Snart...
bilder och berätta om våra sista dagar.
Just nu håller jag på att hitta mig själv i verkligheten.
Hemma igen
att hämta ut våra väskor och sätta oss i den kalla bilen och köra hem.
Efter att ha handlat det viktigaste, ätit varsin macka och duschat av oss
resdammet var det bara att åka till jobbet och skolan.
Visst är det roligt att träffa alla jobbarkompisar och vänner, men
ska jag vara helt ärlig känns det sådär att vara hemma.
Just nu känns det som att jag håller på att få en mini-depp....
FUCK!!!
Blir bara så trött på människor som kräver allt och inte ser sin egen del i sammanhanget.
Visst, det är mitt jobb, men jag blir trött ibland...
Trött på att få skit.
Sedan har projektet jag jobbade i utvärderats klart under tiden jag varit borta
och det har tydligen också varit en artikel i tidningen, som jag inte hunnit läsa än,
men kritiken var inte nådig.
Är jag förvånad?
NEJ!!!
Varför tror ni jag slutade...
Jag har i utvärderingen själv varit starkt kritisk till otroligt mycket.
Det var det största kaos jag varit med om och jag var påväg att lämna skeppet
redan efter en månad, men höll ut längre och med facit i hand skulle jag ha dragit direkt.
Ingen projektledning överhuvudtaget, ingen som kunde svara på hur uppdraget igentligen såg ut.
Jag vet om hur det var, hur vi stångade oss blodiga för att försöka få svar på oerhört viktiga frågor,
men ledningen vägrat föra fram dessa för att mörka hur verkligheten ser ut.
Allt handlar naturligtvis om att pengarna kunde användas till att täppa igen andra hål....
SKIT!!
Jag vet att jag måste släppa det där nu,
men allt kom tillbaka igår, som en fet käftsmäll.
FUCK!!!
Jag gjorde i alla fall mitt allra bästa under de förhållanden som rådde
och de personer som fick jobb, fick jag ut.
Att jag höll på att gå under, dras ner i hålet men backade ur i sista sekund
är en annan historia.
Och det är väl där det hör hemma nu...i historien.
Släpp det Annisen.....
Jag vill tillbaka till värmen och det okomplicerade livet NU!!!
Bye bye Lanta...
Väskorna är packade och om en timme lämnar vi Koh Lanta
för den här gången, vilket känns skit.
Jag vill stanna kvar här, dyka mera och bara vara....
Vi åker först till Krabi och tar nattbussen till Bangkok,
dit vi kommer fram någon gång runt fem i morgonbitti,
kanske till och med tidigare.
Vi bor på ett jättecentralt hotell, med shopping och sky-train runt knuten
och kommer med all sannorlikhet ha fullt upp dygnets alla timmar under
de två dagarna vi är där, så inläggen här på bloggen kommer troligen att
vara få, om några...
Måndag morgon, svensk tid, landar vi på Arlanda och då är det jobb
och skola som gäller på en gång...
Tjoho!!!
NOT!!!
Nu tänker jag njuta av den här resans sista dagar så ycket jag kan.
K Ä R L E K!!!
Förresten....visst såg vi haj igår under dyken.
Stora, fina svartfenade revhajar och leopardhajar.
Toppen!!!
Lazy onsdag
Efter tre dagar fulla av dykning var det skönt att stanna på land
och vädra ut kvävet idag och samtidigt passa på att njuta av
solen och stranden lite, men vi kunde inte hålla oss, så imorgon
bär det av mot Koh Bida igen för en heldag med dykning.
Jag hoppas vi får båten Lanta Diver 1, för den gillar jag av någon anledning bäst.
Vi har slappat på förmiddagen och medan sonen gjorde läxor och dottern
letade krabbor gick mannen och jag vår vanliga prommis längst stranden.
Vardagliga sysslor som att gå och lämna in tvätt har vi också hunnit med ;-)
Eftermiddagen tillbringades på en av våra favvoplatser här på ön, Relax Bay,
där de, förutom fanstastisk mat och en underbar strand har sköna hängmattor
som man kan ligga och slappa i, eller som i mitt fall, läsa en bra bok.
Strandbaren gör dessutom ruggigt goa fruktshakes och drinkar.
MUMS!!!
Nu på kvällen har vi varit inne i Saladan på vårt dykcenter för mannen skulle
boka en kamera inför morgondagens dyk, då han ska fota en massa har han tänkt.
Vi har också ätit middag på Seaside och shoppat lite tabletter som är bra mot kli...
Myggbett alltså :-)
V A L H A J
Okristtligt tidigt, men så är de flesta här budister eller muslimer också,
fick vi gå upp imorse för dykbåten lämnade hamnen klockan 7.00.
Det är nästan fyra timmars enkel resa ut till Hin Daeng och Hin Mouang,
men tro mig, det är det värt!
Det enda som syns ovan ytan är några små stenar, annars är det bara hav.
Under däremot finns en fantastisk färgprakt och ett otroligt djurliv.
Naktdelen är att det ibland kan vara grymt strömt, och man bör absolut inte
vara en helt nybakad OW-dykare när man första gången besöker platsen.
Föra året när vi dök där såg vi ett gäng stora mantor, men de har varit väldigt
sällsynta besökare den här säsongen, liksom valhajen som också brukar
kunna dyka upp någon gång ibland, men i år varit extemt osynlig.
Förhoppningen inför dagens dyk var att få se stora baracudor och kanske en eller
annan leopardhaj, och så naturligtvis de stora jättestimmen av fisk som
också rör sig kring de två undervattenstopparna.
Väderet var bra när vi lämnade hamnen, men när vi kom fram till dykplatsen
gick sjön hög och ovädret hängde i luften.
Vi, alltså jag, sonen och mannen, gick tillsammans med vår DM Anderas
ner som en av de första grupperna.
Dottern, som gjorde sin sista kursdag på Advancen, gick ner tillsammans med
sin instuktör något senare, och självklart funderade jag på hur hon skulle reagera på
strömmarna, upp/nergång på bojlina och så vidare, med tanke på att jag själv
upplevt det som ganska stressigt och väldigt strömt tidigare år.
Det kändes därför jätteskönt att möta henne på 21 meters djup
och se hur cool hon i vattnet och hur naturligt hon rör sig.
