Cleo
Cleo träffade på tre getter när vi stannade till på väg hem från
Uppsala i söndags. Lite läskig tyckte hon de var, man samtidigt
luktade de ju superspännande....
Sådan matte sådan hund ;-)!!!
Pusskalas och gos i soffan!
No running
Annisen står över Lidingöloppet i år.
Jag har nu ganska länge ignorerat signalerna
som min kropp sänder ut.
Nu måste jag ta dem på allvar och lyssna på mig själv,
för annars brakar jag rakt åt fanders.
Jag vet ju så väl, men låter det ändå gå för långt.
Jag känner att en 3 mils löprunda med min kondis
och framförallt min låga stresströskel
skulle vara en dålig kombo som dessutom skulle vara direkt skadlig.
Det är en orhörd skillnad på en 5 km joggingtur
eller en långprommis med hunden och ett Lidingölopp.
Mannen vill springa och problemet är att innerst inne vill ju jag också det
och det kommer att kännas förj-vligt att gå omkring där och vänta på honom.
Lika illa som det kändes att sitta och vänta i stadsparken i Motala
efter att jag hade brutit Vätternrundan 2008.
Varför gör jag så här?
Jag vet ju så väl, men ändå är det så svår!!!
Jag känner mig så misslyckad....
Som en stor looser som alla skrattar åt bakom min rygg....
Skit också!!!
Tungt...
Jag borde ha fattat att krigen inte var riktade mot oss
utan jag var bara den som fick ta emot allt det han inte
orkade bära inom sig....
Den som han kunde pysa av sig på.
Mamma som finns där, no matter what...
Att sedan jobbet är som det är,
målgruppen är inte den mest "lättarbetade"
bidrar också till att det känns tugnt nu.
Livet är som ett pussel,
där de flesta bitarna måste vara på plats
för att motivet ska träda fram klart.
Fattas några bitar kan motivet ändå skådas,
men saknas för många är det helt plötsligt inte en bild
utan bara en massa bitar i en röra utan mening.
Det jag menar är att råder det balans i livet i stort
orkar man med att det stomar lite på något ställe,
men är det stormigt på flera olika håll samtidigt,
ja då känns det tungt.
Helgen i bilder
Här kommer lite bilder från helgens äventyr där det mesta har handlat
om hundar, svampar, plastburkar, metalltänger och fästingar.
Bytet som vi vill hitta!!
Här är jag och Cleo under lördag förmiddag och hon håller på och söker
efter kantareller i en bana av burkar där en av dem innehåller en kantarell. 
Här ska vi göra dagens första övning och nu är vi ute i skogen istället
för på en gräsplan och det är inte heller kantareller i plastmugg som
ska hittas utan en utlagd svamp.
Här får Cleo lukta på "smällern" dvs dosan med en helt ren kantarell
som inte har varit i kontakt med människa eller något annat föremål
som kan ha påverkat dess doft.
Här är vi ute på skarp sökning efter svamp och jag ger henne
dosan med doft och ett varsågod att söka...
Eftersom det är viktigt att få henne att verkligen gilla det här
och belöna, belöna och belöna, skickar jag nu ibörjan iväg henne att
söka på små områden där jag ser att svamp växer.
Här hittar vi svampen och matte blir så glad och då får man godis
och kampa en stund med delfinen (ett litet gosdjur som hon älskar).
Trattisar!
Ett litet problem var att Cleo gick igång så rackarns mycket ute i skogen
och sökte järnet på ett ganska stort område där det visade sig att hon hittade
trattisar överallt. Det gick knappt att belöna henne för hon fortsatte
bara att söka när hon hittat en plats och stannade alltså inte.
Hon kände ju dofter precis överallt och då är det ju inte så lätt att
bestämma sig för vart man ska stå still....
Vi fick med oss ganska så rejält med svamp på den knappa timme
v var ute i skogen själva och då gick också en stund åt att söka efter
"smällern" som jag klantigt nog tappade,
men som tur var hittade jag den igen..
Jag och min toppenfina Cleo!
Helgens kurs har varit toppen och Cleo har verkligen intresse för att
söka och har varit väldigt snabb att förstå alla övningar och moment.
Nu är det bara att köra skarpt i skogen och göra sökövningar hemma
så att hon får upp erfarenheten också.
Något som är jätteviktigt att tänka på är att hon bara är en valp på
fem månader och inte alls har den mentala ork och uthålliget som en
vuxen hund har och vi får inte ställa för stora krav på henne i år.
