Tungt...

Just nu är det lite tungt...
Jag borde ha fattat att krigen inte var riktade mot oss
utan jag var bara den som fick ta emot allt det han inte
orkade bära inom sig....
Den som han kunde pysa av sig på.
Mamma som finns där, no matter what...

Att sedan jobbet är som det är,
målgruppen är inte den mest "lättarbetade"
bidrar också till att det känns tugnt nu.

Livet är som ett pussel,
där de flesta bitarna måste vara på plats
för att motivet ska träda fram klart.
Fattas några bitar kan motivet ändå skådas,
men saknas för många är det helt plötsligt inte en bild
utan bara en massa bitar i en röra utan mening.
Det jag menar är att råder det balans i livet i stort 
orkar man med att det stomar lite på något ställe,
men är det stormigt på flera olika håll samtidigt,
ja då känns det tungt.


Kommentarer
Postat av: Katti

Ingen ska behöva känna sig osäker eller rädd.

Ingen ska behöva ta emot smädelser eller stryk.

Ingen ska behöva känna sig underlägsen eller mindre värd.

Skönt att allt har kommit fram i dagsljuset, skönt att ha ett kärleksfullt hem!

Tänker då er alla!

2009-09-24 @ 08:16:56
Postat av: Sanna

Många kramar till er alla! Skönt ändå att det nu kommit upp till ytan så ni alla kan få må bättre... sen. Kram!

2009-09-25 @ 22:05:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0