Sikten idag var ganska dålig, ca 10 meter och min känsla när slutet på
första dyket började närma sig och vi låg och gjorde vårt säkerhetsstopp
på bojlinan det var ett helt OK dyk, inte WOW, men bra.
Då, plötsligt hör jag att en DM börjar slå på sin tank och tror att han vill att vi ska flytta oss
högre upp på linan, varpå vår DM släpper linan och börja simma ut i de blå.
Jag antog att vi skulle simma mot båten utan linan, men tycker att han drar iväg lte väl snabbt.
När han sedan gör en tvär gir hänger jag inte riktigt med i hans tankegång,
och det är då jag ser vad han ser...
En underbar varselse dyker upp framför mig,
Het osannorlikt, men ändå så verkligt....
Jag får träffa på den igen...
VALHAJEN
7 meter lång och graciös som en prima ballerina glider den fram genom vattnet.
Ett helt OK dyk har nu blivit ett oförglömligt sådant.
Det enda jag tänker på när vi är påväg tillbaka till båten är att jag hoppas att dottern fått se den.
Vi andra i familjen har haft den oerhörda turen att träffa på detta fantastska djur tidigare,
två år i rad dessutom, och ena gången var hon ombod på båten och andra gången
kvar på land,och jag vet hur ledsen hon var då.
Tyvärr hade hon och hennes instruktör missat den med några minuter och när den
gled förbi på 5 meters djup befann de sig redan tillbaka ombord på båten.
Jag behöver inte skriva hur ledsen och bitter hon var....
Tårarna trillade och hon vägrade tiltta på bilderna som en av dykarna tog.
När det var dags för det andra dyket var den tyvärr borta, men jag är säker på att
hennes tur kommer och det ganska snart....
Kanske redan på torsdag.
På hemvägen kom vi in i ett rejält oväder och det både regnade och åskade
och vågorna gick höga, så nu är vi blöta, trötta, omskakade och omtumlade
efter en tretton timmar lång dykutfärd, men glada.
Mycket glada....
Så mäktigt att ord knappast räcker till.
WOW!!
Bilderna är tagna av en kille som var med på båten och jag har
tillåtelse att använda mig av dem. Tack för det!!
Dykning
så bloggen har tyvärr inte hunnit uppdateras som vanligt.
Tidigt upp på morgonen och så tillbaka på land vid 17-tiden
och då är det bad, massage och mat som gäller.
Trött av allt slit blir jag också ;-)
Dottern går sin Advancekurs och jag, mannen och sonen "bara" dyker.
Igår hade vi toppendyk vid Koh Bida och såg tre leopardhajar, sköldpaddor,
havsorm, bläckfisk och alla andra typer av fiskar som vi vanligen ser.
En riktigt fantastisk dykdag!
Idag har vi varit vid Koh Haa, igen....
Dagen har varit skön, och även om det inte var de mest fanstastisk dyk
jag har gjort så var det skönt, avkopplande och självklart såg vi massor med
fisk och andra djur, så som havsorm och sköldpadda.
Jag skriver mer ikväll och lägger upp bilder.
Nu....massage och mat!!
Bilder...
Mannen och hans våta chokladdröm på Swensen´s.
Jag och min mangoglass....bara ganska god!
Nattbussen mellan Bangkok och Krabi gick jättebra och så här bra
sover kidsen på en buss.
Minibussen till Lanta på en av bilfärjorna över till ön.
Fatta att vi fick den för ynka 396 THB!!!
Ban Saladan
Jag och mannen njuter av en Tom Collins och tittar på solnedgången.
Här njuter vi av en Frozen Blue Margaritha och har det skönt.....
tills jag upptäcker att det kryllar av råttor.
Dagens nära djurupplevelse
Oki doki....
Vi sitter på en fantastiskt mysig restaurang uppe på en klippa
med utsikt över vattnet och njuter av solnedgången och sippar på en god drink.
Maten vi beställer in smakar riktigt, riktigt bra
och de har faktiskt den godaste Som Tam jag har ätit.
Kort sagt, en toppenkväll, tills Annisen upptäcker råttorn
som springer omkring på bjälkarna i taket.
Nu snackar vi alltså inte små möss,
utan stora j-vla RÅTTOR modell 30 cm kropp + svans.
Alltså, jag behärskade mig rejält och skrek inte ens,
men när de sprang alldeles över mitt huvud
insisterade jag att vi skulle hoppa över kaffet där och ta in notan.
Till och med barnen tycket att det var riktiga baddare till råttor
och de följde dem med största intresse medan de sprang omkring ovanför våra huvuden.
Även mannen hade ett nära möte med ett djur idag,
och även det i anslutning till middagen.
När han körde ner foten i sin ena sko gav han till ett litet tjut,
ryckte snabbt tillbaka foten och började ruska på skon.
Ut kommer en ganska stor groda, eller om det nu var en padda...
Antagligen hade den sökt skydd där igår under skyfallet och trivdes tydligen så bra
att den beslutat sig för att stanna.
Well, av mannens reaktion att döma gillar han inte inneboende groddjur i sina skor.
Ja, det var väl dagens djurmöten...
Tillbaka på Lanta
Jag skriver ett längre inlägg senare men nu är vi i alla fall tillbaka på Koh Lanta.
Bussresan från Bangkok till Krabi gick förvånandsvärt bra,
förutom att vi blev lite försenade på grund av att ett ruskigt
regn och åskväder när vi åkte från Bangkok.
Bilarna krypkörde på motorvägen....
Indiana Jones dubbad på thai var filmen som visades....
Nice :-)
Från Krabi lyckades vi med konstycket att få en egen minivan som körde oss
ända fram till resorten på Lanta för 396 THB, och det kostar vanligtvis 2300 THB.
Är jag bra, eller är jag bra??
Vad ska vi fördriva dagarna med här då?
Jo, tre dagar kommer att gå åt till dykning eftersom vi har bestämt att
dottern ska få gå Advancekursen här och då passar vi andra på
att följa med på samma båt och dyka själva.
Riktigt roligt ska det bli!!
Annars har jag och mannen tagit våra obligatoriska långprommenader längst stranden,
vi har ätit god mat och en och annan chang har slunkigt ner genom mannens strupe.