Målet är inte att hon ska hitta jättemycket svamp nu i år,
utan att hon ska fortsätta att tycka det här är toppekul
och att vi har sköna stunder tillsammans ute i skogen.
Stolt matte och finaste Cleo!
På hemvägen stannade vi i Sala och prommenerade runt lite vid
gruvområdet.
Cleo passade på att latja med äpplena i parken där...
Fästingarna då??
Jo jag har haft ett gäng krypande på mig och en som satt fast,
knappt synlig, så liten var den.
På Cleo har jag under helgen säkert plockat 10-15 stycken ¨
som krälat runt eller bitigt sig fast.
Så attans äckliga!!!
Första kursdagen
Vi träffades strax innan klockan 18 i Morgongåva
för att introduceras till den här sökmetoden.
Cleo är yngst med sina 5 månader tätt följd av
Lathzio som är 3 veckor äldre och också en Jack Russel.
I morgon kommer vi att fortsätta med olika övningar
och varva dessa med att titta på videoinspelningar av
övningarna.
Allt filmas nämligen och det är en viktig del i metoden
för betenden och egna misstag blir så mycket tydliga då
och det är också väldigt lärorikt att ta del av de andra
hundarnas övningar både "live" på plats och efteråt på film.
På söndag eftermiddag är det dags för ett par timmars
skarpsök i skogen och då får vi se hur det går.
Redan nu märks att hon tycker det är sperskoj
och jag har ännu mer märkt betydelsen av översvallande beröm.
Jag ser fram emot de kommande dagarna och det enda som är
negativt är att helgen kommer att gå alldeles för fort.
Lenin
Tack för luftande av tankar och funderingar.
Tack för en fin vän!
<3 <3 <3
Allvarligt talat...
Hur mycket skit ska jag ta från en fjortonåring?
Jag orkar inte hänga med i svängarna mer...
Ibland fullt verbalt världskrig där jag är värsta motståndaren
som ska krossas till varje pris.
Ibland mammas lilla kille som vill kramas, mysa
och framförallt åtnjuta allsköns förmåner.
Problemet är som jag ser det flera,
men framförallt att han inte kan ta att vi sätter upp
de regler och riktlinjer som gäller här hemma.
Det ska vafansa,sväras och muttras över det mesta
och jag avskyr att få "va fan" som svar i varannan mening.
Kan alternativet vara att jag och Cleo flyttar till stugan
eller till en lägenhet under ett par år och jag och mannen blir särbos?
Ja, just nu känns det fullt möjligt eftersom ja är helt
övertygad om att min mentala hälsa är i farozonen
om jag har det så här i flera år till.
Inköpslista
- Handskar till mig
- Fingervantar till kidsen
- Snygg mössa
- Halsduk
- Sneakers eller andra snygga höstskor
(ingen bra ide att måla stuga i nya addidasdojorna!)
Nu märks det på mornarna att hösten är här.
Attans vad kallt det är för händerna och snoken
på morgon och kvällsprommisarna.
Nä, idag måste jag köpa nya handskar!!
Förberedelser
Jag har så smått börjat förbereda mig genom att läsa på
och pumpa människor i min omgivning som varit där
(jag har en jobbarkompis som bott i USA länge och som
fullkomligt älskar Las Vegas) på tips och information.
Vi flyger till Chicago med SAS och faktum är att det verkar
het OK med schyst benutrymme och egna skärmar i stolarna.
Den stora skillnaden mot Thai, som jag åkt alla långa resor till
Thailand med, är att det inte ingår fria alkoholhaltiga drycker
utan endast en fördrink och vin till maten.
Det är i och för sig något problem över huvudtaget
eftersom jag håller mig till vatten och juice,
förutom ett glas vin till maten då.
Fick igår bekräftat av min Vegasälskande kollega att
vårt hotell, Mandalay Bay tillhör ett av de absoluta topphotellen
så det känns kanonbra att vi ska bo där.
Tydligen är en vecka ganska rejält med tid att spendera bara i Las Vegas,
men eftersom jag och mannen inte har så många fria dagar tillsammans
eftersom han ska vara på sin nördkonferens,
och vi gör de stoa grejerna då kommer det att bli toppen.
Jag kan lulla runt i de gigantiska shoppingcentren på dagarna,
rekognisera och planera inför kvällarna och så ligga och läsa en
bok i solen vid poolen.
Åh, jag längtar efter vårt reseäventyr!
Tankar....
