En hemmahelg
Jag hade mer än gärna åkt upp till stugan
den här helgen också,
men mannen protesterade likaså barnen
så det blev bara att stanna i Västerås.
Det blir inte alls samma avkopling mentalt,
men det var faktiskt välbehövligt.
Fredagskvällen tillringades med att städa lite, handla mat och sedan
bara njuta av mumsig havskräftor och ett gott vin.
Vi har haft en riktig "rensa i röran" helg när det gäller viktiga papper, mm
och så har mannen gått lös på bilen,
som nu blänker likt en hundballe i månsken!
Dessutom har vi hunnit med att träffa vänner.
En prommis här i "bullerbyn" resulterade i en pratstund
med familjen Sundberg och sedan en kortis hos Edlings.
Igår tog jag och Cleo en sväng skogen och plockade
ett par liter blåbär som sedan blev till en paj som vi fikade upp
tillsammans med Elsa och mamma Sanna.
Lilla Elsa följde faktiskt med oss ut i skogen när vi plockade bären
och det är så otroligt mysigt att prata med sådana små kloka, roliga männsikor.
Hon är en riktig goding!!
Tankar på ett tåg
Just nu ångrar jag att jag inte väntade 45 minuter till
och åkte med X2000 istället.
Det hade inneburit ett byte istället för direkttåg,
men jag hade kunnat välja att sitta i en tyst vagn,
Nu känns det som jag sitter på ett tåg i Calcutta,
eller någonting åt det hållet.
Tyst är det i alla fall INTE!!
Tur att jag har min Ipod full med musik,
just nu är det Skid Row och Ozzy som hjälper
mig hålla oljuden borta.
Med mig hem har jag,
förutom det jag reste hit med,
även ett kilo färska (okokta) havskräftor som ska gratineras
med vitlök och örter i morgon kväll och avnjutas tillsammans
med en god skumpa, en snygg hunk och kanske även två ungdommar....
Life is good!!
När jag har letat mig fram till bistrovagnen och fått min kaffe
ska jag försöka få ro och läsa ut min bok "Jag dödar".
Det var faktiskt länge sedan jag läste en så bra kriminalroman.
Jag drar mig dock lite för att börja läsa eftersom jag bara har 250 sidor kvar
vilket innebär att den kommer att vara färdigläst ikväll.
Känslan när jag är klar med en så bar bok är lite jobbig.
Det känns tomt,,,,
Nä, nu ska jag ha kaffe!
Home sweet home med Mötley Crüe ljuder i mina öron nu
och vad kunde vara mer passande.
Attans vilken bra låt förresten, liksom resten av alla gamla godingar i min spellista.
Rock' n roll på hög nivå!!!
Kaffe var det ja.....
LOVE!!
Göteborg
trots att jag är helt ensam.
Jag har varit på utbilning under dagarna
och efteråt har jag strosat omkring på stan.
Det finns massor av mysiga affärer här
om man letar sig in på smågatorna och inte bara
går vid Nordstan och längst Avenyn.
Igår satt jag med min bok , ett glas vin och hotellets jättefina räksmörgås
och läste i över två timmar på uteserveringen.
Så skönt att kunna sitta ute en sen augustikväll!!
Nu ska jag strax checka ut och bege mig till den sista
kursdagen.
Det är ca 20 minuters prommenad dit,
och det känns bara skönt.
Jag gillar att gå och kika på folk....
Tyvärr har utbildningen inte riktigt levt upp till mina föväntningar,
men det beror faktikskt mest på kursledaren.
Det är otroligt vad viktigt det är att personen som leder utbildningen är
insatt, en ra retoriker och så inte minst förberedd.
Nå väl, jag ser fram emot att komma hem,
men först längtar jag efter timmarna på tåget då jag ska läsa klart min bok.
Den är grym!!
Oh yeah!
Det verkar som Annisen inte enbart kommer
att sitta hemma i trista Västerås i höst...
Oh No!
Oh yes!!
Just nu känns det mest extremt overkligt.
En ledtråd: Martin Stenmarck!!!