Kort sagt, vi har det som vanligt väldigt skönt!
Onsdag 18 mars
och därefter ska vi ta oss till rätt busstation för att
försöka få platser på en buss ill Krabi.
Det blir betydligt billigare än att flyga och för den summan
vi sparar kan vi åka på en schyst dykutfärd hela familjen,
alltså var valet lätt.
Buss it is!!
Vi ska försöka hinna med en massage och kanske även en manikyr
och dessutom få lite mat i magen innan vi drar till flygplatsen så det
är väl bäst att sätta full fart.
Nästa gång ni hör från mig är jag troligen "hemma" igen,
dvs tillbaka på Koh Lanta.
Tack alla ni som kommenterar och följer oss här...
Ni vet vilka ni är och vad ni betyder för mig.
KÄRLEK!!!
Tigerkingdom
som ligger 40 minuters blifärd från Chiang Mai.
Det är ett jättefint ställe, otroligt välskött och rent, där det bor 24 tigrar i olika åldrar.
De flesta är uppfödda på anläggningen och tama och vana med människor.
Det går att besöka inhägnaderna och vara tillsammans och klappa dem i 15 minuter
och man väljer mellan att besöka de små, mellanstora eller nästan vuxna djuren.
Det allra älsta, fullvuxna tigrarna får man inte besöka för de är för stora och även om
de är vana med människor kan en olycka lätt hända eftersom ändå, trots att de bara "leker".
Dottern fick endast gå in till de små djuren och eftersom de minsta tigerungarna faktiskt var
ganska så stora, fick istället besöka två lejonunga istället.
Hon blev SÅ ledsen...NOT!!
Även mannen valde att besöka lejonbebisarna och han blev helt såld när
den ena kissen gick och la sig och sov i hans knä.
Jag och sonen valde att hälsa på de stora djuren och vi fick förmånen att spendera
15 minuter tillsammans med tre jättefina syskon, två honor och en hane.
Mike, hanen var helt otroligt fin och både jag och sonen hade svårt att slita
oss därifrån när vår tid var ute.
Anläggningen ingår i ett avelsprogram och det fanns flera honor som var dräktiga.
De var väldigt noga med hur man uppförde sig och det fanns stränga regler för
vad som var tillåtet och inte.
Hello Kitty!!
Mannen och dotern med lejonungarna. De hade en jättemysig stund och
kissarna var helt ljuvliga.
Jag och sonen hälsa på Paula, en 11 månader gammal hona.
Jag och sonen gosar med den otoligt fina killen Mikey, 11 månade men
redan en STOOR kisse.
Jungelflight
Vi har varit mitt ute i djungeln, en bra bit utanför Chiang Mai,
och bara redan dit var ett äventyr i sig
Shit, vilka vägar!
Smala, slingriga och branta, med lodräta stup på sidorna...
Där, mitt ute i djungeln ägnade vi oss i tre timmar åt att
åka mellan träden, 40 meter upp i luften.
Så otroligt mäktig!!!
40 meter är väldigt, väldigt högt och jag kan garantera att det känns ordentligt
i magen när du står på en liten plattform av vanliga brädor,
endast fastspänd med en kabinhake och vajer, och så sele naturligtvis
och du sedan ska slänga dig ut i luften.
Innan var vi lite oroliga vad vi gett oss in på, och framförallt hur dottern skulle klara det,
men vi var allihopa helt lyriska över upplevelsen och barnen älskade det.
Vi är kanske lite galna, men attans vad roligt vi har!
Här är några bilder från vårt äventyr....
Precis när vi kom fram till byn hade en tant slagit ihjäl en kungskobra
som stod i anfallsläge alldeles bredvid där vi skulle vara.
1,5 meter död orm!
Hela familjen när vi fått på oss all utrustning.
Makalöst vaker!
Här firas jag ner ca 25 meter. På slutet firades vi ner 40 meter och det
kittlade fint i magen!
En så otroligt mäktig upplevelse och naturen var underbar. Det var häftigt
att se hur alla orkideér växer överallt uppe på träden.
Annisen 40 meter upp!
Söndag i Chiang Mai
Efter frullen, som bestod av mängder av färsk frukt (mango, papaya, melon och dragonfruit)
och youghurt, gick vi för att leta efter en taxi som kunde köra oss till Doi Sutep.
Knappt hade vi kommit ut på den stora gatan förrän en chaffis stannade,
varpå jag frågade vad han ville ha för att köra oss till dit vi skulle,
vänta där i två timmar för att sedan köra oss till Chiang Mai Zoo,
där vi ville bli hämtade efter ytterligare tre timmar.
400 THB kom vi överens om och det är alltså 100 kronor.
Tokbilligt för att köra fyra personer en hel dag!
Vägen uppför berget är både lång och slingrig,
men när vi väl var framme förstod vi snabbt varför det här är en av platserna
man måste besöka då man är i Chiang Mai.
Ofattbart praktfullt!
Vi åt lunch på en restaurang vid foten av jättetrappan som leder upp till templet.
En enkel sådan, men med supergod och tokbillig mat, precis som det brukar vara.
När vi väl vandrat upp för alla trappor gick vi omkring på tempelområdet i två timmar
och även fast vi inte är budister tände vi ljus, rökelse och gav lotusblommor åt Buddha.
Efteråt åkte vi ner till Chiang Mai Zoo, som faktiskt var ett väldigt fint sådant.
Man kan tycka vad man vill om djur i bur, och jag tycker ganska mycket i den frågan,
men det finns även positiva saker med bra djurparker, avelsprogram tillexempel.
Här på Chiang Mai Zoo finns koalor, tigrar, lejon, noshörningar, ja alla djur man kan tänka sig.
Till och med två pandor finns det, och de ingår i ett projekt där man försöker
få dem att föröka sig, så de är extremt noga med vad man får och inte får göra
när man går in i huset där de bor.
Vi spenderade 3.5 timmar där och hade lätt kunnat stanna längre om vi inte bestämt möte
med vår vän taxichaffisen .
