Snökaos

Shit, igår kväll hade vi värsta jobbiga resan upp till stugan.
Det snöade något kopiöst hela resan
och sista tio milen tror jag att det var minst 15 cm modd på vägen.
Aldrig tidigare har väglaget varit så dåligt
och resan så kämpig.
Hunken körde fantstiskt bra men det känns jättebra
att veta att han tar bussen hem ikväll.
Ja, jag och kidsen blir kvar här uppe hela veckan
men han måste jobba.
På torsdagkväll kommer han dock tillbaka med direktbussen från Stockholm
och längtar jag redan till.
Det är riktigt bra med bussförbindelser hit under vintersässongen.

Uppe vid stugan hade det kommit minst 10 cm snö under gårdagen
och det blåste en hel del så det hade drivit på rejält.
Nu väntar jag bara på att hjullastaren ska komma och ploga
framför huset och där vi ställer bilarna.
De större vägarna plogades under natten
så de är toppenfina.
Det är riktigt bra underhåll här uppe,
inte alls som hemma i Västerås.
Jag ska försöka lägga upp en bild under dagen
så det syns hur mycket snö vi har här nu.


Här håller jag på och skottar vid trappen på stugan och Cleo är
högst upp i snöhögen.

Över

Igår var det sista husvisningen och det har varit
15 par och tittat på huset under veckan.
Första visningen var i torsdags och den andra alltså igår.
Mäklarens känsla var att gårdagens visning var den bästa
för det var flera par som var uttalta positiva och intreserade,
så det kändes bra.
Det som inte kändes lika bra var att hon, mäklaren
var extremt sen till visningen och kom då det redan stod
tre par på trappen och väntade.
Hade vi kommit överens om det hade det varit helt OK,
men det vi hade kommit överens om var att hon skulle komma
lite tidigare för att tända alla lampor och fixa de tända ljusen,
eftersom vi troligen skulle ha åkt i väg till Sälen redan.
Nu fixade jag naturligtvis detta och allt blev toppen,
men lite irreterande är det då hon inte är gratis,
milt uttryckt!
Nu håller jag och mannen tummarna för att det blir
en bra budgivning under veckan så vi kan lägga det här bakom oss.


Fy fan!

Jag måste bara få skriva av mig lite av min frustration,
ilska och känsla av vanmakt.
Om du är känslig eller inte orkar med gnäll är det lika bra
att du slutar läsa nu, för risken är överhängande att det
här inlägget inte blir så "kontrollerat".
Taxirörelsen blomstrar för Annisen
med följd att mannen kommer till stationen där
hans sedan sitter i godan ro och väntar på tåg
som aldrig kommer och kidsen kommer till sitt.
Ja däremot fullkomligt  stressar ihjäl mig för att serva
resten av familjen, ta skiten från ungarna
och hålla ordning hemma.
Det går inte ens att plocka undan det man själv tagit fram...
FAN!!!
Skit i det då, låt det ligga, skit i mannen
skit i att skotta snön, skit i allt kanke någon nu tänker....
Jag, men just nu känns det som att huset och hemmet
är prioriterat då vi är mitt i en försäljningsprocess.
Inte direkt rätt läge för en vild strejk alltså!
Det som gör mest ont är känslan av att tas så j-vla förgiven!
Mannen men hans fina viktiga jobb är viktigare än mitt.
Det är solklart!!
Jag är den som sköter markservicen och
ska helst hålla käften och se snäll ut.
Tror fan att jag blir trött, ledsen och arg
när det känns så här.
Jag hatar känslan av att vara den arga, gnälliga frun och morsan!!
Snälla prinsen på den vita hästen,
om du läser det här kan du väl komma och röva bort mig ett slag.
Jag skulle behöva få känna lite uppskattning och kärlek,
få höra några snälla ord och veta att jag är speciell.
Ja lite schyst sex vore inte heller fel!
Det gör inget om du ljuger och brer på lite lite,
för prinsar finns ju inte i verkligheten i alla fall.
Nä, nu är det dags att jobba!!!
FAN!!!!

Reflektioner...