Mer tips
satt in rejält kunde jag inte låta bli utan slank in på Pocketshoppen
och roffade åt mig tre böcker efter dagens utbildning.
Jag fick kriminalromanen "Jag dödar" av Giorgio Faletti rekommenderad
och efter att ha läst på baksidan kunde jag inte annat än köpa den.
Vad sägs om en radiopratare som under en nattlig direktsändning
får ett samtal från ensam lyssnare som berättar att han inte kan sova
om nätterna utan istället dödar.
Näst morgon hittas kropparna av en berömd Formel 1-förare och hans
kända flickvän. De har blivit mördade och sedan flådda.....
Not so nice!!
Well, jag började i alla fall läsa på en uteservering tillsammans
med ett vinglas och en tallrik wookade räkor och vad ska jag säga....
Det blir en sen kväll för Annisen och säkerhetskedjan kommer att läggas på.
Återkommer med en mer utförlig rapport!
Boktips
I går läste jag Tusen strålande solar av Khaled Hosseini,
han som också har skrivit Flyga drake.
Liksom den boken utspelar sig även Tusen strålande solar
i Afghanistan och man får följa Mariams liv från det att hon är liten flicka,
gifts bort vid 15 års ålder till en mer än 30 år äldre man
som nästan genast börjar misshandla henne
och tills hon efter nästan 20 år av ensamhet utvecklar en varm
och innerlig vänskap med den unga Laila - hustru nummer två.
Boken är både grym och vacker på samma gång
och den ger en bild av hur det var att leva i Afghanistan under de
allra oroligaste åren, men också en annan bild.
Den som skildrar ett vackert, land där människor drömmer
och hoppas på samma saker som på andra sidan jorden,
där kärlek, krig, sorg och saknad känns på samma sätt.
Läs boken, den är värd det!
Kärlek
hur mycket man kan älska en liten hund.
Nu sitter jag här på mitt hotellrum och saknar
min vovve massor.
Visst, mannen och barnen saknar jag naturligtvis också,
i alla fall lite ;-) men det är annorlunda med min Cleo.
Hennes fuktiga nos mot min kind,
hennes glada skutt och så när hon kommer och myser
på morgonen när hon vaknar.
Så mycket kärlek i en så liten hund!
Fina Cleo!
Längtan...
Jag längtar hem till stugan, till toppen av fjället,
till stränderna i Thailand,
till att sitta på dykbåten på väg ut på morgonen,
till att bara få vara...
Utan krav,
utatn press.
Annisen längtar efter tystnaden....
Annisen goes west
ensam i härliga Göteborg.
Jag ska på utbildning och kommer hem
sent på torsdagkväll och det känns faktiskt riktigt skönt,
Först och främst hoppas jag på en intressant och bra
utbildning och sedan ska det bli skönt att få dessa
dagar bar för mig själv,
Jag känner att jag verkligen behöver det nu,
komma bort och fokusera.
Jag gillar dessutom att åka tåg.
Jag tänker så bra när jag sitter i en tågvagn,
dessutom gillar jag själva grejen med att vara
på väg någonstans.
Inside...
Magkatarren är här, igen...
Tur att det finns Inside brus på apoteket.
Min räddare i nöden just nu....
Har känt att det har vait på G under en tid nu,
men igår och imorse gick det inte att förtränga längre.
Suget, smärtan och illamåendet....
Att jag borde "ta tag" i det och gå till lärkaren vet jag redan,
men jag orkar inte just nu.
Vad kan han göa förutom att skriva ut lite stakare medicin?
Knappast löser han stressen på jobbet, mina funderingar över livet
allt vardagstjafs med de mogna ungdommarna här hemma (obs ironi),
knappast stryker han min tvätt och städar mina toaletter.
Nä....
Min vän Inside hjälper fortare och effektivare
och nu gäller det bara att ta det lite lugnare med kaffet så är allt
snart back to normal igen.
Lite stugbilder
Vi har som vanligt varit i stugan i helgen
och nu börjar det verkligen bli klart med vår nya hall.