Efter en välbehövlig tvätt av fötter och lite vila på rummet gav vi oss sedan ut i vimlet
på Sunday Walking Street, vilket är en jättemarknad som sker varje söndag
då en jättelång gata är avspärrad och massor av försäljare från hela området kring
Chiang Mai kommer dit och säljerhantverk, mat och allt annat man någonsin kan tänkas vilka köpa.
Vi handlade en del, åt god mat och tog varsin skön fotmassage innan vi gav oss av mot hotellet.
Det var då jag passade på att träffa fetråttan och nästan bli överkörd på kuppen...
Fick föresten höra idag att jag hade tur som fick se en så stor råtta.
Hm, det var precis så jag kände det NOT!!
Lite bilder från lördag och söndag...
Äntligen tillsammans!
Jag och mannen på flygplatsen i Bangkok.
Jag och sonen vid ett av alla empel i Chiang Mai.
Annsien på en supermysig restaurang.
Vi åkte med den mest pimpade tuk-tuken i stan, som till sonens förtjusning
hade dvd och kareaoke som visade väldigt lättklädda damer....
Här är köket på stället vi åt och vårt bord var precis bredvid.
Trappen upp till templet.
Dottern tänder ljus, rökelse och lämnar lotusblommor som gåva till Buddha.
Munkar vid tempelomådet.
Dottern, reptilälskaren har hittat en ny kompis.
Jag och kidsen hälsar på en 25 år gammal elefantherre.
Mr Panda smaskar bambu, vilket han gör större delen av dagen.
Sonen i vimmlet på marknaden. 
Annisen shoppar loss på Sunday Walking Market.
Råttan
Stor som en fet jättekatt sprang den framför mig, tvärs över trottoaren.
Hur reagerar jag då?
Jo, som vanlig med att skika och hoppa ut i vägen...
Det fungerar kanske hemma i Västeås,
men här i Chiang Mai är det inte lika hälsosamt att reagera så
och speciellt inte med en trefilig, hårt trafikerad väg bredvid.
Det gick bra den här gången, men sonen som gick alldeles bakom mig,
och även han såg fetråttan, höll på att få hjätstillestånd av mitt tilltag
och skällde hårt på mig efteråt.
Fy tusan vad äcklig och fet den var!!
Kackelackor kan jag ta, även om de är lite halväckliga när de springer runt,
men jag hatar råttor!!
Förälskad
och är upp över öronen förälskad i denna stad.
Varför?
Jo, den är som en småstad samtidigt som det är en storstad.
Den är tillgänglig på ett annat sätt jämfört med Bangkok och så fungerar
det bra att gå omkring i staden,
Det som är lite synd är att nu är luften här väldigt dålig, eller för oss är
det som på Koh Lanta eller i Bangkok, fuktigt, dammigt och smog och det gör att
bergen som ligger runt staden inte ens syndes igår.
Det ser ut att bli bättre idag och det är toppen för vi funderar på att ta en tur
till berget Don Sutep och titta på en jättestor wat som ligger där.
U2....it´s a fact!
Konsertenas sommar kommer det att bli.
Mannnen i mitt liv fixade biljetter åt oss, så det blir han och jag och Bono
som ska träffas på Ullevi den 31 juli.
Fatta vad underbart!!!
Jag skulle kunna skaffa pendlarkort till Göteborg i sommar.
Tre konserter med helt makalösa artister på mindre än två månader.
Är jag glad eller glad?
Bedbugs
Jag är ganska så tålig, måste jag faktiskt säga.
OK...lite kräsen då, men när jag är ute och reser kan jag stå ut
med en hel del, speciellt om jag inte förväntat mig lyxliv innan.
Convinient Resort hade absolut inte gett sken av att vara ett
top of the line hotell, men rent och fräscht.
Alltså, jag måste säga att bedbugs (vägglöss) och stora damråttor inte
tillhör mina favoritsällskap när ja ska sova.
Fatta vad äckligt när jag märkte hu det kröp på väggarna och på
sängbordet och till och med några på lakanen.
De är inte farliga och soprider inte smitta, men ger utslag,
typ myggbett som kliar något enormt.
Eftersom jag vet att de bor i skrymslen och klättrar på väggen för att
sedan krypa över och suga blod från en under natten när man sover,
flyttade jag raskt ut sängarna från väggen, sopade rent lakanen minutiöst,
dödade allt jag såg krypa på väggen och sägbord och sedan sov jag knappt
en blund under resten av natten, så när klockan visade fem och det var dags
att gå upp och åka till flygplatsen var jag lagom pigg....NOT!
One night in Bangkok
Älskar pulsen och oföutsägbarheten med den här staden.
Inte kom vår transfer, utan det var bara att ta en egen taxi och försöka hitta till hotellet.
Jag hade inte bekymmrat mig med att skriva ner adressen ttill hotellet eftersom
transfern ingick och jag kallt räknat med att bli upphämtad.
Vår chaffis kunde inte ett ord engelska, förutom solly, velly solly,
men det löste sig ganska snabbt när han frågat sig runt lite.
Hotellet är enkelt men helt OK!
Vi beslutade oss för att inte åka in till "pudelns kärna" utan till ett stort köpcentrum
som ligger en bit ifrån hotellet, ca 20 minuter med taxi om den kör rätt, det vill säga.
Det fanns garanterat fler affärer och restauranger i det jätteshoppingkomplexet
än i hela Västerås...SUPERSTORT!!!
Jag shoppade loss på ett par skor och så har vi varit extrema turister och ätit
middag på ett ställe där man beställer in olika sorters kött och skaldjur som man
själv grillar på en sorts grill, samtidigt som man kokar grönsaker och nudlar runt om
grillen i en buljong.
Allt sammans ska göras och ätas med pinnar, och man får också några skålar
med sås och vitlök, chili, lime och annat jox som man ska röra ihop.
Alltså, vi hade enormt roligt och kände oss som extrema nybörjare och turister,
men det gick ganska bra och vi fick hjälp av de som satt bredvid oss.
Dessutom var maten väldigt god!
Nä vi sedan skulle ta taxi tillbaka gick allt bra till en början, men sedan hade chaffisen
stora problem med att hitta rätt där han skulle svänga in till vårt hotell.
Tur att jag har bra lokalsinne och kunde säga till när han var helt fel ute.