Tre soters färsk pasta från Ny matsedel, tillsammans med
dersas goda pesto, kallskuret, parmesan och en god sallad
utgör tillsammans med en mullig, röd italienare en bra
grund för en lång stunds surrande med mannen om livet och framtiden.
Vi är ense om vädigt mycket och drar åt samma håll,
och är båda väldigt iniktade på att "köra på" så ibland
glömmer vi nästan bort att njuta, reflektera och drömma.
I kväll har vi haft en sådan kväll,
där vi kanske har hittat ett embryo till en ny dröm,
något vi kan bygga upp och förvandla från en puppa till en fjäril.
Allt som krävs är en plan och lite mod.
Mod att ta sig utanför den egna komfortzonen,
mod att våga satsa för att vinna....
Vinna och vinna föresten...
Jag anser att vi är vinnare redan idag för vi har varandra,
barnen, Cleo och fina, underbara vänner.
Vad mer kan en människa behöva
annat än att vara älskad och få älska?
Jo, nu vet jag!
Jag behöver få drömma, för utan mina drömmar skulle mitt liv vara trist.
och jag behöver drömmar för att hitta vilka mål jag ska sätta upp.
Just nu saknar jag ett uttalat mål att fokusera mot
och det gör att jag inte har den riktiga gnistan.
Mitt mål att klara Klassikern genomförde jag
men att ta sig över mållinjen och fixa det jag kämpat så hårt för
innebar också att det blev tomt, ekande tomt.
Tomt på utmaningar och tomt på inspiration....
Jag behöver en ny utmaning, något nytt att kämpa för,
kort sagt: Annisen behöver en blåslampa som bränner lite på fläsket
för att må bra och för att prestera riktigt bra.
En Annis som inte hittat fokus är i längden inte alls bra,
varken för mig själv eller för min omgivning,
så nu gäller det att tänka till.....
Proffscoaching
om hundar av bästa Rolfen över en kopp kaffe och lite bus med Cleo.
Han sitter inne på många år av värdefulla erfarenheter och insikter från att ha
uppfostrat fina, underbara Usak, som tyvärr inte springer runt här nere på jorden längre
utan antagligen mumsar korv och pepparkakor för glatta livet i hundhimlen.
Åh, vad jag hade velat se honom leka med lilla busiga Cleo!
Jag är i alla fall enormt tacksam över alla små tips och uppmuntran som
Rolf ger och det är härligt att se hela hans sätt tillsammans med hundar.
Den dag behöver hundvakt och Rolf & Catta har möjlighet att hjälpa oss,
ja då vet jag att jag inte behöver vara det minsta oroad
över att Cleo inte har det bra, för bättre stand in kan hon knappast få.
Less....igen!
Måndag:
Blä, nu känns det så där igen,
som att jobbet tar all energi ur mig,
riktigt dränerar mig på ork, glädje och lust.
Kvar blir en sur, vilsen Annis som matar helt fel varg,
som är less på allt och som till och med tappa tålarmodet när
Cleo drar i kopplet (och jag har hittills aldrig tappat tålarmodet på henne).
Ja, det där med varg kommer från en föreläsning jag var på
nyligen med jobbet och helt korfattat handlar det om att
jag matar alla mina negativa tankar och handlar och agerar därefter.
Helt fel tankesätt alltså,
men när det känns tungt är spiralen neråt så lätt att sugas in i.
Bara för att tydliggöra: det här är mina reflektioner kring dagen
och inget "tycka synd om" inlägg, OK!
Gång på gång hammar jag i samma spår,
det där att jag känner att vill göra något annat,
inte jobba med människor med "problem" och hinder,
där jag ska hitta öch servera
det är bara det där med vad jag ska göra istället.
Vem tusan vill ha mig och dessutom betala för det?
UPPDATE måndag kväll:
Här har jag skrivit massor med text om mina tankar om framtiden
men av någon anledning försvann det när jag skulle publicera texten.
Just nu orkar jag inte skriva om allt....
Bajs!
Skadad tass
eller gjort och gjort....
Under gårdgens morgonpromenad råkade husse
trampa till henne på tassen då hon kom farande
och tråkigt nog verkar det ha gått ganska illa.
Hon vill helst inte stödja på tassen och antingen
är det en "vanlig" klämskada typ som när vi klämmer fingret
och det gör rejält ont en dag eller två.
annars har hon fått en spricka/brott på något litet ben i framtassen.
