lillaannisen

Vill bara meddela att en person kom med pa nattens plan.
Kanske  dags att media skriver lite om detta nu,
for vi ar sa manga som sitter fast har.
Kanske ar det mer spannande med Maddes brutna forlovning,
inte vet jag.....

Snart har vi suttit två dygn på bangkoks flygplats där vi varje natt
försöker få fyra av de eventuella stand-by platser som kan finnas på planen hem.
Det är större möjlighet att vinna på lotto, eftersom planen redan från början är överbokade
med ungefär 20-25 personer och om nu det skulle finnas någon plats ledig är vi hundratals
har som köar om dessa.
Varje dag måste vi gå och ställa oss i kö för att sätta upp oss på stand-by till nattens plan,
sedan gäller bara att vänta tills 23.30 då alla köande står vid incheckningsdiskerna
med allt bagage och väntar på det omöjliga.
Det ställdes in totalt 6 plan till Arlanda och det har gått iväg ett extra plan.
Av alla människor från de andra fem planen har kanske ett halvt plan kommit med på olika stand-by
eller hittta på andra lösningar.
Kvar finns alltså människor som fyller minst fem plan och vi köar på redan överbokade flighter.
Är det rimligt??
Nej, naturligtvis inte, utan självklart måste man från Thais håll
sätte in extraplan och det så snart som möjligt.
Vi som är här har alla våra olika skäl till att komma hem.
Vi vuxna oroar oss för de konsekvenser detta får för ens privatekonomiska situation,
jobben, räkningar, deklarationer, husdjur,mm
Vår familj som ska flytta tänker naturligtvis på hur vi ska hinna med allt som det innebär.
Barnen längtar efter kompisar och ett normalt liv.

Att sitta instängd på en flygplats nere i källaren är ingen höjdare,
men vi kan inte vara inne i Bangkok nu av flera olika skäl.
Dels för att vi måste köa för olika saker halva dagen,
vi måste finnas här mitt i natten med allt bagage
och dels för att den upptrappade siuationen i Bankok medför att trafiken
ut till flygplatsen påverkas så vi skulle kanske bli fast i en gigantisk kö
om det nu skulle visa sig att ett extarplan sätts in med kort varsel.

Jag har gått från att vara en lydig svensk som suttit på hotell inne i Bangkok
och trott på det jag fått information om.
På att de kontaktar oss så snart vi har möjlighet att få åka hem
och att det är det bästa för oss.
Självklart har jag varit irriterad på att Thais info aldrig stämt
och på att budskapen skiftat, men ändå....
Sedan blev jag så glad och tacksam när vi fick beskedet att vi skulle komma hem.
Den känslan var dock kortvarig och då allt gick upp för mig på flygplatsen,
ja då brast allt...
Först tappade jag totalt greppet framme hos den oförskämda kvinnan vid incheckningsdisken,
sedan bara grät jag in några timmar och kunde inte fatta hur de andra människorna
som också var "fast" kunde se så coola ut och ligga på sina madrasser,
äta sina matlådor och stå i sina köer.
Det gick bara ett par timmar och sedan var jag också där.....
En man jag pratade med idag sa att han aldrig känt sig så maktlös i hela sitt liv
och jag kan inte annat än hålla med.
Vi kan inte påverka vår situation alls utan är helt utelämnade till Thai
som inte ens kan ge oss information som stämmer.
Vi vet absolut ingenting och det är en fruktansvärd känsla......

Ska jag skriva något positivt om vår situation är det att man lär känna
många andra trevliga männsikor från olika delar av Sverige och även andra länder.
Även flygplatsens omhändertagande av oss är jättebra,
för det är inte Thai som ordnar någonting här utan bara flygplatsen.
Vi får mat,dryck och frukt, det finns datorer uppsatta, ett gäng som masserar,
en läkare på plats, ja sådana praktiska men otroligt viktiga saker.
Svenska Kyrkans representanter här är också underbara och kom idag med bullar och saft.
Sådan små saker som i den situation vi befinner oss nu är ovärdeliga.