Sonen,som står och hänger över min axel
och är superirriterad över att jag inte har en egen dator
utan är tvungen att använda hans,
kom nyss med den intressanta reflektionen att det
finns citat: "asmånga" bloggar ute på nätet nu
och att den här epoken i framtiden kommer att kallas bloggåldern.
Spännande att se om det bli så,
men något som skulle vara ännu mer spännande
vore om alla som läser detta skulle orka skriva en liten kommentar.
Vem är du därute???

Jaaa!!

Hurra!
Lättnaden är total, men segern är långt ifrån vunnen.
Det är mer som att första perioden är spelad
och att spänningen nu börjat släppa.
Jag har haft mardrömmar om att ingen skulle dyka upp
på dagens husvisning, men det gjorde det.
Flera stycken till och med...
En 5-6 par som enligt mäklaren verkade positiva till vad de såg,
och det är ju bra.
Hoppas nu bara att lördagens visning blir lika bra
och att det är flera som är seriöst intresserade av att köpa huset.
Det vore så nice att slippa en visningsomgång till,
men samtidigt så vet vi ju vad vi vill ha
och det är knappast så att jag tänker släppa bort det för ett skambud.
Nä, det ska kännas bra i magen!
Skiter det sig får vi väl behålla det och hyra ut det,
eller så kan jag ha lägenheten som bara mitt place,
för jag skulle ljuga om jag sa att jag,
som den tonårsmorsa jag nu är
aldrig känt en extrem lust till att få bo själv.
Well, det lutar nog åt att hela familjen kommer att bosätta
sig i hamnen och överlåta gräsklippning, häcktrimning
och rabattrensning åt någon ny familj.
Snart är ändå barnen utflugna
och då kan vi sitta på terrassen och njuta,jag och hunken,
och se tillbaka på vad vi åstadkommit och troligen vara ganska nöjda.
Ja, nu menar jag inte att vi levt klart då,
om en så där  sex, sju år,
utan mer att vi gör en kvartalsavstämning,
sätter upp nya mål och blir ännu mer egoistiska på ett skönt sätt.

Teknisk misär

Just nu befinner jag mig i ett totalt tekniskt kaos.
Hela min infrastruktur är raserad, slaget i spillor
och att jag överhuvudtaget fungerar är ett under.
Min kära iPhone är som bekant på lagning
och i den hade jag halva mitt liv,
kalender, telefonnummer och mailadresser,
ja you name it!
Innan den lämnades in synkade jag den med Outlook i min dator,
just för att jag ändå skulle ha tillgång till allt detta,
om ändå i en inte lika smidig form.
Det är ju jättebra,
om nu datorn finns tillgänglig det vill säga.....
Just nu befinner sig min lilla fina, vita dator i Sälen.
Vad gör den där kanske någon undrar
och svaret är INTE F_N vet jag!!!
Som grädden på moset har min lånetelefon försvunnit
och ligger troligen överkörd eller överskottad i en snödriva
på Coop Forums parkering.
Hurra!!!
Total fuck up för Annisen alltså!
Om ni vill mig något den närmaste tiden kan vi skicka röksignaler...

Bangkok

Läste precis lite kort om en tjej och hennes längtan
till sin hemstad, Bangkok.
Jag längtar också dit, till kaoset, värmen
all den goda maten från de små vagnarna,
shoppingen, att sitta vid floden och bara få insupa den
underbara atmosfären av en gigantisk storstad.
Vissa hatar Bankok, andra älskar stället.
Jag tycker det är en otrolig stad!
Just nu har jag 35 dagar kvar tills jag åker dit.
Det känns overkligt!

Argghh

F-N!!
Skit!!
Bajs!
Jag har i dag upptäckt att min helt fantastiskt fina hund,
lilla söta Cleo har tuggat i sig två av mina allra finaste skor.
Två av de supersnygga, skyhöga, dyra skorna som jag köpte
när jag och hunken var i Las Vegas är nu ett minne blott!
Mitt avgrundsvrål fick henne att anta formen av en slokande
damtuss, knappt synlig för ögat och hon fullkomligt krälade
vid mina fötter.
Inte blev det hela bättre då jag ringer till vårt försäkringsbolag,
Länsförsäkringar och får veta att drulleförsäkringen täcker i stort sett allt
utom just skador som orsakats av djur.
FAN!!!
Det gör ont i mitt hjärta just nu!!
Jätteont!

