lillaannisen

Pust, stånk och stön...
Äntligen fredag!
Veckan har varit intensiv med LÅNGA dagar, en man som varit borta
några kvällar och så en trilskande, trotsande snorunge.
Förlåt, tonårsson var det nu ja...
Även om jobbet är superkul är det jobbigt ibland.
Det tär på pysket att vara proffessionell, pedagogisk och samlad
när man ibland bara vill bryta ihop och skrika...
något som jag såklart inte gör (på jobbet ;-)).

Jag avslutade veckan på bästa sätt i alla fall.
Champagne och tilltugg på Varda med bästa, finaste L
och ett par timmars surrande om livets möjlig och omöjligheter
var precis vad en liten Annis behövde.
Vi konstaterade krasst att vi inte är några små dunungar längre,
utan ganska så luttrade ruggugglor, typ been there, done that....never again.
Faktiskt riktigt skönt att känna så, att jag befinner mig på rätt sida av livet.
Att jag dessutom är omgiven av de finaste männsikor som finns, gör inte saken sämre.