Nu på eftemiddagen/kvällen ska vi i alla fall ta en taxi till ett
shoppincenter som ligger en bit bort bara för att få miljöombyte.
Centrala delarna av stan håller vi oss som sagt borta ifrån av rädsla för
att bli fast om trafiksituationen kör ihop sig på grund av demonstratonerna.
Det skulle vara nice att få sola lite, men det finns inga direkta grönområden
(läs gräsmatta) utanför huvudbyggnaden och jag tror inte att det skulle vara så
uppskattat om jag la mig i bikini på gräsplätten som finns mellan körbanorna utanför.

Kärlek till er alla och glöm oss inte här borta....

Det som inte får hända har hänt.
En människa vi känner har ryckts upp mitt i livet
och lämnar fru och dotter kvar.
Vad F-N ska det vara bra för?
Stoffe, vi tänker på dig,
vart du nu än befinner dig!
Så jäkla onödigt!!!

Ja, då vet vi LITE mer om vår situation här i Bngkok
och när vi eventuellt kan tänkas kunna få komma hem.
Vi var igår till ett av Thaiairways kontor här och vi var knappast
de enda som har problem just nu.
Det var över två timmars väntan innan det blev vår tur,
men när det väl blev vår tur togs vi omhand enormt bra.
De kan i dagsläget inte boka på någon på planen defentivt
innan tidigast torsdag, men vi står i alla fall på väntelista
för att komma med något av planen på söndag, måndag eller tisdag,
så jag hoppas att vi är hemma i mitten av nästa vecka.
Helt klart är att vi har platser den 11 maj,
men då hoppas jag vid alla eventuella högre makter att vi är hemma,
annars har vi STORA problem med bland annat flytten.

Vi fick också tjejen på Thais kontor att hjälpa oss att få ut en voucher
för hotellnätter för våra poäng som vi har i deras medlemsklubb,
för att kunna använda på det hotellet vi bor på nu.
Hon fick verkligen lov att gå utanför deras normala procedurer för att
kunna hjälpa oss, och det är lite ovanligt,
för annars brukar det vara väldigt strikt med hur man ska gå till väga.
Nu visade det sig sedan på hotellet att det inte är så förmånligt för oss att
använda oss av vouchern eftersom det då inte ingår frukost och den kostar
2200 THB / dag för oss och hotellet erbjöd oss ännu lägre pris för vårt
rum från och med idag eftersom de förstår att vi befinner oss i en
väldigt speciell situation.
Vi får se hur vi gör, men jag är tacksam att vi befinner oss här i Bangkok
som ändå är en fantastisk stad på många sätt och priserna på riktigt flotta
hotell är överkomliga, likaså mat, dryck  och shopping.
Det hade varit värre att sitta fast i något svindyrt land!

Idag måste jag faktiskt shoppa lite schysta grejer att ha på mig,
för det börjar sina i packningen nu och strandshorts och toppar
är inte riktigt min grej att ha inne i en storstad.
Sedan ska vi ta en tur på floden upp till Wat Arun och titta på detta
fantastiska bygge.
Vi brukar "göra" ett tempel varje gång vi är här,
men vi trodde inte att vi skulle hinna med något den här resan.
Tänk så fel vi hade!!
Nu kommer vi att ha massa tid att lära känna Bangkok ännu mer,
så jag ser det som positivt.
Det som är lite "anti Annisen" i den här staden är att fyrfotade djur
med en lång svans förekommer rätt frekvent.
Jag pratar naturligtvis om råttor!!
Här om kvällen fick mannen oväntat besök i sin famn när vi var ute
och gick en sväng, för mitt på trottoaren kom en stor råtta farande.
Jag kan ta att de finns och skriker inte av att bara se dem,
men när de far fram runt mina fötter, ja då räcker det!
Snabba som tusan är de också!
Thailändarna runt omkring hade väldigt roligt åt mig,
som satt som en apa runt hunkens midja.
Dottern har betydligt svårare för kackerlackor,
men de kan jag ta på ett annat sätt.
Råttor är fördjävliga!!