Fint är det också, jättefint,
men så är jag ganska partiskt i målet.
Jag målade fasaden ytterligare en gång i helgen
och även knutbrädorna fick sig en omgång färg.
De ska målas ytterligare en gång, men det hann jag inte denna helg
eftersom det måste torka ordentligt innan.
för han håller fortfarande på och klurar över ifall han ska ha en lucka eller inte.
Mitt bud är inte, eftersom det bara är dumt att stoppa massa skit där
när vi kan lägga brädor och sådant under huset istället.
Välkommen!
Nu ska bara den gamla fula dörren bort också,
men det få bli nästa helgs projekt.
Visst är min bänk fin! 
Jag är mer än nöjd med hur hallen blev!
Nu ska vi bra sätta upp hyllor, skoställ, en garderob
och så ett torkskåp att hänga in blöta skidkläder i.
Fönstret har fått foder runt om och nu ska "bara" ett element sättas
upp så att det bli varmt och skönt i vinter.
Valpkurs
Ängsö, vid Kurögård och kursen hålls av två tjejer
från företager Hundsupport.
Det var ett helt gäng valpar av alla möjliga raser
och deras hussar och mattar som samlades.
Det var jätteroligt att se hur vår annars supersociala Cleo
som helst vill hälsa på alla andra hundar hon träffar reagerade.
Hon blev helt paff till en början och drog och gömde sig
under bilen med svansen mellan benen,
då ett helt gäng överrumplade henne.
Sedan gick det jättebra och hon hittade två
kompisar som hon verkade gilla extra mycket,
den lilla Elsa och den stoa blandisen Ozzy.
Vi var ute på ett fält och tränade kontaktövningar, sitt, ligg
och något som ska vara början till fotgående.
Vi började också lite med en "stanna" övning.
Korven var en stor hit som belöning.
De flesta moment hade Cleo redan koll på,
men bara det att utföra momenten med alla störningar
runt om medförde viss förvirring hos de flesta vovvarna.
Efer en timmes övningar ute gick vi in och fikade och
hade teori i 30 minuter.
Även det att vara lugn och harmonisk på en mindre yta inomhus
tillsammans med 11 andra hundar är en bra övning,
men det gick också toppen.
En sak som var häftig att se är hur olika hundarna är till sättet.
En litten vovve var texempelvis jätteblyg för andra hundar
och speciellt andra valpar, medan några var enormt kontaktsökande.
Det som förvånade mig mest var dock att det var så tyst.
Inget skällande överhuvudtaget,
Jag ser verkligen fram emot de kommande gångerna!
Det tar sig...
Jag har lunchat med Lenin, men det gör jag i och för sig ganska ofta,
pratat med både Tessan och Catta i telefon och dessutom gick jag förbi
hemma hos Katti i går och surrade en stund.
Dessutom har jag pratat med både svärmor och mamma
och varit aktiv på Facebook och uppdaterat bloggen.
Kanske finns det hopp ändå?!
Annisen don´t like....
OKI!
Jag måste bara få vräka ur mig lite nu...
När människor fösöker ge mig dåligt samvete genom att
berätta hur duktiga "alla" andra varit på att höra av sig eller
komma på besök, ja då blir jag lite trött.
Vad tusan, både jag och mannen
har slitit med stugan halva våren och hela sommaren,
och dessutom har vi tränat inför och genomfört Vättrenrundan
och Vansbrosimmet, skaffat en underbar vovve som behöver sin tid,
är föräldar till två ungdommar vars hormoner sprutar, vi jobbar heltid,
har en tvättstuga som svämmar över, en gräsmatta som aldrig är välklippt
och en stor häck som växer så det knakar.
I`m so f_cking sorry att jag inte hinner med att ringa eller hälsa på,
men det är faktiskt också så att det krävs två för att dansa tango!!!
Det finns inga baktankar som gör att jag medvetet struntar i dig,
och det råkar faktiskt vara så att mitt umgänge med mina vänner varit nästan
obefintligt det senaste halvåret, om det nu skulle vara någon tröst för dig.
