Ladda
fulla med kolhydrater och vatten.
Just vattnet är lätt att glömma.
Det tar tid för kroppen att fylla upp vätskebalansen
om den inte är 100% så det räcker alltså inte
att bälga i sig en liter vatten strax innan start.
Kissnödig är det enda jag blir då.
Nej, nu är det tid att börja drickar ordentligt
och äta ordentligt, vilket jag i och för sig alltid gör.
Alltså inga kastruller med pasta, utan vanlig
ordentlig mat och så någon påse med
Vitargo Carboloader.
Fjärilarna i magen kanske kan drivas ut bakvägen,
om inte annat?
Bakhalt
Körde en sväng nu på kvällen.
9 km på jordens bakhalaste skidor.
Bra stakträning, med andra ord.
Attans vad vackert det är i skogen med all snö på träden.
Underbart!
Löpning
Jag tjänstgjorde i förmiddagsgruppen,
dvs vi skom fixade i lokalen och ordnade fika på
förmiddagen och lunch till mötesdeltagarna.
När jag var klar på eftermiddagen kände jag att luft var vad jag behövde,
så det var bara att dra på sig löparskorna, understället och Ipoden
och sätta fart ut och springa.
14 km blev det i blandad terräng, på cykelbanor och i spåret!
Superhärligt kändes det!
Jag blir så lycklig när jag springer och tänker på hur skönt det är
och vilka framsteg jag faktiskt har gjort.
Jag var fräsch hela tiden idag, inte alls helt slut när jag kom hem.
Det är klart att jag var trött, för sista biten lubbade jag på ordentligt.
Det jag menar är att hade kunnat fortsätta ännu längre, om jag velat.
Att känna att kroppen är stark och orkar prestera är en underbar känsla
som ger mig en sådan otrolig kick.
Jag blir stolt över mig själv!
Så det så!
Gymmet
Övningar för höftböjaren och massor av träning för
triceps var i fokus idag på gymmet.
Inte bara det, naturligtvis!
Jag såg jag säkert¨skum där jag stod och drog
i all oöndlighet med bara 9 kilos belastning.
Uthållighetsträning för armarna känns aktuellt.
Shit!
No pain, no gain...
Påminn mig om det den 23:e...snälla!
För då lär jag ha ont, i hela kroppen!
Favvo bars
när det gäller bars och det är Dalblads.
Deras Swe Bar är toppengoda och jag
gillar speciellt lakrits, mintchoklad och bananchoklad.
Toppen att ha som mellis, innan träningen eller efter
ett tungt pass då det kommer att dröja en stund innan
magen får mat.
Jag kommer att ha med ett gäng i midjeväskan som jag
kan mumsa på under mina 9 mil i skidspåret.
Eftersom vissa sorter smakar apa gäller det att
hitta det som passar ens smak och det har jag gjort nu.
Jag är också sugen att testa deras proteinpulver
Whey Class+ som fått ruggigt bra omdömen.
Jag använder mig idag av Fitness Meal från Shapy,
innan träning då det blir för tight med tid för att äta
och även efter som återhämtare, men min mage reagerar
lite tokigt på den och dessutom är det inte alls lika mycket protein i det.
Man kan tycka vad man vill om dessa olika pulver, men faktum är
att jag tycker det är bra att ta till då jag har ont om tid och behöver energi.
Proteintillskott har jag ingen erfarenget av men många har positiva erfarenheter
och upplever att de orkar prestera mer och får en större muskeltillväxt.
Jag vet inte, men är beredd att prova.
Run for your life!
Inte riktigt så illa...
Faktiskt inte illa alls, utan tvärt om, riktigt skönt!
Trots att cykelbanan var både isig och hal
var det så skönt att springa och snöflingorna som föll
gjorde inte upplevelsen sämre precis.
Dessutom älskar jag att det inte är tokvarmt ute,
för varm blir jag så det räcker till ändå.
Fick sedan en riktigt hyfsad tid på sträckan
och det är sporrande.
Träningsveckan har varit riktigt bra hittills med styrka, spinning
och löpning. Dessutom är det positivt och roligt och kroppen
känns stark. Musklerna börjar svara igen....
Annisen är på G!!
I helgen blir det skidor!
Inspiration
och efternamnet är Roberto.
Han är vältränad, den mannen.
I och för sig gammal proffsboxare, men eftersom
man inte kan leva enbart på gamla meriter, och karln är i ruggig
form, gör han onekligen något rätt.
I kväll ska jag njuta av Paolos bok och inspireras
tillsammans med en dubbel espresso - Nespresso Decaffinato.
I morgon hoppas jag att dagens gymträning märks av, lite i alla fall.
Det är SÅ bra att ta hjälp av instruktörerna och få tips, även på
maskiner och övningar som tillhör "standard konceptet", men
ännu viktigare när en ny övning ska nötas in.
Jag kopplar gärna in vaderna alldeles för mycket när jag
ska jobba med lårets baksida.
Dessuton spänner jag fötterna något grymt.
Inte undra på att jag får kramp!