Igår började firandet av det thailändska nyåret, Songkran
som pågår under tre dagar.
Det är en jättestor helg här då nästan alla är lediga och umgås
med sina familjer och firar för glatta livet.
Det är helt galet för folk står längst hela vägarna, åker på bilar
och kastar, sprutar och häller vatten över varandra och alla de ser.
Är du en glad turist som nyss anlänt och har en massa bagage
spelar det ingen som helst roll.
Du blir blöt, dyngsur, så är det bara!!
Vi har lärt känna ett gäng tjejer som har en massage och skönhetssalong
uppe vid White Sand beach, så dit åkte vi igår och firade med dem hela dagen.
Ungarna ansåg att de kommit till paradiset när de fick delta
i det största vattenkriget någonsin.
Kameror, mobiler och plånböcker måste förvaras i vattentäta bags
så är det bara!
Vi har haft en helt fantastisk dag, fantastisk och galen!


Kidsen in action!


Som extra krydda kyls vattnet ner med stora isblock!


Förutom att blöta ner varandra så smetar man puder på varandras
kinder för att på så sätt önska varandra god lycka under det kommande
året.


Barnen är i paradiset, vart annars får man ha öppet vattenkrig under
tre dagar där det är ttillåtet att blöta ner alla du ser!


Här sitter vi på ett av våra favvoställen, Jinda´s för att äta lunch
och vi är totalt genomblöta, allihop

För några dagar sedan var vi på en elefanttrekking i skogen,
eller djungen, kalla det vad ni vill, i norra delen av Koh Chang.
Först så red vi en tur på en timme och sedan fick vi mata dem
för att sedan avsluta med att bada tillsammans med dem.
Det var en jättebra utflykt och just den här arrangören är riktigt bra
och elefanterna mår bra och tas omhand fint.


Jag och dottern på "vår" elefant Baioke som är en dam på 32 år.


Här rider vi genom en öppnare del. Terrängen var ganska kuperad
och färden gick genom både skog och fruktplanteringar där det
växte pomelo och durian.



Mannen och sonen fick ironiskt nog den minsta elefanten,
trots att de var störst av alla som var med.


Under nästan hela färden fick jag rida på elefantens huvud och
det var verkligen ingen lätt match.
Balansen fick sig en rejäl träningsomgång!


Här sitter dottern fram sista biten på trekkingen.


Här får jag en stor "elefantkyss" när den tar bananen från min mun!


De som driver elefantcampen hade ett gäng urgulliga och lurviga
små hundvalpar som vi såklart inte kunde låta bli att gosa med.


Det är inte svårt att smälta när man gosar med så här mysiga vovvar!


En tjej som inte är så liten längre och en gigantisk bajs!

Jag och kidsen badar med elefanten.


Det är inga små djur som vi badade med, men de är otroligt
smidiga och försiktiga.


De gillar att bli rejält skrubbade på ryggen, precis som jag!
Att ungås med dessa fantastiska djur på nära håll under två timmar
var en härlig upplevelse och jag är glad att göra den här utflykten.

Jag och hunken gick upp ganska tidigt för att ät frulle
och det som ingick kan knappast göra någon fet. 
Sedan gick vi en sväng längst stranden och pratade igenom taktiken inför vårt hotellbyte
och sedan svängde vi in på det som vi bestämt oss för, vilket blev Cookies Resort.
Det är en ganska fin resort med en fin pool och vi har fått tag på deras VIP-room till ett ganska OK pris.
Det enda lilla ”aber” som finns är att det ligger nära deras bar och det Thailändska nyåret,
songkran går av stapeln här om ett par dagar.
Det betyder big party under ett dygn och öronproppar är nog ett måste,
annars är rummet toppen.
Skulle vi vilja bada bubbelbad är det inga problem,
men jag känner mig betydligt mer lockad av både poolen och havet måste jag erkänna.
Nu när jag sitter och skriver det här är klockan 16.30 och det har varit ett 6 timmar långt strömavbrott
på hela ön eftersom de skulle dra om några elledningar,
men nu kom precis strömmen tillbaka.
Gissa om det är skönt att få tillbaka airconditionen!!!

