Strutsar

Jag kan inte hantera strutsar.
De stoppar huvudet i sanden och hoppas att det jobiga ska försvinna.
95% av "aktiviteten" missar de,
sen har de mage att komma med dumma kommentarer på resterande 5%.

En obstinat 13-åring som är otroligt otrevlig när han får hjälp på morgonen med håret.
Efter en stunds tjafsande tappar jag tålarmodet.
Skriker, javisst...
Jag är för sjutton ingen övermänniska utan en helt vanlig, ganska stresskänslig mamma.
Mannen, backar han upp mig?
Talar han om för sonen att man uppför sig inte så åt sin mamma,
eller någon annan heller, för den delen?
NEJ!!
Precis som alltid är han borta i sådana situationer.
Precis som när jag blev kallad jävla fitta av en ouppfostrad bortskämd människa i somras.
Hela den dagen har etsat sig fast.
DET KÄNNS!!!
Det känns att aldrig någonsin få stöd, uppbackning.
Men vad fan...
Jag förtjänar väl det.
Jag har ju inte det oändliga tålarmodet.
Jag är bara en människa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0