Insnöade....

Nja, helt insnöade är vi inte,
men det blåser riktigt rejält och vi hade tänkt att ta en tur
till Lindvallen och Sälfjällstorget för att fika och titta runt lite,
men vi bestämde oss att stanna hemma i stugan istället då
vi såg hur det drev igen på vägen.
Ingen höjdare att fastna i en snödriva i minus 18 grader
och rejäl vind som gör att det verkligen blir superkallt.
Istället tände vi brasan, dricker gokaffe och varm choklad med grädde
spelar spel och bloggar lite ;-).
Cleo sussar i soffan eller framför brasan
och tycker att det är helt OK att hela flocken tar en
sådan här mysdag tillsammans.

I kväll väntar bastun, tex-mexmiddag och så ska vi självklart
titta på spektaklet Melodifestivalen.
Hoppas Dolphan är med i kväll!!















Ute!

Nu ligger huset ute på nätet och det känns både
bra, nervöst och lite skumt.
Bilderna blev toppen och de får verkligen fram
hur fint vi har det!
Vissa kanske tror att vi stylat av bara tusan,
men allt som oftast har vi faktiskt så där...
Ja, jag har plockat bort kaffebryggaren,
tagit ner bilder och teckningar från kylskåpen och lite annat
så att det inte skulle se för personligt ut.
Det var fotografen nog med att påtala,
att det inte skulle se ut som att vi aldrig tänkte flytta ut...

Lite ont i hjärtat gör det av att tänka på att någon annan
ska ta över stället där vi trivs så bra,
men samtidigt vet jag ju att vi ska påbörja en ny
och spännande period i våra liv.

Hoppas nu att det är flera som är intresserade så att vi
får det vi vill ha för huset, men jag känner mig trygg med
vår mäklare Margareta och den bedömning hon gjort,
och dessutom ligger utgångspriset bra till och det kan
också bidra positivt till utvecklingen av försäljningspriset.
Att gå ut superlågt med värsta lockpriset tror jag kan avskräcka
och göra eventuella köpare irriterade,
lika så att gå ut alldeles för högt i utgångspris.

Det är som en lägenhet i samma hus där vi köpt,
i porten bredvid, i nästan exakt samma skick som vår
där utgångspriset låg 800 000kr högre än vårat.
Den har varit ute till försäljning länge och vi bjöd på den,
men det budet togs inte ens på allvar av mäklaren,
ändå var det fullt rimligt.
Det går väl så länge man har en försäkring mot dubbla boendekostnader,
med även den tar slut och då är det kanske inte så kul....
Frågan är om inte jag hade bytt mäklare och kanske anat att
värderingen inte var helt 100%:ig.

En kall morgon på fjället

¨
Det är kallt nu, minus 17 grader och framförallt så blåser det rejält.
Det gör att snön driver runt så det är bara att ta fram skovel och
skotta fram till lillstugan.


En kall Annis med skoveln i hösta hugg!


Cleo gräver för fullt i snön efter vad som troligen är en liten mus
eller åtmindstonde en gång under snön som hon känner lukten av.


Dagens Annisen

Bon Jovi släppte sommaren 1986 låten You Give Love a Bad Name
och jag törs inte tänka på hur många gånger jag sjungit med
i texten under dessa, öh.....snart 24år.
I dag upptäckte jag att under alla dessa år av skrålande
har jag sjungit fel, tvärfel!
Inte på en litet sketet ord  i en liten obetydlig mening som
ingen ändå lägger märke till, nej ska man göra något fel
är det lika bra att göra det rejält och statsa på refrängen!
Det här är pinsamt att erkänna,
men det är endast genom sina fel man växer,
så here it comes....
Shot through the hart
And you're to blame
You give love a bad name
ja, så går början på refrängen,
men jag har i alla år skrålat
shout to the high......
Pinsamt, ja i alla fall om man nu räknar sig som en donna
med lite koll på de gamla rockbanden!