Vi fick vända två gånger, vilket inte är helt enkelt på en motorväg med tre filer...
Well, hemresan blev några bath dyrare, men vi är ett äventyr rikare.
Nu är det snart sovdags och i morgonbitti är vi en hel familj igen.
UNDERBART!
Lite bilder...
Jag och dottern framför hotellt i väntan på en taxi.
Sonen grillar för fullt och han är riktigt skicklig med pinnarna,
Dottern kikar ner på en liten del av jättegallerian.
Koh Lanta - Bangkok
Födelsedag och transferdag...
Jag och mammsen började dagen med en kort prommis på stranden innan frukost.
Sedan var det bara för mig att packa ihop våra prylar, som av någon outgrundlig
anledning verkar föröka sig så fort resväskan ställs ner och öppnas.
I och för sig ska nu de jeans, mysbrallor och tjocktröjor vi hade på oss hemifrån i stora väskan.
Ingen mening att ha det i handbagaget på inrikesresorna.
Det vi tagit ut från väskan och har på oss nu, uppväger inte på långa vägar
vare sig vikten eller utrymmet som våra "Sverigekläder" tar.
Vi hade bokat plats på bussen till Krabi som går från Lanta klockan 10,
och det innebär att vi skulle komma till flygplatsen runt 12-tiden om allt går enligt planerna,
och detta skulle innebära tre timmars väntan innan vårt flyg lyfter.
Hade jag haft is i magen hade vi kunnat ta bussen klockan 11,
men det här är ändå Thailand, och allt kan hända.
Ingen höjdare om någon av bilfärjorna år sönder och vi skulle missa planet.
Vi kom fram till flygplatsen i god tid, men resan var extremt varm.
Air-conditionen verkade inte alls fungera och svetten dröp av oss.
Att ta sig runt med lokala transporter i det här landet är ett äventyr i sig.
Minibussen vi åkte med hade aldrig tagit sig genom en svensk besiktning,
det är jag helt övertygad om, för det knackade lite skumt från bilen under resan,
men fram kom vi i alla fall J .
Sedan kör chaffisarna som galningar och jag var helt övertygad om att hela familjen
skulle dö första gången vi åkte minibuss här.
Trött och jetlaggad efter en lång flygresa landade vi på flygplasten på Phuket,
där vi hade förbeställt en bil som väntade på oss.
Chocken vi fick när vi kom ut i värmen från planet satt fortfarande kvar i kroppen
när vi steg in i bilen och upptäckte att det inte fanns bilbälten.
Hur ska det nu gå för utan bälten kan vi ju inte åka, for genom skallen,
men vi hamnade i alla fall inne i bilen och chaffisen började köra.
Det blev en tre och en halv timmes lång skräckfärd, till Koh Lanta,
som jag höll på att börja gråta då jag först såg.
Allt var skitigt och skräpigt, ett j-vla råttbo, var mitt första intryck,
men det ändrades på några få sekunder då jag såg havet, och stranden.
När jag sedan fick mat i magen, massage och en natts sömn var jag fast.
Totalt förälskad i det här landet, där saker ibland tar lite längre tid,
men allt går att lösa, där det är så annorlunda jämför med hemma.
Till en början ser det ut som ett enda kaos,
men tittar man lite närmare ser man logiken i systemet.
Det gäller bara att ta ha tidsmarginal och komma ihåg att tiden här inte spelar någon roll.
Jag är ju på semester!
Tillbaka till dagen...
.Nu sitter vi och väntar på flygplatsen och får borda planet till Bangkok om en halvtimme.
När vi väl kommer dit ska vi ha transfer ordnat till vårt hotell där vi ska sova i natt.
Det ligger jättenära flygplatsen och jag valde det eftersom vi måste vara på flygplatsen
igen vid 6-tiden i morgon bitti då mannens flyg från Stockholm anländer
och vi gemensamt ska flyga upp till Chiang Mai i norra delen av landet.
Vad vi ska fördriva tiden med när vi kommer till Bangkok vet jag inte än,
men det lutar åt att vi försöker ta oss in till stan för att äta något gott
och kanske se en film eller shoppa lite.
Det är ju trots allt min födelsedag, även om det absolut inte känns så nu.
Det enda jag ä lite orolig för är att det ska bli problem att ta sig tillbaka
till hotellet på kvällen inifrån city.
Taxichaffisarna i Bangkok är många gånger riktiga fulingar som vägrar köra
med taxameter och vill ha skyhögt betalt, men det löser sig nog.
Bilder...
Kidsen fördriver tiden på Krabi flygplats.
Jag på planet till Bangkok.
Torsdag med snorkling
Idag har vi varit på snorkeltur till Koh Rok.
Det är en helt fantastiskt vacker ö, med fina snorkelrev runt om
och det tar ungefär en timme med speedboat från Koh Lanta dit.
Mammsen, som avskyr vatten och aldrig snorklat tidigare älskade det
och sa att dagens utflykt var det bästa på hela resan, ja nästan det bästa
som hon varit med om överhuvudtaget...
Kul att hon upskattade det, för vi har varit där tre gånger nu och älskar den ön,
och att titta på livet under ytan är alltid fantastiskt, även om jag föredrar att dyka.
Vi åkte med Lanta Surin Travels och de är superduktiga och det är alltid
god mat och bra service.
I år har de en svensk kille som jobbar åt dem som guide tillsammans
med de thailändska killarna och vi pratade en del eftersom han rest runt
mycket i landet under flera år, och framförallt i norr dit jag nu snart ska.
Snubben höll på att trilla överbord när han föstod att ungdommarna på
båten var mina barn.....max 25 var åldern han gissade på.
Ha ha!!
Hm....han drog kanske en rövare, men jag tror ta mig tusan att
han försökte stöta på mig.
Trodde kanske jag var en ensam kvinna i behov av sällskap och beskydd,
men istället hade jag mamma och barn med mig, och en gubbe på väg hit.
Attans så det kan vara :-)
Nu har jag också fixat ett hotell i Bangkok tills imorgon, då jag och kidsen
flyger dit och mammsen fortsätter till phuket för att flyga hem.
Stackarn!
