lillaannisen

Snart har vi suttit två dygn på bangkoks flygplats där vi varje natt
försöker få fyra av de eventuella stand-by platser som kan finnas på planen hem.
Det är större möjlighet att vinna på lotto, eftersom planen redan från början är överbokade
med ungefär 20-25 personer och om nu det skulle finnas någon plats ledig är vi hundratals
har som köar om dessa.
Varje dag måste vi gå och ställa oss i kö för att sätta upp oss på stand-by till nattens plan,
sedan gäller bara att vänta tills 23.30 då alla köande står vid incheckningsdiskerna
med allt bagage och väntar på det omöjliga.
Det ställdes in totalt 6 plan till Arlanda och det har gått iväg ett extra plan.
Av alla människor från de andra fem planen har kanske ett halvt plan kommit med på olika stand-by
eller hittta på andra lösningar.
Kvar finns alltså människor som fyller minst fem plan och vi köar på redan överbokade flighter.
Är det rimligt??
Nej, naturligtvis inte, utan självklart måste man från Thais håll
sätte in extraplan och det så snart som möjligt.
Vi som är här har alla våra olika skäl till att komma hem.
Vi vuxna oroar oss för de konsekvenser detta får för ens privatekonomiska situation,
jobben, räkningar, deklarationer, husdjur,mm
Vår familj som ska flytta tänker naturligtvis på hur vi ska hinna med allt som det innebär.
Barnen längtar efter kompisar och ett normalt liv.

Att sitta instängd på en flygplats nere i källaren är ingen höjdare,
men vi kan inte vara inne i Bangkok nu av flera olika skäl.
Dels för att vi måste köa för olika saker halva dagen,
vi måste finnas här mitt i natten med allt bagage
och dels för att den upptrappade siuationen i Bankok medför att trafiken
ut till flygplatsen påverkas så vi skulle kanske bli fast i en gigantisk kö
om det nu skulle visa sig att ett extarplan sätts in med kort varsel.

Jag har gått från att vara en lydig svensk som suttit på hotell inne i Bangkok
och trott på det jag fått information om.
På att de kontaktar oss så snart vi har möjlighet att få åka hem
och att det är det bästa för oss.
Självklart har jag varit irriterad på att Thais info aldrig stämt
och på att budskapen skiftat, men ändå....
Sedan blev jag så glad och tacksam när vi fick beskedet att vi skulle komma hem.
Den känslan var dock kortvarig och då allt gick upp för mig på flygplatsen,
ja då brast allt...
Först tappade jag totalt greppet framme hos den oförskämda kvinnan vid incheckningsdisken,
sedan bara grät jag in några timmar och kunde inte fatta hur de andra människorna
som också var "fast" kunde se så coola ut och ligga på sina madrasser,
äta sina matlådor och stå i sina köer.
Det gick bara ett par timmar och sedan var jag också där.....
En man jag pratade med idag sa att han aldrig känt sig så maktlös i hela sitt liv
och jag kan inte annat än hålla med.
Vi kan inte påverka vår situation alls utan är helt utelämnade till Thai
som inte ens kan ge oss information som stämmer.
Vi vet absolut ingenting och det är en fruktansvärd känsla......

Ska jag skriva något positivt om vår situation är det att man lär känna
många andra trevliga männsikor från olika delar av Sverige och även andra länder.
Även flygplatsens omhändertagande av oss är jättebra,
för det är inte Thai som ordnar någonting här utan bara flygplatsen.
Vi får mat,dryck och frukt, det finns datorer uppsatta, ett gäng som masserar,
en läkare på plats, ja sådana praktiska men otroligt viktiga saker.
Svenska Kyrkans representanter här är också underbara och kom idag med bullar och saft.
Sådan små saker som i den situation vi befinner oss nu är ovärdeliga.

Nu på eftemiddagen/kvällen ska vi i alla fall ta en taxi till ett
shoppincenter som ligger en bit bort bara för att få miljöombyte.
Centrala delarna av stan håller vi oss som sagt borta ifrån av rädsla för
att bli fast om trafiksituationen kör ihop sig på grund av demonstratonerna.
Det skulle vara nice att få sola lite, men det finns inga direkta grönområden
(läs gräsmatta) utanför huvudbyggnaden och jag tror inte att det skulle vara så
uppskattat om jag la mig i bikini på gräsplätten som finns mellan körbanorna utanför.

Kärlek till er alla och glöm oss inte här borta....