Klart...

Nu kan jag bocka av fotograferingen på min "att sälja hus"lista.
Det gick jättebra och jag hoppas att bilderna blev fina
och gör huset rättvisa.
I morgon runt lunch kommer vår mäklare, Margareta
att lägga ut huset på nätet och då är det skarp läge.
No retreat no surender!!
Det kändes lite speciellt då fotografen, Karin Eggeborn
ville ha i stort sett alla lampor och alla ljus som fanns tända
fast det var mitt på ljusa dagen, men jag litar på att hon kan sin sak
och säger hon att det blir bättre bilder då, ja då är det så!
Jag råkar ju dessutom gilla levande ljus så det blev ett antal att tända...

Fasen, det känns lite skumt att sälja det här stället
som vi trivs så bra med och som jag tycker är så fint!
Jag älskar verkligen hela nedervåningen med sin
öppna yta och färgsättningen med det vita och gråa
och så fondtapeten...
Det positiva är att nya lyan också är toppenfin
och får vi bara fixa till det lite och sätta vår prägel på den
så kommer det att bli minst lika fint och hemtrevligt.

Kanske är det lite trist att läsa om alla mina tankar kring
husförsäljnng och lägenhetsköp,
men det en stor sak i mitt liv nu och det känns lite,
eller faktiskt mycket läskigt efterson jag inte gjort den
här resan tidigare.
Det är väl som med allt annat,
när man väl fått kläm på det är det enkelt och odramatiskt
och förhoppningsvis kommer jag att  tycka att det var "a walk in the park"
om en sådär två, tre månader.
Ungefär som nervositeten och oron jag kände då jag flög första gången
eller inför vår allra första Thailandsresa.
Shit vad jag var nervig då!!!
Och nu senast när jag drog iväg själv med kidsen hade jag bara
flygbiljetter bokade och packade timmarna innan flyget gick.
Allt gick på rutin och jag kände mig så säker på både
själva resandet och på att jag hade koll på landet och hur det fungerar där.
Erfarenhet och rutin gör en trygg!!!
Nu är det dags för mig att göra den här resan,
husförsäljningen, och bli trygg i den.
Coolt!


En vanlig sketen onsdag...

Jag och mannen fungerar kanske inte helt
enligt logikens mönster ibland,
eller så är det helt enkelt det vi gör!
I morgon kommer fotografen som ska plåta
huset inför det som ska läggas ut på Hemnet och Bovision
och användas i annonser.
Lite att pyssla med för herr & fru J alltså,
kanske någon tänker då och det är helt rätt tänkt.
Vi valde dock att angripa problemet från ett nytt håll,
köra lösningsfokuserat i kombination med njutning.
I stället för att tokstressa från början åkte vi och handlade lite,
lagade en god pasta som avnjöts med ett gott rött vin.
Det var både trevligt och välbehövligt att sitta ner en stund
och bara prata och koppla av.
Dessutom kändes fixandet efteråt mer OK!
Att jag kommer att slita som ett skollat troll i morgon
innan fotografen kommer är en annan femma,
och ja, jag vet att det mesta inte ens syns på bilderna,
men det är mentalt viktigt att det är i ordning.

Förresten tog jag en stund och kollade på gamla bilder
som mannen fört över från min gamla dator.
Shit vad tiden gått fort och vad många underbara minnen
det väckte till liv.


En riktig goding

Vilken kille jag träffat en liten stund idag!
Jisses, jag är inte värsta bebisfantasten som blir totalt
uppslukad av små knoddar,
men den här lilla killen på hela tre dagar var bara FÖR go!!!
Det ska bli spännande att få följa hans upptåg genom livet
på samma sätt som det är häftigt att umgås med storasyster
Elsa och höra på hennes funderingar kring livet och se
hur hon domderar med Cleo.
Det är mysigt med vänner som ser till att vi får vår dos av
bebis och småbarnsmys även då det var ljusår sedan vi var
i den situationen själva.
Dessutom är det bra träning inför barnbarn!


Skitdag...