Inte för att jag behöver förklara mig,
men i alla fall....
Over and out!
Mer böcker
i mina ögon mer än lovligt upphausade boken Hypnotisören av Lars Kepler.
Att Kepler är en psedonym har väl knappast undgått någon
och när jag läste boken var det ännu inte avslöjat
vem eller vilka som låg bakom den,
men nu vet vi att det är författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril.
Jag var faktiskt inne på att det måste varit ett par som skrivit boken
för den är så ojämn och bitvis märks det tydligt att en kvinna måste varit inblandad,
eftersom jag hittills aldrig träffat på en mannlig författare som beskriver bultande lemmar
och sprutande säd som sedan rinner mellan låren på det sättet som i boken.
Däremot känndes det väl igen från diverse "tantsnusklitteratur" och andra
"feegood" böcker av författare som Denise Rudberg m.fl.
Boken börjar väldigt lovande med ett gymt massmord på en familj
och jag måste säga att jag fastnade rejält.
Sedan, någonstans i mitten föll hela konceptet platt
och storyn blev alldeles för seg och invecklad
och huvudpersonerna ageade på ett sätt som
kändes upplagt för en filmatisering, alltså som att boken
redan från början skrivits för att bli en spännande film.
Visst, på slutet lyckades nästan säcken knytas ihop
men det blev inte alls den där toppenstoryn jag trodde i början.
En helt OK bok men inte mer,
men den har i alla fall gjort så att
författarna skrattar hela vägen till banken.
Åhhh....
Jag vill, jag vill, jag vill.....
Nästan så att jag lägger mig på golvet och sparkar
och skriker som ett litet barn som vill ha något i en affär,
så mycket vill jag det här.
Kanske går det i lås.
Kanske.....
I helgen hoppas jag att jag vet.
Ljudbok
Alla resor till och från stugan i Sälen
och denna sommars eviga farande till Göteborg
har medfört att jag och mannen sitter ganska måga timmar i bilen.
Vi är evigt trötta på CD skivorna som finns i spelaren,
men av någon konstig anledning glömmer vi alltid att byta ut dem,
så när pappa frågade varför vi inte lyssnar på ljudböcker
trillade kronan ner i myntinkastet, så att säga...
Visst har vi gjort det tidigare,
lyssnat på ljudböcker alltså,
men det var länge sedan.
Pappsen rekommenderade Kinesen av Henning Mankell
och eftersom de tidigare tips han gett varit bra följde vi även detta.
Nu när vi åker upp till stugan på fredag kommer vi att bli klara
med "boken" och den har verkligen varit bra.
Grym, spännande och så har den gett mig mer insikt i Kinas historia.
Nästa bok blir Mankells helt nya alster,
som även ska vara den sista med Kurt Wallander i huvudrollen.
Den orolige mannen heter den.
Jag återkommer med mina synpunkter om den senare.
Suget...
Vad??
Jo, jag älskar att rota runt på nätet efter flygbiljetter,
men har legat väldigt lågt sedan vi kom hem från
den senaste Thailandsresan,
men i går kunde jag inte hålla mig längre.
Thailand känns det dock inte som jag känner för än,
i mars kanske när Vasaloppen är körda.
Visst, jul och nyår finns men biljetterna är så ruggigt dyra då
och så är vädet så ostabilt, även om det naturligtvis är varmt.
Hur som helst har suget satt in hos mig.
Suget efter att resa,
få nya intryck och uppleva värmen som inte finns här.
Om jag har tur kanske jag får uppleva något helt nytt senare i höst.
Inget är klart än över huvud tagen,
men Annisen har självfallet börjat kolla upp stället.
Förberedelser är A och O!
På kurs med Kurt
dock inte med Kurt utan med Cleo.
Valpkurs är det dags för och det ska bli
minst lika intressant för oss tvåbenta att gå den.
Bilder
Cleo gillar som sagt blåbär och allra bäst är det om hon lyckas sno åt sig
en hel bunke med färdigplockade bär....