Det är kul att utvecklas och förbättra saker, hur små de än må vara.
I fortsättningen ska jag verkligen tänka på det J visade mig idag.
För kramp, det är INTE skönt!
Klart!
Båda platserna är grejade och jag är taggad som tusan.
Håller på att försöka fixa så vi kan åka upp med en buss
på lördagen där övernattning även ingår.
Om man nu kan kalla det övernattning när det är väckning och
frulle klockan 3.00 på morgonkvisten....eller natten.
Tusan vad jag längtar att få ta mig igenom dessa 9 mil.
Kämpa ska jag och arg kommer jag säkerligen att
bli på vägen, troligen redan i första backen, men det
kommer det att vara värt.
När jag passerar målet kommer jag att gråta,
av glädje, endorfiner och trötthet, det vet jag.
Känslan på att springa in på målområdet
på Lidingöloppet var underbar, och för mig är
Vasaloppet en mycket större utmaning, så
känslan vid målgång borde vara större.
Well, jag hoppas snart få veta svaret...
om 28 dagar, för att vara exakt.
Onda aningar
I höftböjarna som fick sig en omgång, i triceps och i låren.
Tja, kanske på fler ställen, men det visar sig, så småning om.
Ont är bra...
Ont visar att det finns något där inne som håller på att vakna till liv.
För vakna ska det.
Brutalt!
Löpning
6 km löpning klarades av i kväll.
Ville först inte alls för att göra någonting alls,
utan kände mig mest trött och sliten och hade
dessutom ruggig träningsvärk i höftböjaren,
men tvingade mig ut ändå.
Riktigt skönt var det att springa och det gick
förvånandsvärt bra trots att det var isbana ute
och det var länge sedan jag sprang nu.
Jag hade bara understället under löparkläderna
och det blev faktiskt riktigt varmt.
Supenice!
Amatören Annisen
Årets första mil på skidor är avverkade, eller typ 11 km.
Det är tusan vad svårt det är.
Teknik är A och O och det är den jag saknar.
Spåret var fullt av tränande halvproffs från de lokala
skidklubbarna, och så jag och mannen då...
Två flaxande kråkor i jämförelse med dem.
Fast det är ju roligt att man kan glädja andra,
för det gjorde jag garanterat.
En sak som är positivt med att åka med människor
som är bättre är att de ofta delar med sig av tips.
Jag fick idag till exempel veta att mina stavar är ca 10 cm för korta.
Det påverkar åkningen högst avsevärt och det kändes skönt att
få det bekräftat av proffs. Jag har själv känt att jag inte riktigt får någon
bra skjuts med stavarna när jag diagonalåker och kommer för långt ner
med överkroppen när jag stakar.
Nu vet jag varför...
Så blir det ibland när man får råd av självutnämnda "proffs" i den lokala sportbutiken,
som knappt varit i närheten av snö själva.
Nu kanske jag var hård, men lite ligger det faktiskt i det, och det är inte första
gången jag fått riktiga idiotråd därifrån...
Synd, för när man själv är novis är det så viktigt att de man handlar av kan sin sak.
För att återgå till dagens åkning var det ruggigt skönt och mentalt
viktigt att få på sig skidorna och börja harva på i spåret.
Jag har så otroligt mycket att jobba på och förbättre, men nu är
jag i alla fall igång, och det är huvudsaken.
Taggad
Satt och tittade på en teknikdvd på förmiddagen.
Varför ser det SÅ äckligt lätt ut när andra åker?
I och för sig var det skidlandslaget som körde på filmen,
men i alla fall ;-).
Ett teknikläger vore inte fel, men det är så rackarns dyrt att åka på
och jag har en månad i Thailand att tänka på och spara till.
I brist på proffshjälp får jag alltså titta på dvd:n och åka 8 mil
för att hitta snö att träna på.
För ta mig igenom de 9 milen ska jag, om det så ska ta mig hela dagen,
eller i alla fall tills målet i Mora stänger.
Fokus och jävlaranamma, det är det som krävs!!
Lite ilska brukar ochså fungera bra för mig.
Fråga mannen, han vet!
Det är ett under att snön inte smälte runt mig i första backen
förra året, för då var jag riktigt arg. Tvärilsk!!
AJ!!!
Vaknade i morse och kände inget speciellt,
ja lite stel kanske men ingen enorm träningsvärk.
Men lugn bara...
Efter lunch kom den och det rejält.
Inte lär den ha blivit bättre av jag körde ett spinningpass
i kväll heller, 70 minuters END med bästa Lasse.
Ett helt nytt pass hade han satt ihop under ledigheten
och det var jättebra upplagt och musiken var grym.
Men....attans vad jobbigt det var!
Det är så rackarns tungt att komma igen efter ett längre
uppehåll så jag vete katten om det är värt vilan.
Nu gäller det bara att hålla ut någon vecka tills allt
rullar på som vanligt igen.
Positiva tankar, Annisen....positiva tankar.
Jag är stark!
Jag är uthållig!
Jag orkar!
Veckans pass
Känner att jag behöver fokusera.
Kan inte göra allt.