Taxin har ställts in den här morgonen.
Jag orkar inte fara runt som en skållad ekorre hela tiden
för att tillfredställa andras behov före mina egna.
I går hade jag en riktig skitdag på vissa sätt.
Gick omkring med en fet orosklump i magen
över allt möjligt, huset som kanske ingen vill köpa,
personer på jobbet som jag försökt nå i över två veckor
och när jag äntligen får tag i berörd människa genererar det
bara en massa extra strul som genast börjar gnaga i mig.
Pricken över i:et var då iPhonen valde att totaldö,
eller den fungerar, visst
men det har inget SIM-kort anser den
och ett SIM-kort är liksom en vital del i en telefon.
Jag kan varken ringa eller ta emot samtal,
något som känns lite angeläget då vi dels håller på och
ska sälja ett hus med alla samtal det innebär och dels ska vi
hyra ut lillstugan nu under det som är kvar av skidsässongen.
Just nu är det sportlovsveckor, så det känns LITE akut!!!

Att vi dessutom ska fota huset på torsdag,
ja, inte vi utan en fotograf och det ska ut på Hemnet
innan helgen känns superjobbigt och blottande.
Det känns som allt är i en enda stor röra här hemma
och jag vill ju självklart att det ska bli bra bilder så att
några bli riktigt sugna på att bo här.
Jag vet hur jag tänker när jag tittar på lediga objekt på Hemnet,
är det rörigt och med mycket skit och toalettbortstar framme,
ja då sjunker intrycket rejält.

Fasen vad skönt det ska bli att åka "hem" till Sälen i helgen
och bara stressa ner.....
Ännu skönare ska det bli då hela den här resan är över,
då huset är sålt och kontrakten påskrivna.
Då kan jag koppla av och ladda inför flytten och min föhoppning
är att allt är klart då vi drar till Thailand.
Nä, nu är det bara att dra igång och sätta fart inför en onsdag fylld av möten
och visst ja, det är min tur att fixa fikat....


Bajsphone

Min attans iPhone har fuckat upp sig rejält.
Låst SIM, inget SIM.....
WTF!!!
Och riktigt pissigt bemött på Telia blev jag ockå!
Hoppas nu att synkroniseringen med datorn betyder
att alla mina kontakter finns sparade där,
annars blir det jobbigt.
Fetjobbigt!!
Under obestämd tid kan jag få låna en bajsdålig
rosa skittelefon från telia.
AHHGRRRR!!!
Jag är så arg!!!!!
SKIT FAN!!
Så det så!!!

....
Nu känns det LITE bättre.

Lunchprommis

Även om det ibland kör i hop sig och det största ansvaret
ligger på mig när det gäller Cleo är det himla skönt
att komma ut på lunchpromenaderna med henne.
Bara att komma ut i ljuset och den friska luften stund är skönt
och jag kan nästan tycka att det är lite meditativt.
Jag älskar verkligen min fina, goa vovve!

Döden

Blä!
Det känns som döden finns alldeles runt knuten hela tiden.
Fick nyss redan på att "gammeltanten" i huset snett mitt emot
dog i helgen och för en månad sedan dog en annan granne
hastigt och väldigt olustigt.
Döden är aldrig nice,
men är man gammal och har levt ett långt och innehållsrikt liv
känns det nog ändå ganska OK,
både för anhöriga och en själv den dagen allt tar slut,
tror jag i alla fall.
Det värsta är när döden drabbar en som är mitt i livet,
eller ännu värre då livt knappt hunnit börja.
Fasen vad orättvist det känns då.....
Mina tankar finns hos ett gäng människor i min omgivning,
både nära och lite längre ifrån,
som lever med rädslan för den ovälkomna gästen döden
ständigt närvarande.

