lillaannisen

Landade igår på morgonen, lite försenade och sedan var det bara
att hämta ut våra väskor och sätta oss i den kalla bilen och köra hem.
Efter att ha handlat det viktigaste, ätit varsin macka och duschat av oss
resdammet var det bara att åka till jobbet och skolan.

Visst är det roligt att träffa alla jobbarkompisar och vänner, men
ska jag vara helt ärlig känns det sådär att vara hemma.
Just nu känns det som att jag håller på att få en mini-depp....
FUCK!!!
Blir bara så trött på människor som kräver allt och inte ser sin egen del i sammanhanget.
Visst, det är mitt jobb, men jag blir trött ibland...
Trött på att få skit.

Sedan har projektet jag jobbade i utvärderats klart under tiden jag varit borta
och det har tydligen också varit en artikel i tidningen, som jag inte hunnit läsa än,
men kritiken var inte nådig.
Är jag förvånad?
NEJ!!!
Varför tror ni jag slutade...
Jag har i utvärderingen själv varit starkt kritisk till otroligt mycket.
Det var det största kaos jag varit med om och jag var påväg att lämna skeppet
redan efter en månad, men höll ut längre och med facit i hand skulle jag ha dragit direkt.
Ingen projektledning överhuvudtaget, ingen som kunde svara på hur uppdraget igentligen såg ut.
Jag vet om hur det var, hur vi stångade oss blodiga för att försöka få svar på oerhört viktiga frågor,
men ledningen vägrat föra fram dessa för att mörka hur verkligheten ser ut.
Allt handlar naturligtvis om att pengarna kunde användas till att täppa igen andra hål....
SKIT!!
Jag vet att jag måste släppa det där nu,
men allt kom tillbaka igår, som en fet käftsmäll.
FUCK!!!
Jag gjorde i alla fall mitt allra bästa under de förhållanden som rådde
och de personer som fick jobb, fick jag ut.
Att jag höll på att gå under, dras ner i hålet men backade ur i sista sekund
är en annan historia.
Och det är väl där det hör hemma nu...i historien.
Släpp det Annisen.....

Jag vill tillbaka till värmen och det okomplicerade livet NU!!!