
Ni gör mig förhoppningsvis till en mer ödmjuk människa.

LOVE!