Ärligt

Ibland gör jag saker större än de i själva verket är.
För att ta det här samtalet jag var tvungen att ringa i dag som exempel.
Någon skulle få ett besked av mig som personen i fråga inte räknat med
och sådeles troligen bli lite besviken.
Shit happens, kanske någon nu tänker och visst...
Life goes on, men jag tycker det är jobbigt att göra människor besvikna
även om det som i det här fallet handlar om något jag ska pröjsa
dyrt för som kund.
Min första instinkt var att låta hunken ringa,
men sedan bestämde jag för att göra det själv i rent terapeutiskt syfte
och dessutom inte linda in mig i några dumma små vita lögner
utan helt enkelt säga som det är: vi har vänt oss till någon annan!
Hur gick det då?
Jo, superbra och dessutom var det så skönt när det var över,
för hur dumt det än låter har jag gått och gruvat mig för det under helgen.
Superduper utåtriktade Annisen som nu äntligen börjar våga säga saker som
kanske inte alla alltid håller med om, som är lite obekväma.
Hallelulja!!

GRATTIS!

En ny charmprins har sett dagens ljus.
I går fick fina vännerna en liten son,
och Elsa blev storasyster på alla hjärtans dag.
Kanske en liten Valentin?
Ett stort grattis!!
...och jag längar tills vi får komma och snusa
och beundra honom.

I dag...

I dag tänker jag på en toppenfin vänninna som förhoppningsvis
får en frisk och go liten bebis under dagen
(om den nu inte redan kommit under natten).
Jag hoppas att mannens tåg inte är hutlöst försenade,
att alla mina papper som jag behöver för jobbet
ligger på min kollegas skrivbord,
reddo för Annisen att hugga när jag susar förbi.
Jag hoppas också att det jobbiga telefonsamtalet som
jag måste ringainte blir allt för tungt
och att det andra samtalet som jag väntar på
innehåller en bra deal.
Jag tänker på vännerna i Thailand och hoppas att de har det skönt,
på våra stugvänner från GÖteborg som myser i Sydafrika
och så längtar jag tills det är dags för mig att kliva på planet till Bangkok.
Inte så lång tid kvar nu!
Massor av mina tankar går också till en alldeles, alldeles underbar
och fin vän som jag önskar jag kunde hjälpa mer.
Fin måndag på er!


Skum känsla

I går beslutade vi oss i alla fall för att stanna hemma i Västerås
den här helgen då det känns som vi har tusen saker att fixa med
inför försäljningen av huset.
Rensning av garaget är en sak vi verkligen måste ta i tu med
för fy tusan vad med skräp som ligger där.
I alla fall...
Attans vad konstigt det kändes  i går kväll att sitta och äta
med vin och tända ljus klockan åtta.
Då brukar vi annars passera trakterna kring Vansbro
och vi dricker absolut inte vin, möjligen kaffe.
Det var inte helt nice att titta på väderprognosen dock.
Sälen skulle få strålande sol hela helgen
och det värker faktiskt lite i hjärtat mitt av längtan dit.
Just den här kluvna känslan över vart jag hör hemma
eller snarare vart jag vill vara är riktigt jobbig ibland.
För det är ju så att det får vissa konsekvenser att alltid,
ja nästan i alla fall, vara borta på helgerna,
hur mycket jag än älskar Sälen, stuganoch allt vi tar oss för där.
Hur många mysiga pizzakvällar med vännerna har jag inte missat?
After work med jobbarkompisarna en fredag
minns jag knappt när jag var på senast.
I helgen ska vi fösöka klämma in ite socialt liv mellan
allt jobbande och turer till IKEA och det ska bli trevligt.

By the way, det kändes riktigt bra med mäklaren som
vi hade här i går, så nu är jag lite lugnare med den biten.


Lägenheten

Här kommer några bilder från lägenheten.


I det här huset, högst upp på våning 6 och 7 kommer jag och resten
av familjen att husera från och med i maj.


Sommarutsikt från terassen högst upp.
Här finns gott om plats för både matbord och solstolar
så jag kan aldrig tänka mig att jag kommer att sakna vår altan
som vi har i huset.
Gräsmattan är jag helt  tvärsäker på att jag inte kommer
att sakna, mossan likaså!


Sommarbild från balkogen som har utsikt åt andra hållet,
in mot hamnen och stan.


Jag gillar att balkongen är stor och inglasad och att den har
spotlights i taket. Här kommer jag att trivas!


Köket har väldigt öppen planlösning och påminner i upplägget lite
om hur vi har det nu. Jag har blivit beroende av min köksö,
och vi ska göra en liknande lösning här.