Simma tänker jag göra någon gåm i veckan, själv.
Simträningen krockar med cyklingen så jag hoppar de
sex gångerna som fortsättningskursen består av.
För denna gången alltså.
Ett nytt tåg går absolut i vår och då åker jag med..
Veckan har hittils bestått av tre pass modell lite längre och lite tyngre.
Jag blev så rackarns tänd av helgens tretimmarspass.
I LOVE cykling!!!
Speciellt tunga, stående backar....
Mina timmar
Han har det som "sin grej" att ensam strosa runt och handla en kväll i veckan.
Egentid på Maxi...vilken öde!
Jag måste ha tid för mig själv annars blir jag galen...
och en galen Annis är INTE rolig att behöva tas med.
Jag snodde mig tre timmar idag och gick på ett specialpass.
Tre timmars cykling utan paus....
Passets första timme varvades med mycket raksträckor,
där benen fick rulla på ordentligt och kortare backar.
Sedan följde en tung del med mycket tung backkörning,
dessutom ofta i ett högt tempo.
Tur att både instruktören Hasse och musiken var grymt peppande.
(ganska snygg är han också ;-))
Under passet bjöds vi på bananer och bullar, samt servades med fyllning
av vattenflarrorna närhelst vi behövde det.
Supertrevligt!
Jag behöver nog inte tillägga att inte en fläck på min kropp var torr efteråt
och kläderna gick att vrida ur.
Grymt skönt efter en vecka som inleddes med en svacka!
Lustbrist
Det känns som jag är i en svacka.
Simningen börjag ikväll och jag har ingen lust.
Bara tanken på att stå i min baddräkt på ett kallt lögis
får mig att rysa....typ.
Igår hade jag heller ingen lust att träna,
men gjorde som sagt ett tappert försök.
Eller, jag erkänner, det var faktiskt inte ett riktigt försök.
Jag maskade!!
Ikväll tänker jag inte maska, för vill jag bli bra på simning måste jag öva!
Och bra vill jag ju bli!
Blöt
Jag har inte varit i form de senaste dagarna och måndagens löpning blev en totat flopp.
Vi gick ut ganska hårt och det kändes bra, förutom huvudvärken,
men efter 4 km fick jag total soppatorsk.
Helt slut!
Resten av milen varvade jag mellan löpning och att gå.
Det är otroligt vad det märks skillnad då kroppen inte är som den ska.
Om jag ätit och druckigt dåligt får jag sota för det, hårt.
Huvudvärken har funnits där nästan hela vecka.
Riktigt illa, dunkande och pulserande.
Nu känns det bättre.
SKÖNT!
I alla fall, under prommisen igår hamnade vi i jordens oväder.
Åskan blixtrade och regnet stod som spön i backen.
Vi SPRANG tillbaka och tog skydd under en bro.
Otäckt var det och blöta blev vi.
Sen....
Lika snabbt som det drog in var det borta.
Ovädret.
Kvar stod vi...
Två dränkta katter.
En blöt Annis....lite skraj också då det blixtrade och dundrade samtidigt.
Running by night
Vi träffade inte många människor i spåret i kväll, jag och mannen.
Inga, för att vara exakt.
Vilka är så tokiga att de springer en mil en lördagskväll runt elvasnåret?
Tja, vi....
När det är så här varmt som idag är det typ enda tiden som fungerar för mig.
Jag vill helst inte ha mer än 20 grader för annars håller jag på att gå åt av värmeslag.
Vi var dock inte ensamma i spåret.
Två snokar träffade vi, samt en rackarns massa grodor eller om det var paddor.
Jag tittade inte så noga, och djurspecialisten var hemma.
En var stor som en hand.
Running with frogs!
Nu te och mackor.
Sedan....boken!
Yes!
Gick toppenbra, förutom mitt onda knä som böjade efter 3 km.
Lite FÖR varmt, dock!
Tur att jag tog med vätskebältet med två små flarror.
Nyduschad ska jag nu ta mig an grillen.
Vi äter sent!
Grillad fläskfilé med bulgur och tsasiki.
Mumsich!
Hur gick det med surkärringen?
tog med sig mannen och drog en vända i spåret.
Första gången jag sprang utan musik faktiskt.
Min MP3:a ballade totalt ur, så det var bara att köra utan min kompis
E-type och Metallica i lurarna.
Iläggen kändes väldigt ovana först.
Som en stor knöl under trampdynorna i framfoten.
Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle kunna springa med dem,
men gav dem några 100 meter, och det fungerade,
så det var bara att fortsätta.
I början kan det tydligen göra ont i fötterna av iläggen eftersom foten är ovan,
så jag nöjde mig med 5 km + 1,5 km fartlek för att låta pumpen jobba lite.
Otroligt skönt och surkärringen försvann faktiskt!
Färsk pasta med tomatsås, kyckling och fetaost och
ett litet glas rosé hjälpte säkert också till.
O, jag glömde nämna förrätten...
snittar av pumpenickel med vitlöksphiladelphia och färska, frästa kantareller.
MUMS!!