Här har vi hallen och det som också ska rymma ett förråd .
Gipsskivorna är på plats och väggarna är spacklade (ytterligare en sådan
uppgift som mannen gärna delegerar till mig, men det är bara roligt).
Varför står jag på en pall?
Jo vi håller på att sätta upp takpanel och den som ensam försökt få upp
brädor på 4,40 i ett tak kan ju skriva och berätta hur det gick.
I början var det minst sagt trixigt, men efter några bitar fick vi in snitsen
(alltså, jag höll mest medan mannen spikade).
Not i not ska panelen spikas om man ska vara noga och min man är petnoga
och det får gärna ta tid, bara det bir bra.
Här är taket på plats och även dörr och reglar till det som ska bli vårt
"förrådsrum".
Här har jag laserat taket vitt och tapeten är på plats. Tyvärr syns det inte
så bra på bilden hur den faktiskt ser ut men den är i vitt, grått och blått
och inte alls bredrandig som bilden ger sken av utan det är smala ränder.
Supersnygg och den passar jättebra till golvet som mannen la in i helgen.
Bilder på det kommer....
Vissa av oss gillar att sova och ha det varmt och gosigt på mornarna
och gärna så länge som möjligt!
Underbara ljungen blommar nu för fullt!
Sonen är optiminst!
Tyvärr blev det inga blåbär plockade denna gång, men lite hjortron.
Mina fina tjejer!
Vattenpaus!
Kidsen och Cleo uppe på fjället!
Utsikt mot Högfjället!
I dalgången ligger Hemfjällstugan som vintertid serverar
smarriga våfflor och annat gott. Det går också bra att värma sig vid brasan
eller sitta ute i solen på renfällar och mysa.
Jag och sonen.
Det roliga med den här bilde är att det ser ut som att Kläppen ligger jättenära,
men så är det inte, utan det är bara mannen som fotar med sitt "superobjektiv".
Här är vi i och för sig en bit ner men det syns att det inte är fullt så nära
till Kläppen (backarna långt bort).
Dottern och en stor, platt sten som står rest på fjället.
Cleo provar hjortron, men de föll henne inte alls lika mycket i smaken som
blåbär, och tur är väl det :-).
Här syns en del av alla stenar som jag släpat med och lagt under och runt
huset.
Den nästan färdiga trappen som händiga mannen snickrat ihop efter plan
som jag faktiskt kan kalla nästan bara min ;-).
Vad skulle jag göra utan min egen Byggar Bob?!
Här står jag, grymt laddad, framför Ullevi och väntar på konserten med
Madonna.
Vi var i Göteborg tillsammans med ett par av våra bästa vänner, i vars sällskap
vi alltid har trevigt, och tur var väl det eftersom konserten inte alls var den
höjdare jag hade hoppats på.
Under de andra konserter jag varit på denna sommar har vädret varit toppen,
men just denna kväll valde himlen att öppna sig och det med besked.
Vita och orangefärgade regnponchos var en vanlig syn i publiken,
men faktum var att vi klarade oss bra utan eftersom det blev uppehåll
lagom tills Madonna körde igång.
Biljetterna var ruggigt dyra och med tanke på priset blev jag också grymt besviken
på platserna och själva utformningen av scenen.
Där vi stod såg man ganska dålig och draget var bitvis obefintligt,
men det var det i och för sig överallt annars också.
Madonna är ett fullblodsproffs, inget snack om saken
och hon kör sin grej oavsett vad omvärlden tycker.
I stort sett alla låtar var om- och ihopmixade,
vilket inte alls betyder att det behöver bli dåligt, tvärt om.
Nu blev mest riktigt bra klubbmixar som hade varit grymma på ett dansgolv,
men svåra för en arenapublik att förhålla sig till.
Konseten var ojämn, ibland grymt drag och ibland stendöd.
Jag hade hoppats på mer,
men kanske beror det på att jag hade U2´s grymma konsert fäskt i minnet.