Det enda negativa med thailand är den förbenade myggen,
och jag har fått ett antal bett som håller på att driva mig till vansinne.
Det blir inte som ”vanliga” svenska myggbett när dem thailändska myggen biter en,
utan här blir det först röda märken som kilar som satan och efter ett par dagar
blir det som blåsor i mitten och det kliar fortfarande minst lika mycket.
Jag äter antihistamintabletter och smörjer betten med någon kräm som knappast hjälper.
Jag hatar mygg!!!
Vi har hittat ett kanonställe att ät på och vi fick det rekommenderat av en thailändsk kvinna
som bott i Sverige i 16 år, och som semestrat här på Koh Chang varje år de senaste 11 åren.
Jinda´s ligger gansla långt norr ut på White Sand Beach, uppe vid vägen
och maten var både god och billig.
Vi betalade 680 bath för en hel middag och då beställde vi in tre Somtam,
tre chicken with caschewnuts + ris, en masaman curry, en stor Chang, sex läsk,
en stor vatten och två kaffe.
680 bath är ungefär 165 kronor!!


Här är ett lite annorlunda place jämfört mot hotellet vi bor på,
lite hippiaktigt kanske men attans mysigt!


Sjöodjuret tar ett dopp i poolen!


Bananplanta med pyttesmå bebisbananer.


Dottern och jag på standen innan vi ska gå och äta.


Jag och mina fina ungar!


Yeeha!! Buffalo Bill in action!


Dottern skrattade så att hon knappt kunde sitta kvar i sadeln så
fort "tjuren" startade".

I går vid lunch blev vi upphämtade av Mr Yo som körde oss till färjan som går till Koh Chang.
Det är en resa på 18 mil men det går förvånansvärt fort eftersom vägarna är riktigt bra.
Svärmor och Leif reste hem rill Sverige i natt så de lämnade också huset igår på kvällen.
Det har varit så roligt att se deras thailändska hem som är jättefint
och vi kommer absolut att komma tillbaka många gånger, så ofta vi är välkomna! 

När vi hoppat av vår taxi vid färjan kändes det genast som ”vanlig” thailandssemester,
med halvsunkiga båtfärjor och ett kånkande på väskor som aldrig verkar ta slut.
Resan över till Koh Chang tar nästan exakt en timme,
men det ser ut som det är supernära eftersom ön är så stor.
Det är Thailands näst största ö och det är bara Phuket som är större.

Eftersom vi bestämt oss för att bo på White Sand Bech,
den första stranden blev resan med tuk-tuk dit överkomlig, 50 bath/ person,
 och med tanke på hur vägarna ser ut, med gigantiska backar och skarpa kurvor,
ja då är det nästan ett fyndpris.
Vi hade kollat att det fanns lediga rum på Alina Grande,
ett ganska enkelt hotell som fått OK rewievs och som såg bra ut på bilderna.
Det som inte syntes var att det var grymt lyhört och det är ingen höjdare
då de i de närmaste rummen består av partysugna grabbar i 25-års åldern.

Sonen har tjatat friskt om att åka till Koh Lanta ända sedan vi landade,
för han tycker att det är så härlig stämning där på stranden.
Han fick dock kasta in handduken igår och erkänna att det här var ett stå vassare.
När det gäller dykning visade det dock sig att vi är extremt bortskämda
med fantastiska dyk från våra år på Lanta och alla fina dykplatser däromkring.

Efter att ha ätit resans hittills godaste thaimat gick vi runt och tittade efter annat boende,
och vi vill gärna bo på rätt sida om vägen, dvs vid stranden och så gärna ha pool.
Vi fick en massa olika napp, så nu ska ett nytt beslut tas!

Det finns faktisk en hel del shopping här och mannen och sonen köpte nya shorts,
sonen en tröja och dottern en bikini, sedan avslutade vi kvällen med massage.
Jag och sonen tog en timmes fotmassage och de andra två tog varsin oilmassage.
Riktigt skön och bra massage och för oss alla fyra kostade det 1100 bath, vilket är ca 270 kr!! Dyrt, nej!!

När vi skulle gå och lägga oss blev det ännu tydligare varför vi absolut ska byta boende.
Fasen vad de var livat från de andra rummen!!!


Svärmor och Leif framför deras hus!


jag och kidsen väntar på färjan över till Koh Chang.