Hallen, som inte alls är så smal som det verkar här på bilden
utan faktiskt ganska rymlig.


Söndagssol

Så här härligt hade vi det i söndags då solen sken
och termometern visade 4 minus.

Jag står och njuter!


Min fina familj!


Hunken håller på att SMS:a våra stugvänner från Göteborg för att vi
ska sammanstråla för en lunchträff.
De är just nu på väg till Sydafrika och vi är inte alls avis ;-)
men ser fram emot en fullständig reseberättelse när ví träffas
här uppe igen i mars.

Stavfel

Nej, Annisen är inte dyslektiker
om nu någon funderat över det.
Det är bara så att jag oftast skriver mina inlägg på
min lilla vita dator och där är av naturliga skäl tangenterna
lite mindre och dessutom verkar det som att jag verkligen måste
trycka ner tangenten hårt för att den ska ta bokstaven.
Följdaktligen blir det lite tokigt ibland och det märker jag oftast
när jag väl har publicerat inlägget och kollar på den skarpa versionen.

Så där har ni förklaringen till mina stavfel :-)!
 


Ågren...

Usch vad jobbigt det är att behöva sälja huset.
Inte på grund av sentimentala känslor gentemot huset
utan allt praktiskt fixande som att välja rätt mäklare,
slutföra småsaker som bör göras innan mäklaren kommer,
städa och flytta bort grejer och så det allra värsta....
Att behöva ha en massa okända människor snokande runt ibland
mina grejer, i mina rum och skåp.
Superjobbigt!!!
Bara tanken på att det går omkring människor och kitiserar
mitt hem får mig nästan att få ont i magen.

Det ska bli SÅ skönt när allt är över
och förhoppningsvis drar det inte ut på tiden allt för mycket.

Är det någon som har tips på vad jag ska tänka på
när det gäller val av mäklare eller annat inför försäljningen
så tar jag tacksamt emot dessa.

Dolph

Så var spektaklet igång igen!
Vad menar hon nu kanske någon undrar....
Melodifestivalen 2010 syftar jag naturligtvis på
och i år var jag faktiskt lite nyfiken på premiärprogrammet.
Inte för att jag väntade mig att få en kavalkad av supehits
utan för att "the Dolph" ska vara med som en av programledarna.
Kan det bli annat än en fet kalkon???
Ja, faktiskt!!!!
Snubben var ju riktigt skön,
drev med sig själv och även om vissa av hans kommentarer
var mer än lovligt fåniga, så fullkomligt smälte jag av hans "sångnummer".
Det ska bli spännande och se vart det här landar.

Låtarna då, ja den enda låt som jag gillade kom inte ens med till
den andra chansen och den låt jag totalsågade gick vidare till
finalen utan att ens behöva tävla i andra chansen.
Schlager is not my cup of tea!
Tydligen....


I dag...

Här kommer några bilder från fjället idag.
Vi kom iväg från stugan ganska sent och valde därför att hålla oss
i Lindvallens backar eftersom de ligger närmast och för att jag och
mannen skulle ner till byn för att byta en hylla hos Lenita på Form & Funktion.
Vi passade också på att äta en sen lunch på mysiga Lisa Elmqvist
som ligger på Sälfjällstorget medans kidsen åkte i parken.
Halstrad lax med skogssvampsås och ett glas vitt till satt som en smäck!

Nu väntar en varm bastu, kall skumpa och sedan Melodifestivalen
där jag tror vi kanske får se svensk TV-historia skapas då Dolph Lundgren,
mer känd som Ivan Drago i Rocky 4 (?)ska vara programledare.
Shit, snubben verkar ju mest kunna grymta på fånig amerikasvenska
så det kan bli hur pinsamt bra som helst!



Nea står och njuter av solen som äntligen har börjat värma!


"The racing/carving queen" also known as Annisen!
Jag älskar att åka skidor och när det är som i dag,
soligt och 5 minusgrader, ja då leker verkligen livet!


