lillaannisen

Attans vad nära det var idag att jag blev av
med min helikopteroskuld.
Jag satt till och med fastspänd med bältet i
baksätet (heter det så) och väntade på att
min värsta, bästa coolaste pilotvänninna
skulle starta upp den, men då tvärstrejkade
motorn.
Den hade stått ute medan L och hennes
"sidekick" (alltså INTE jag uten en till pilot)
kollade genom allt och så skulle hon tankas.
När allt detta var klart behövde vi tina upp
oss lite med en snabb kaffe.
Det tyckte inte helikoptern var en bra idé...
att bli lämnad ute i minus 14 grader,
om än bara för en liten stund.
Hon vägrade..trots idoga försök.
Och jag företår henne...
ISKALLT UTE!!

Men SÅ nära jag var idag,
så skraj men ändå så redo!
Redo att lägga mitt liv i händerna på finaste L.
Men jag vet "for a fact" att det går fler tåg...
eller snarare flaxar fler helikoptrar och kanske
behöver jag inte vänta så länge.
...
Och förresten, det var en rackarns snygg maskin.
Glammigt glänsande...
Toppenhäftig!