lillaannisen

När jag var liten hade jag en leksaksclown med rundad botten.
Oavsett hur mycket man puttade till den, reste den hela tiden på sig.
Omöjlig att golva!
Är det så vi förväntas vara?
"Slå" på mig...
jag står!
Vräk skit på mig...
jag står!
Baktala mig...
jag står!

Aldrig trött!
Aldrig ledsen!

Vad får en liten clown att gå ner för räkning?
När får en liten clown vila?
När får en liten clown vara svag?
Vem tar hand om den lilla clownen då?

Nu är jag stark och full av glädje.
Men det är inte alltid så.
Jag har haft stunder där jag känt mig som clownen.
Trött, ensam, liten, ledsen och missförståd.
Trots det har förväntningarna varit desamma.
Prestera!
Leverera!
Håll i hop!

JAG vill inte vara en liten clown längre!
Nästa gång tänker jag ligga kvar.
Åtminstonde ett tag!