Hunken hälsar på en nykomling i Gustavsbacken - Snögubben!
De har byggt upp honom under de 11 dagar vi inte varit här uppe
och det känns bra att han är tillbaka på toppen i Gustavsbacken.
Han hör liksom till, snögubben!


En fin dag på fjället!
Jag får ibland nypa mig i armen för att det är så obeskrivligt vackert 
och härlig natur här uppe.
Nu längtar jag efter en skoter så att jag och hunken kan susa runt
på fjällen och ha det skönt, men den leksaken lär få vänta, länge!!


Bilder...


Jag och Nea i Lindvallen i början av Januari då kylan var riktigt bitande!


Männen i mitt liv väntar på att ge sig ut i Tandådalens backar!


Så här fin manchester får man om man går upp tidigt på söndagarn
och är i backen då de öppnar.
Just söndagar är riktiga kanondagar att åka på eftersom det är då
nästan alla stugor byter hyresgäster och det därför är nästan tomt
i backarna, ja kanske inte tomt men gott om plats i alla fall.


Jag och dottern har fått "snygga"??afterski mössor uppe på toppstugan i
Lindvallen fast vi bara drack kaffe och varm choklad.


Snö och samtal...

I går kväll kom vi upp till stugan väldigt sent
och attans vad snö vi har nu!
Det har åtmindstonde kommit 50 cm de senaste två veckorna
så det var bara att ta fram skoveln och skotta trappen för att
överhuvudtaget få upp ytterdörren.

Det är ganska många som undrar kring det här med våra
bilresor mellan Västerås och Sälen,
om det inte är superjobbigt att sitta så länge i bilen så ofta.
Men, nej jag tycker inte alls att det är vare sig jobbigt eller
specellt långt, men det beror säkert till stod del på att jag har vant mig.
Det har blivit ett par vändor hit de senaste året!
Faktiskt är det så att jag tycker de 3 -3,5 timmarna i bilen
är riktigt trevliga och något jag till och med kan se fram emot.
I bland lyssnar vi på ljusböcker, men framförallt får vi tid till att prata.
Veckorna och vardagarna rullar på i ett fasligt tempo
och det finns inte alltid tid till att bara sitta och just prata,
men i bilen ges den möjligheten.
Igår satt vi och surrade massor om vad som komma skall,
vår flytt till den underbara etagelägenheten vid hamnen,
där jag och mannen ska sitta i sommar och titta på båtar och männniskor
medan vi smuttar på skumpan och njuter av livet.

Bilder kommer, men just nu är uppkopplingen här uppe lite trög.
Nu ska jag dra fram skidorna ur förådet och ge mig ut i pisten.
Love!!


I´m back

Jaha, då var jag tillbaka efter 1,5 månads blogguppehåll.
Det har faktiskt varit riktigt skönt,
även om jag många gånger har saknat stunderna framför tangentbordet
och framförallt glädjen av att få kommentarer på det jag redan har skrivit.
Jul och nyårshelgen innebar ett tre veckor långt avbrott i vardagen
för mig och hela familjen och vi spenderade i stort sett all den tiden
uppe i stugan i Sälen.
Det blev en hel del skidåkning på både längden och tvären,
sköna slappa stunder, varma bastubad, god mat och avkoppling.

Nu rullar livet på nästan som förrut,
förutom att jag fått en ny livskamrat och dessutom är påväg att byta boende.....

Nä, mannen i mitt liv är fortfarande kvar och högt älskad,
men jag har upptäckt ett teknikens under
som jag numera inte kan leva utan,
nämligen min iPhone 3GS!!!

Och ja, vi kommer under våren att flytta och bli riktiga cityråttor!
Det är ett beslut som hela familjen känner är rätt
och det kommer att bli toppen,
för även om vi alla älskar vårt hus, området och våra grannar
har vår livssituatíon ändrats de senaste  åtta åren och våra behov
ser helt annolunda ut nu.
Mannen pendlar till El Stockholmo, kidsen går i skolan i stan,
jag jobbar där och har dessutom huvdansvaret för allas vår Cleo.
Helgerna tillbringar vi nästan undantagslöst i Sälen eller någon annanstans...
Toppen kommer det att bli!!


RSS 2.0