Faktum är dock att flera jag pratade med efteråt hade samma känsla
och reccensionerna dagen efetr var halvljumna.
Well, vi hade i alla fall en rolig kväll som avslutades med kändisspotting
på hotellbaren efter att ha mumsat i oss en sen, men god "middag" på
grillen i hörnet av Heden.
Dagen efter strosade vi runt i stan och njöt av sommaren och solen,
denna sista semesterdag och hann med både lite shopping och en
rosélunch.
Livet
Jag lunchade med en av mina närmaste vänner idag
och vi pratade idag om det där att inte ta livet förgivet.
Det där med att skjuta upp saker till sedan ,
att vänta tills pensionen med att göra saker,
att inte unna sig det bästa,
som i det här fallet inte alls behöver handla om materiella ting
utan snare känslor och stämningar.
Jag är mitt i livet,
ja i alla fall tror och hoppas jag det,
och det finns massor av saker jag vill uppleva.
Inte tusan kan jag vänta i 30 år....
Inte heller vill jag "stå ut" i 30 år,
vänta på pensionen.
Gå till jobbet med allt tungre steg,
lite bíttrare och mer synisk för varje år som går.
Nä usch....
Vi pratade också om att våga,
våga ta chanser som kanske aldrig kommer tillbaka.
Hoppa utan att veta vart jag landar....
Just nu känns det som jag letar efter en ramp att hoppa ifrån,
eller som jag går runt på perrongen och väntar på att tåget ska komma.
Det går bra på jobbet och jag har ett fint hem,
men jag saknar något....
Varje gång jag kommer hem från en längre resa
har jag haft en klump i magen.
Jag bor i en ganska så praktisk,
men ack så trist stad som får mig att längta efter annat,
Både jag och mannen skulle absolut tänka oss att flytta
och då gärna till västkusten och då kanske Göteborg,
men barnen vill inte det.
Allså är det bara att häda ut i typ 5-6 år till
eller så gäller det att hitta de vinnande argumenten.....
Bilderbok
Snart kommer bilder....
Tillbaka
en utspilld kaffekopp över min bärbara dator och lite annat
har resulterat i en uruselt uppdaterad blogg,
men nu kära vänner ska jag försöka ta tag i detta
och bättra mig.
Just nu känns det verkligen som att hösten är här.
Det är grått och blåser massor här uppe.
Ja, jag befinner mig som vanligt uppe i mitt älskade Sälen
där själen kan få ro ;-).
Konstigt nog ser jag fram emot hösten,
den klara luften, färgerna och dofterna av multnade löv
och det murriga mörkret.
Jag tilltalas av årstidernas växlingar,
de ständiga förändringarna som sker i naturen.
Trädet som nyss bar knoppar börjar man redan nu
kunna ana en gulnande nyans i bladen på.
Trapp
Jag är också lite grym....
Mannen har snickrat ihop en supersnygg trapp
som dessutom är så stabil att en elefanthjord
lätt kan komma på besök om de skulle ha vägarna förbi.
Attans vad jag gillar "handymen" med riktiga jobbarmuskler.
De är på riktigt, musklerna alltså..
Smärta
Om jag kunde skulle jag bära din smärta,
men det går inte.
Maktlösheten att inte kunna hjälpa är svårast.
Hur ska jag kunna lindra?
Det enda jag kan säga är att det går över
och att du är värdefull.
Snart...
kidsen som varit på läger i England 12 dagar
helt ensamma utan vare sig mamma eller pappa.
Jag tror att både vi och de är förvånade hur fort tiden har gått
och ska jag vara ärlig tror jag knappt att de haft tid att sakna oss.
Jag och mannen har som bekannt jobbat järnet här uppe i stugan
medan de roat sig med diverse aktiviteter och London besök.
Jag hoppas att den här resan kommer att vara ett positiv minne
som de kan tänka tillbaka på under lång tid framöver,
om inte annat så har det garranterar varit jättenyttigt att bo
tillsammans med engelsmännen på lägerområdet,
och inte minst hemma hos olika familjer de sista dagarna.