En lite rolig grej som hände idag var att jag som typ aldrig dricker öl,
skickade tillbaka en stor Chang för att den smkade skumt, vilket vi
senare fick veta tydligen hade hänt tidigare med fler flarror från samma levernas.
Fatta vilken ölkännare jag har utvecklats till under dessa dagar ;-)
Här kommer lite bilder från dagen...
'
Annisen på stranden med potatismjölssand mellan tårna.
Jag och dottern på stranden.
På Koh Rok finns det gott om varaner och de är halvtama, eller snarare
väldigt närgångna vid lunchtid. Den största är över 150 cm....
Dottern älskar att kolla på dem....
Sonen vid speedboaten. 
Sista kvällen på Koh Lanta med mormor för den här gången, men det
lär bli fler om jag känner både oss och henne rätt...
Tisdag och onsdag...
Ord är överflödiga....
Helt OK sätt att fördriva tiden på....
Jag och dottern på en restaurang i Saladan.
Sonen klippte sig. Han var livrädd innan men det blev toppenbra...och billigt,
200 THB (50 kr) till skillnad från nästan 400 kr hemma.
Jag och min Tom Collins på stranden medans jag tittar på solnedgången.
Undrar just hur många bilder vi har av solnedgången på Koh Lanta?
Här är ytterligare en magisk sådan...
Jag och min lilla kille på stranden.
Jag gillar inte ens öl speciellt mycket, men den här var faktiskt ganska god
till thaimaten och den tillägnas faktiskt min jobbarkompis T.
Snälla, lite moln...
Mina fötter är brännad och barnen har tyvärr också antagit
färgen av kokt kräfta på vissa delar av sina kroppar.
Idag är det alltså skugga som gäller...
Skugga och läxor för dem och skugga och bokläsning för mig.
Solen känns mycket starkare nu än när vi vait här tidigare år
i januari och det är rejält mycket varmare.
Inte obehagligt på något sätt för det är en skön, fuktig värme.
När mannen kommer ner får han ta med mer solskydd för det
är faktiskt ganska så dyrt här och flarrorna är små.
Minst faktor 30 är vad som gäller, men tydligen behövs även kraftigare doningat..
Amatör!!
och att jag minnsan aldrig gör det, bränner mig alltså.
Tills nu...
Som en kokt j-kla kräfta ser delar av min kropp ut.
Amatörer var det ja....
FUCK!!!
Jag mår bra!
om någon nu trodde det, och alltså inte är några av
de dykare som tydligen försvunnit ...eller i alla fall har båten
med dykarna inte kommit tillbaka till kaj enligt kvällstidningarna.
Vi har haft en toppendag med toppendykning vid Koh Ha och
båda barnen är superduktiga.
Jag och sonen dök tillsammans och han är verkligen en jättebra parkamrat,
lugn och stabil och har fin koll på avvägningen.
Dottern gjorde en refresh och dök sina dyk tillsammans med en
divemaster och de repeterade en del övningar och så.
Hon får nu dyka till 18 meter eftersom hon fyllt 12 år och det var toppen
att hon gjorde sitt första lite djupare dyk med en divemaster .
Hon fick jättemycket beröm efteråt för att hon har så bra koll på
det hon gör och är så uppmärksam både innan och under dykningen,
Det märks att båda barnen vait med på båtarna mycket och har fått
rutin på vad som händer och hur de ska uppföra sig på en dykbåt.
Jag är så glad att vi delar det här intresset hela familjen, och det
är verkligen något som vi alla älskar att göra lika mycket.
Att vi dessutom kan göra det tillsammans är ännu bättre!
Dagens bilder....
Vi har precis kommit på dykbåten och väntar på att resten ska komma.
Dottern håller på att fylla i ett test med frågor för att se vad hon kommmer
ihåg från OW-kursen, och det var typ allt.
Vid kajen i Salandan.
Jag älskar att sitta framme i fören på dykbåten tidigt på morgonen och
ha en hel dag av härlig dykning framför mig. Det är nu semstern känns
verklig för mig!
Barnen håller på att göra sig klara för dagens första dyk.
Dotten fixar med sitt viktbälte.
Efter det andra dyket, påvägen hem serveras det färsk frukt. MUMS!!
Middag på Southern Lanta...
Varm söndag
Jag skojar inte när jag säger att v haft 40 grader varmt mitt på dagen idag!
På söndagar är det marknad inne i Saladan, och denna söndag var inget undantag.
Eftersom den böjar tidigt på morgonen och håller på som intensivast
fram till mitt på dagen gick vi dit direkt efter frukost.
Inte för att vi kulle göra några större inköp utan mest för att det är roligt att titta på allt som säljs.
Torkad fisk i allehanda storlekar, färsk fisk, kött, fukt och grönsaker i överflöd
och så plastprylar, köksredskap,mat, kläder och allt möjligt annat jox.
Vad sägs om grillade kycklingfötter!
Trots att vi var tidiga rann svetten av oss ganska snart.
Efter att h slurpat i oss varsin watermelonshake gick vi
och bokade morgondagens dykutfärd.
Jag och barnen ska till Koh Haa och dyka och jag längtar så, vilket barnen
också gör eftersom de har hållit på och tjata ihjäl mig sedan vi kom hit.
Jag har haft många riktigt fina dyk där och just nu är det tydligen
gott om svartfenad revhaj och små saker i vattnet, som sjöhästar.
Jag hoppas så på att få syn på en sjöhäst, men det är inte helt lätt då de är pyttesmå !
Inköpen fortsatte sedan en stund till innan det blev en tuktuk till hotellet.
Chaffisen ville ha 60 bath och jag orkade inte ens pruta, dessutom hade jag gärna
betalat det dubbla för det var så skönt att slippa gå och så fläktade det så skönt
när han körde så bara det var värt vart enda öre..
Dagen shopping blev tre shorts, en t-shirt och ett linne
samt ett par schysta solbrillor till sonen.
Eftermiddagen har bjudit på sol och bad och härlig massage
hos våra vänner på Siam Masssage.
Na och hennes massörer lärde vi känna för tre år sedan då barnen
charmade dem rejält och sedan dess är vi där jättemycket då vi är på Lanta.
Idag tog jag och dottern varsin oljemassage och sonen en fotmassage.
