lillaannisen

Solly, solly, som en taxichaffis i Bangkok skulle ha sagt, för att
jag inte uppdaterat här på ett tag nu.
Jag har haft fullt upp med att jobba och få ordning på mig själv
efter resan och även om jag inte är speciellt jetlaggad har
jag istället jordens huvudvärk som inte släpper.

Allt känns så overkligt långt borta, hela resan,
som om den aldrig inträffat.
För en vecka sedan gjorde jag fantastiska dyk och åt
solmogen annans, nu sitter jag här med en kopp kaffe
och allt är som vanligt, men ändå inte.
Mitt hjärta och min hjärna är överfulla av intryck, minnen och känslor
som jag alltid kommer att bära med mig.
Det är därför jag älskar att resa och göra allt vi gör,
för minnena är så mycket vardefullare än prylar.
De är min bästa pensionsförsäkring, för om jag nu blir gammal och så
skruttig att jag bara sitter, ja då kan jag sitta och drömma mig tillbaka
till alla våra äventyr.

Redan nu har nya planer börjat smidas innanför den blonda kalufsen.
Sommar med ett glas rosé på en uteservering nere på rivieran vore inte fel.
Den som lever får se, och jag tänker banne mig göra allt jag kan
för att hålla mig vid liv...