Båda barnen är ruggigt duktiga på engelska innan,
och nu har de förhoppningsvis fått öva att prata massor.
Well, i morgon tar pappsen emot dem när de landar.
Jag kommer att ro mig med att spackla och slipa här uppe
så att hunken kan tapetsera när han kommer tillbaka.
Vi hade nämligen sådan tur att tapeterna kommit tillrätta
och de ankom med bussen till Sälen på morgonen.
Jag tror att de kommer att vara trötta, fullpackade med smutsiga
och blöta kläder och sugna på ordentlig mat.
Det ska i alla fall bli jätteskönt att de snart är hemma igen
och jag längtar att få krama om dem,
Wanted!
Tapetern som skickades i måndags
och skulle komma hit till Sälen i torsdags,
absolut senast fredags är förvunna.
De är skickade men finns inte här....
Någon som sett ett par rullar från kolletionen
New classic ligga någonstans i landet?
Snygga är de i alla fall.
Stilrena och passar perfekt till resten av stugan.
Hjortronmeditation
Jag gick ett par timmar ensam på fjället idag
och plockade en del hjortron.
6 liter skrapade jag ihop och då gick jag
inte alls långt bort.
Jag älskar att vandra omking ensam
och bara njuta av naturen och tystnaden omkring mig,
Det är ren och skär meditation för mig.
Själen mår så otroligt gott här uppe
och jag har faktiskt lite ågren över att behöva
åka härifrån snart.
Annisen trivs här i sina stövlar och jeans,
med tystnaden och naturen inpå knuten.
Vill jag ha liv och rörelse, restauranger och shopping,
ja då har jag det 10 minuter bort med bil,
som hemma i stan alltså...
Lugnet och naturen som finns här,
den kan jag däremot inte hitta där.
Stugrenovering
Mannen isolerar för fullt.
Vi kör med 120 mm isolering för att få det varmt och skönt i vinter.
Husse och byggvovven Cleo som åskådare.
Jag går över atta gamla spikar med en körnare innan jag målar,
Ja, då var det bara lite kvar då....
Det är skönt med en kaffapaus ibland!
Lägg märke till den grymma snöslungan i bakgunden,
Den är till salu om någon är sugen ;-)
Mannen och pappa redo att lasta av ett av många lass från Sälens Bygg & Järn.
Göteborg tur & retur
Jag och mannen är lite galna,
det vet jag redan.
Vi är också inte speciellt bekväma av oss
utan kan lätt göra lite bökiga och obekväma grejer
om det behövs,
I fredags var det alltså dags för en tur till Göteborg
för att gå på grymma U2.
Mamma och P kom hit på torsdgskvällen och vi
åt en god middag tillsammans och hade en trevlig kväll.
De har varit på en liten semesterturné uppåt i landet
och gjorde ett stopp här hos oss för att ta hand om Cleo
medan vi var i Göteborg.
Tanken var att vi skulle åka tidigt på fredagen
och komma hem någon gång på söndagen,
men riktigt så blev det av olika orsaker inte...
Vi kom i väg från Sälen vid tretiden på eftermiddagen och
var framme i Göteborg i lagom tid för konserten
det vil säga vid åttatiden på kvällen,
När den sedan var slut satte vi oss i bilen,
körde 11 mil och stannade sedan och sov ett par timmar
(alltså, mannen sov och jag höll vakt ;-) .
Sedan körde vi hem till Sälen och kom fram lagom tills
mamma och Per vaknade.
Varför gjorde vi nu detta då??
Jo, för det fösta är det så grymt uppbokat på hotellen i Göteborg
och vi hade verkligen ingen lust att betala 3000 kr
för att sova någr timmar och sedan vile vi komma vidare i vårt byggande.
Nästa helg när vi ska på Madonna gör vi annorlunda,
Igår kväll gick vi istället ut och åt på en riktigt bra italiensk restaurang
som ligger mellan Lindvallen och Högfjället.
Där smorde vi kråset med en 4 rätters meny och så
delade på vi på en tiramisú till espresson efteråt,
Grym mat och fantastiskt trevlig personal!