Grymt skönt och jättemysigt och avkopplande att ligga och lyssna på
vågornas brus och känna vinden fläkta.
Det är några av de saker som gör att jag älskar livet här så mycket.
Just nu fullkomligt vräker regnet ner men morgondagen blir garanterat toppen
och eftersom vi måste upp tidigt för att hinna till dykbåten blir det en tidig kväll.
Dagens bilder...
Närmare 40 grader och inte minsta vindpust...
att vara svettig få en helt ny dimension.
Svettiga turister som är glada att slippa gå mer i hettan.
Killen som äger/jobbar på den här baren bygger alltid jättestora
sandstatyer...idag blev det en, ja...gubbe!
Läxor...it´s a tough jobb, but someone has got to do it!
Dagens husdjur.....Mr Padda!
Lördag 7 mars
Dagen har varit otroligt varm och eftersom jag brände mig på axlarna
och ryggen igår har jag vandrat omkring med en sarong över mig.
Annisen skulle nästan kunnat tagits för muslimsk kvinna iförd burka...
Nu har jag dock införskaffat aloveragel och kokosolja,
vilket är det allra bästa när man råkat få lite för mycket sol på sig.
Kokosoljan är också toppen om mjukgörare för både hud och hår.
Det lustig är att här nere är den flytande, men hemma har vi det för kallt
så den blir till fast form även i rumstemperatur.
Vi har haft en stor geckoödla på besök på altanen idag och den var ca 30 cm lång.
En riktigt trevlig snubbe, ganska lågmäld och skygg...
I mammsens badrum hade vi en annan liten ödla på besök igår
men han blev snart fångad av dottern som efter att noggrant ha inspekterat den
släppte ut den i det fria, vilket jag tror den uppskattade.
Efter att ha tillbringat dagen på stranden och vid hotellet med att leta snäckor,
läsa, äta mat och bada (oj vad jobbigt det låter) gick vi in till Saladan och shoppade lite
och tog sedan en tuktuk därifrån till en restaurang som ligger längst ner på Klong Dao,
vår strand som är 3 km lång.
Slow down heter stället och det är precis vad man gör där, ja överallt här förresten...
Maten var toppen och mätta och nöjda vandrade vi hemåt efter stranden.
Efter en stund träffade vi på en blåsfisk som spolats upp på land,
och det var tur att ingen av oss trampade på den.
och så lite bilder...
Gekoödlan vi hade på besök.
Dottern på jakt efter snäckor.
Jag med sarongen....
och nu är jag inte fullt inlinad vilket jag var senare under dagen. 
Barnen handlar sina älskade banana pancake med choklad...usch!
Mr Blåsfisk!
Ladyboss
Jag är ekonomisk och gillar inte att betala för mycket för saker.
När vi första kvällen skulle ta en tuktuk in till Saladan kollade vi
vad hotellet ville ha för att köra oss...175 THB.
Aldrig i livet, var min spontana reaktion...
Vi få en för 80 THB om vi går 200 meter till stället där massor av tuktukchaffisar står.
Mamma var helt övertygad om att det aldrig skulle gå,
eftersom hon och mannen betalat 100 THB för två personer
när de var här för tre månader sedan och nu var vi alltså fyra personer.
Vem av oss fick rätt??
Jag såklart!!!
Det är bara att le och se bestämd ut.
Jag: 80 bath to Saladan?
Chaffis: Oh no, you many people...120 baht!
Jag: No, 80!! (och stort leende)
Chaffis: Okey!
Jag ÄR bra!!
Tonåringens mardröm
Sonen, som också han lyckats bränna sig i nacken och därför tillbringat
en del tid i skuggan vid poolen under en kokosnötspalm läsandes en bok,
gav vid lunch utryck för sina tankar gällande solande pensionärer.
Han hade i godan ro legat där när ett gäng pensionärer i högform gjorde honom sällskap.
Iförda endast minimala bikinis höll de på och vände på dynor och rätade till både sig själva
och stolar så de skulle få maximal sun exposure, vilket för sonens del innebar
att han fick se mycket mer än han önskade...
Mumindalen hos 60+ är inte en snart 14-årings hetaste dröm, tvärt om!!
Gissa om jag och mammsen skrattade muntert när vi gick förbi poolen en stund efter lunch
då han åter låg och läste sin bok och en tant låg med sin rumpa rakt framför honom...
Bilder från onsdag, tordag och fredag
''Thaiairways Boeing 474-400 som ska ta oss till Bangkok.
Jag sitter och väntar på att få boarda och anledningen till att jag sitter på
golvet är att det bara är där det finns ett eluttag att ladda datorn vid.
Äntligen är vi påväg!
Uppe i det blå!
Jag och dottern har precis bytt om från jeans till klänningar pch nu får de
snällt vänta i västan i 4 veckor innan de kommer på igen.
Dottern springer ner på stranden det första hon gör och börjar leta
eremitkräftor och krabbor.
'DR Lantas Red cury with chicken har vi längtat länge efter...70 THB,
alltså 16 kronor!
En blek Annis på stranden första kvällen.
Barnen och mormor på stranden,
Jag och mammsen på Seaside.
Mammsen hälsar till maken, svärsonen och brorsan att en kall Chang
smakar toppen i 35 graders värme.
Jag vid poolen med tröja för att jag har brännt mig. Amatörmässigt!
Utsikt från poolen.
Jag, mammsen och dottern på stranden på väg in till Saladan.
Herr och fru snigel på äventyr.
Vi har det bra!
Fredag 6 mars
Igår somnade jag ovaggad efter att ha varit vaken i ett och ett halvt dygn i sträck.
Sov som en stock gjorde jag i den, som vanligt hårda sängen.
Jag tror att jag aldrig har sovit i en säng i det här landet som är mjuk,
men trots det sover jag bra.
I morse vaknade vi strax efter åtta, pigg som en mört,
trots att kroppen borde protester eftersom de var mitt i natten hemma
och det borde vara kroppen defaultinställning tycker man.
Min kropp verkar inte hålla med för den köper läget
med thaitid utan att tveka.
Här är jag alltid pigg på mornarna, något som aldrig händer hemma.
Idag har vi mest solat och badat hela dagen,
både i poolen och havet, som är extremt varmt och skönt,
gått och samlat snäckor, läst bok och pillat oss i navlarna.