Resvan ung dam!


Packåsnan in action!


Hunken och sonen njuter!


Jag och dottern väntar på maten och har det skönt!

Halleluja, vi har äntligen kommit till ett beslut gällande vart vi ska ta vägen härnäst.
Imorgon vid lunchtid kommer Mr. Yo och hämtar oss
för att sedan köra oss till piren i Trat där båten över till Koh Chang går ifrån. 
Jag har ringt och pratat med ett hotell som verkar helt OK och det finns rum lediga där.
Det är så svårt att veta innan hur det ser ut på hotellen och vi vill allra helst ha
en bungalow nära stranden, och det är viktigt att den är fräsch.

Problemet vi har, eller problem och problem, är att vi i de allra flesta fall behöver två rum/bungar,
eftersom kidsen är så stora nu och då blir det genast rackarns dyrt.
Nu har jag ändå lyckats hitta ett rum med två dubbelsängar för OK pris
och känns det OK kanske vi väljer att bo där under hela vistelsen på ön,
annars har vi i alla fall någonstans att bo medan vi letar efter något annat.

Sent på eftermiddagen drog jag, mannen och kidsen in till Rayong för att titta runt på marknaden.
Vi hann också med ett stopp på Swensen´s där vi delade på deras chokladfondue
och så gick jag lös ibland medicinhyllorna på Tesco Lotus och köpte myggmedel,
antihistaminsalvor och plåster. 
Vi har nämligen fått ett gäng myggbett, var och en av oss, som kliar som F-N,
och jag håller helt enkelt på att bli galen!

Ja, vad har vi haft för oss de senaste dagarna då?
Vi har börjat varva ner och faktiskt bara tagit det lugnt. Nea har inte mått helt toppen,
utan haft ont i halsen och snorat.
Många var sjuka hemma när vi åkte,
sedan har vi suttit instängda på ett flygplan i många timmar
och delat luft med flera hundra andra människor
och så har vi också den underbara air-conditionen.
Ute är det nästan 40 grader och så har vi inte ens 20 grader i sovrummen om natten.
Inte konstigt om kroppen blir lite knasig!

Två förmiddagar i rad har jag och mannen tagit en rask prommis på stranden under ca 70 minuter och har varit toppenskönt. Mae Rampung beach är hela 10 km lång och en helt fantastiskt fin, men den är tyvärr ganska skräpig på sina ställen som så många andra paradisstränder vi varit till.

Visst, det driver iland en del skräp, men thailändarna själva är för j-vliga på att slänga sopor överallt och här där vi är just nu är det nästan bara thailändare som är. Hit åker de som bor i Bangkok på helgerna och lov och många har också hus eller lägenheter här. 

Det är inte många västerlänningar i det här området
och de har faktiskt kommit och fråga om de får ta kort på både mig och dottern.
Skumt, men vi är ljusa och det är tydligen exotiskt.
Dottern är det absoult poupläraste motivet och idag blev hon fotad
av en hel grupp på tio, tolv thailändska barn.

I söndags var vi in till Ban Phe, en ort där färjan över till Koh Samed går ifrån.
Det finns inte så mycket att göra där,
men vi gick i alla fall runt och kikade ett slag.
Det var en sorts matmarknad just då och det är alltid lika spännande att se.
Jag fattar inte hur thailändare kan älska torkade bläckfiskar
och andra sorters torkade fiskar så mycket!

Här finns, precis som på så många andra platser en massa hemlösa hundar
och det är superjobbigt att se, tycker jag.
Jag saknar min goa Cleo något kopiöst och det gör så ont i hjärtat
när jag ser vissa av hundarna här.
De förtjänar bättre liv!
Svärmor och Leif har två hundar som håller till här vid huset
och som har tagit oss till sin flock.
De är väldigt fina och tillgivna hundra och jag vet att de får mat av på flera ställen här omkring,
men de håller till och sover här vid huset.