Vi hade kort sagt en toppenkväll och att jag somnade
ovaggad behöver jag kanske inte skriva ;-)...
Fjällhunden Cleo
pappa och Lenas hund som är en "äldre dam".
Det var så roligt att se dem tillsammans
för först vägrade Fíffi ens titta åt Cleos håll,
medan Cleo försökte fånga hennes uppmärksamhet
på alla tänkbara sätt.
Efter ett tag blev hon dock godkänd,
även om Fiffi troigen tyckte att hon var alldeles
för valpig, mogen dam som hon nu är.
Cleo har också hittat ett nytt favoritgodis,
nämligen blåbär.
Hon mumsar i sig blåbär från riset för glatta livet
och det ser hel galet kul ut och dessutom låter
hon massor medan hon mumsar i sig bären,
Tokhund!
Cleo och matte.
Cleo och Fiffi i blåbärsriset.
Mums!
Cleo fullkomligt älskar blåbär och mumsar glatt i sig från riset.
Regelverket ser OK ut!
Byggbloggen
för byggbloggen.
Efter att ha lämnat av barnen på flygplatsen för en vecka sedan,
åkte mannen, jag och Cleo upp till stugan i Sälen
för att inleda en intensiv byggperiod.
Det är därför bloggen fått stå helt åt sidan den enaste tiden
men jag tänkte nu försöka lägga upp lite bilder
och skriva om vad vi haft för oss.
Vi har under fått helt ovärdelig hjälp
av pappa både när det gäller byggandet
och lån av rejäla maskiner.
Det är fantastiskt att få vägledning av någon som vet
vad han prata om och verkligen kan sin sak.
Vi har kommit en bra bit på väg
och vi ser slutet i tunneln ;-).
Mannen sliter som ett djur och är en riktig hunk i sina
snickarbrallor ;-) och dessutom är han jätteduktig.
Min stora uppgift har bestått i att måla, måla och åter måla.
Någon gång framåt hösten hoppas jag att mina händer
och naglar åter börjar se normala ut.
Det andra som jag har haft på min lott är att planera och
beställa allt till bygget och då menar jag verkligen allt.
Vi snackar beräkning på hög nivå
och faktum är att det blivit riktigt bra.
Otroligt bra faktiskt!
Vi har en helt fantastisk bygghandel här,
Sälens Bygg& järn och där är inget omöjligt.
Jag har varit där så mycket nu att jag känner mig
som en stammis.
Här om dagen när jag var där iklädd mina jobbarkäder
kom inte minde än fyra personer fram och undrade om olika saker.
De utgick från att jag jobbade där....
Så är det när man har på sig snickarbralllor istället för heels....
Jag älskar att vara här och känner inte minsta sug av att
komma hem till stan.
Det här är lika mycket hemma för mig nu...
Bilder av vårt projekt kommer....
Pappa håller på med regelverket..
Inpappning pågår!
Här står jag och grundmålar första omgången av panel.
Jag har knappt gjort annat än att måla här uppe känns det som.
Det som gör det extra jobbigt är att vädret varit minst sagt ombytligt.
Här har vi spännt upp en pressening som skydd,
men vräker det ner regn, ja då hjälper inte ens det.
Här har panelen fått en omgång med färg och är redo för uppsättning.
Annisen loves Bono
Madonna kommer att få jobba hårt nästa söndag
för att nå upp till U2´s nivå under gårdagens konsert
på Ullevi.
Bono med sin underbara röst!!
MAGISKT!!
Ni får full pott av stjärnor, getingar och plus av mig!
Scenbygget var fantastiskt och jag betvivlar att någon annan artist kommer
att "slå" det här inom de närmaste åren.
Under extranumren tändes en gigantisk discokula i toppen av scenen.
GRYMT!!
Trots att vi hade platser ganska högt upp hade vi grym utsikt över hela
scenen och allt som hände.
Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på hur hela Ullevi lyses upp
av tändare och fylls av närmare 60 000 personers lyckliga röster.