Jag har faktiskt lyckats med amatörstycket att bli röd på ryggen
trots idogt smörjande med solfaktor 30.
Superdumt, men jag hoppas det gått över tills imorgon
med god hjälp av all aftersun jag kletat in mig med.
På kvällen har vi varit inne i Saladan och kikat runt en massa.
Det har hänt massor på det år som förflutit sedan vi var här senast.
Nya butiker har byggts lite överallt efter huvudvägen och inne i "stan"
och breda trottoarer har anlagts på bägge sidor av vägen.
Trots att butikerna är många är utbudet likartat.
Kopior för hela slanten...
Ibland kan jag inte låta bli att funder över hur många
Billabong badshorts som finns i världen.
Bara här på Koh Lanta vekar det finnas tillräckligt
för att jordens befolkning ska kunna ha minst ett par.
Det blev middag på Sedside idag igen.
Så gott och så oförskämt billigt!
Barnen klämde också i sig en bananapancake med choklad
från ett av gatustånden och jag och mammsen högg in på en solmogen mango.
Ljuvligt!!!
Jag passade också på att kika in på dykcentret vi brukar dyka med
och kolla turer och priser och det kostade lika mycket som förra året,
men då kronan är så superdålig innebär det i alla fall att det är
betydligt mycket dyrare för oss att åka på en utfärd nu.
600 kronor dyrare för att vara exakt. SKIT!!!
Men dyk ska vi och nu ska vi bara planera in när.
Innan vi for hem köpte vi ananas som vi har smaskat i oss på altanen
medan vi lyssnat på geckoödlorna och tittat på blixtar från ett åskväder långt borta.
Långt borta är det inte nu när jag skriver det här,
för ute vräker regnet ner och det dundrar som bara den.
Som tur är går det över snabbt för när det kommer regn
här nu är det kort och intensivt som gäller.
Äntligen här igen..
Wow!
Resan har gått fantastiskt bra och helt utan minsta missöde eller strul.
Jag och barnen måste se ganska roliga ut när vi gör långflygningar.
De flesta andra sitter rakt upp och ner och försöker sova eller vila,
men vi liknar mest ett nystan ihopsnodda lemmar som söker efter att
optimera möjligheten till en liten slummer.
Vi kom fram i god tid till Bangkok och den giganstiska flygplatsen, som
många inte alls gillar, men jag tycker är underbar.
Att se solen gå upp över Bngkok är helt magiskt.
När vi kom till Krabi delade vi minivan med några andra som också de
skulle till Koh Lanta och sparde på så vis in en rejäl slant.
Boende hittade vi på stammstället DR Lanta, där glada och
igenkännande tillrop mötte oss när vi kom, men alla funderade
"where is Papa"och "when is Papa coming?"
Jag kunde inte låta bli att ringa och väcka den "stackarn" och låta honom
höra vågonas brus och samtidigt berätta om hur mycket solen värmde och
att jag precis beställt in hans favvorätt, chicken with red curry.
Vädret är helt toppen och när jag gick i vattenet kunde jag inte låta
bli att skratta lite för mig själv....badkarsljummet!
Helt underbart!!
Mammsen har anslutit till oss och nu har vi varit och ätit på ett av
mina favvoställen här, Seaside inne i Saladan.
För att ha varit vaken i 39 timmar är jag förvånadsvärt pigg.
Nu ska mammsen och jag ta varsitt glas skumpa och kidsen sover...
i alla fall dottern.
Har försökt lägga upp bilder men just nu är anslutningen suoerdålig,
så jag gör ett nytt försök imorgon.
On my way...
Kändes som det passade inför nästan 4 veckor med thaimat.
Fortfarande är det en skum känsla...
Jag och barnen är här, men mannen saknas.
Vi är inte kompletta, typ...
Det var lite jobbigt att åka iväg utan honom i morse
och visst trillade en tår när flygbussen körde iväg,
men nio dagar går fort och snart sitter vi tillsammans
i planet påväg mot Chiang Mai
Nu lämnar vi regn och snöslask och siktar mot
35 graders värme istället, vilket passar mig utmärkt!
Jag hatar att frysa!!
Allt har hittills gått smidigt och gällande packningen blev det
bara en stor resväska som vi checkades in och
den landade på ynka 24 kg.
Inte alls illa med tanke på att vi får ha totalt 90 kg med oss,
men vis av erfarenheter brukar vi alltid komma hem tyngre än när vi åkte.
Sist fick vi köpa extra väskor i Bangkok, men så dålig som kronan
är nu lär vi inte alls shoppa lika mycket den här gången.
Snart är det dags att boarda planet och jag hoppas att ni som
följer med på min resa via bloggen tar er tid att kommentera
inläggen ibland, för det är så roligt att läsa och få feedback.
Stor kram och vi ses i Thailand!!
Oj oj oj...
Om 19 timmar lyfter jag.
Packat?
Har precis börjat....
Nu går det på rutin kan jag lugnt säga.
Rutiner är bra ibland, typ nu!
Svårigheten ligger bara i att få ihop den rätta mixen.
Strand, trekking och storstad kräver lite olika outfits,
och jag vill släpa på så lite som möjligt.
Av högarna som väntar på att åka i väskan att dömma
har jag misslyckats den här gången också.
Men det blir bättre och bättre för varje resa.
Attans....nu börjar det kännas verkligt...
Helgen i bilder
Slalom för hela slanten, fixande i stugan, god mat och skön bastu.
Varit tillsammans hela familjen...
Livskvalité
Strålande sol hade vi i fredags och lördags.
Jag och barnen tittar på några som kitesurfade med skidor.
Underbart!!
Jag fryser framför fjällkyrkan vid Hemfjällstangen.
Den ligger jättenära vår stuga.
Matdelen i allrummet!
Allrummet med braskaminen..
och från andra hållet!
Helgens upptäckt var att vi är ägare till en grym snöslunga med 11hk
och belysning. Är det coolt eller är det coolt?
Vi har precis bastat i en VARM bastu...120 grader!
Nu njuter vi av en flarra god skumpa och firar att stugan är vår
och att nio mils skidåkning ligger bakom oss för den här gången.