Värmen är brutal dagtid och det svalkar knappt när vi badar i havet.
Jag har aldrig varit med om så varmt vatten, minst 32 grader!
Det som nästan är absolut skönast är att ta trädgårdsslangen och duscha av sig med.
Just nu håller jag och mannen på att fundera över vart vi ska ta vägen här näst.
Ursprungstanken var att åka till Koh Chang,
men det är svårt att hitta boenden är som inte är tokdyra
så vi har pratat om att kanske styr kosan mot ”vårt” Koh Lanta istället.
I morgon ska vi bestämma hur, vart och när vi ska bege oss härifrån….

Ja ha, under natten har Annisen slaggat i tolv timmar
och känner mig helt utvilad.
Eftersom både man och barn sov ännu längre åt jag sen frukost
tillsammans med svärmor och Leif ute på framsidan i skuggan.
Värmen är helt otrolig nu!
En dam som har en av alla thairestaurangerna längst vägen
kom förbi och vi pratade en stund.
Det är fascinerande hur tokigt det kan bli ibland med språket,
men på något sätt lyckas man ändå förstå varandra.
En sak är i alla fall säker och det är att engelskan knappast
utvecklas i positiv bemärkelse när man talat med thailändare.
Det är många avhuggna meningar, yes och no och ruskande huvuden.
Vi var nere på stranden på eftermiddagen och badade
och passade på att äta varsin Som Tam,
som är en stark sallad gjord på bland annat omogen riven papaya.

Efter att ha varit hemma och duschat och bytt om till lite snyggare kläder
hämtades vi upp klockan fyra av Mr Yo som körde oss till den kända restaurangen Classic Forest. 
Där vandrade vi runt i en helt fantastisk omgivning,
matade fiskar och svanar och njöt av fantastiskt goda drinkar,
god mat och en enormt påpassad service.
Eftersom vi firade att både jag och svärmor fyllt år
och att hennes man fyller om en vecka kom de in med ett stort fat med glass,
frukt och grädde till efterätt åt oss.
Efter maten hade jag, mannen och barnen bokat 80 minuters fotmassage
på Classic Forest Spa  och det var helt fantastiskt skönt.
Både mannen och sonen somnade av.
En toppenkväll alltså!


Jag vid Classic Forest som bara ligger ca 4 km från huset.


Dottern matar de svarta svanarna och fiskarna.


Jag och hunken i en stol som är gjord av en stor rot.


Jag njuter av en fantastiskt god drink vid Classic Forest.


Annisen på en marknad i den lilla orten Ban Phe.


Här kommer en försäljare av badleksaker på sin tuk-tuk och hur
han ser vägen är ett under!

Idag landade vi i Bangkok 5.30 på morgonen och hämtades på flygplatsen av Mr Yo,
en thailändare som svärmor och hennes man lärt känna.
Vi valde att låta oss hämtas av honom för att det var enkelt
eftersom han vet precis vart vi skulle,
men särskilt billig var han inte.
Huset som svärmor och hennes man har köpt ligger i Rampung, Rayong
och till den flera kilometer långa stranden är det ungefär 200 meter.
Huset är jättefint och har allt man kan tänkas behöva.
Ja, det är bara poolen som fattas,
men den ska tydligen komma på plats inom en inte allt för lång framtid.

Efter att ha ätit en god frukost och fått några koppar kaffe gick vi till stranden för att bada.
Vattnet är minst 30 grader. Helt fantastiskt!!
Det är enormt varmt och nu när jag skriver detta är det midnatt
och det är trettio grader ute!
Vi åt lunch på en thairestaurang alldeles i närheten av huset
och sedan tog vi en tuk-tuk in till staden Rayong för att titta och shoppa lite.
Dottern gjorde några fynd på marknaden och mannen köpte linser hos en optiker.
Till ungarnas lycka hittade vi Swensen´s  på  Tesco
så ett stopp för att äta glass var ett måste.
När vi, efter många timmar åkte tillbaka höll mannen på att somna av och kidsen likaså.
Jag har lyckats med konststycket att hålla mig vaken i nästan två dygn,
så  jag hoppas att jag nu är helt inställd på thaitid.


Jag och sonen tillsammans med svärmors man på stranden vid huset.


Glass på Swensen´s i Rayog.


Jag och kidsen vid kvällsmarknaden inne i Rayong.