Efter att ha konsulterat både Djurkliniken och Strömsholm Regionsjukhus
fck vi rådet att avvakta under helgen och bara låta henne gå på
korta prommenader i koppel för att rasta henne.
Hur kul är det för en liten tjej som älskar att skutta fram i skogen
och leka bland ris och kottar här uppe i Sälen.
Att hon visar att hon har ont betyder att hon verkligen har ont.
Cleo är en Jack Russel terrier och det är en ras som är väligt
tålig och inte visar smärta i första taget och dessutom kan ignorera
den och "köra på" ändå, så det gäller verkligen att försöka få henne
att vara stilla så mycket det bara går nu under helgen.
Faktum är att det gått väldigt bra idag och vi håller alla
tummar och tassar för att det onda ska gå över snart så
vi slipper åka till Strömsholm på måndag och för att vi
kan vara med på svampsökningskursen nästa helg.
Att husse mår superdåligt för att han trampade på tassen
behöve jag knappast påpeka.
Stackas Dan som älskar sin vovve så mycket har nu jordens ångest.
Vila
Idag efter jobben sätter vi oss i bilen
och åker "hem" till stugan igen.
Efter att ha varit hemma i stan under två helger
känns det som en befrielse att veta att i kväll andas jag fjälluft
och tittar på stjärnorna (om det inte är moln alltså).
Vi ska fixa det sist (fast det är såklart inte det sista) på
utsidan av nya hallen och så ska vi änligen börja göra klart
en massa småfix som ligger och väntar.
Mannen har ett mål och det är att han ska basta,
vilket betyder att all skidutrustning som står där ska
flyttas in i nya förådet i hallen.
Jag skulle behöva måla på en av knutarna ytterligare en gång
men det får vi ser hur det blir med....
Målning i septembet är svårt med tanke på att mornar och kvällar
är så kalla och fuktiga även om det är soligt och fint på dagen.
Annars hoppas jag på att alla fina lingon finns kvar och att vi
hinner plocka en hel del.
Åh, vad jag älskar vår stuga!
Valpkurs
och det var jag och mannen som åkte dit tillsammans med Cleo.
Vädret hade knappast kunnat varit bättre och vi har haft
en toppenfin kväll, nästan med högsommarvärme.
Mannen stod och lyssnade/tittade på och passade även på att fota en del.
Cleo var betydligt lugnare idag jämfört med gången innan
och det berode troligen på att vi kom i god tid så hon kunde
hälsa på de andra innan vi körde igång, dessutom var inte jag
eller mannen stressade av att behöva "tänja lite
på hastighetsbergänsningarna för att hinna fram i tid.
Kontaktövningarna, ligg, sitt, inkallning och början på fotgående gick toppenbra,
medan stanna och gå slalom fint i koppel var nästan omöjligt idag
med all störning runt om i form av 9 andra hundar.
När vi tränar hemma fungerar det toppen, men idag ville det sig inte alls
med dessa övninar unde kursen.
Well det är bara att öva på och berömma och belöna om och om igen....
Kurskompisarna passar på att hälsa innan det är dags att börja träna.
Det blir lätt trassligt när ett gäng glada vovvar far runt...
Jag och Cleo kör kontaktövningar, något hon är grymt duktig på.
Sitt!
Matte och Cleo!
Jag fattade inte hur mycket det går att älska en hund innan Cleo
kom in i vårat liv. Nu är det otänkbart att vara utan henne.
Här tränar vi slalom gång mellan koner.
Meningen är att de inte alls ska dra i kopplet. Cleo ville dock hälsa på
alla anda hundar, så det här momentet måste vi öva på.
Baggen Henrik kom och hälsade på....
Kompisar
Hur jag skulle klara mig utan mina fina vänner,
ja det vet jag faktiskt inte.
Vissa träffar jag oftare än andra,
vissa har jag inte sett på LÅNG tid,
men de har ändå en plats i mitt hjärta.
Vänskap går inte att mäta och rangordna,
och bästissystemet som praktiserades när jag var liten
känns tack och lov helt passe nu när jag börjar bli lite "till åren".
Gud vad skönt!!!
Tack alla ni fina som finns där ute
för att ni är just de fina, underbara personer ni är.
Ni är betydelsefulla!!
Appropå vänner....
Igår träffade Cleo en Jack Russelkille som är två veckor
äldre än henne och attans vad de lekte.
Det är helt otroligt vilken enegi de har och hur de far runt.
Att de hade roligt gick inte att ta miste på,
och eftersom han bor i närheten kommer de med största sannorlikhet
att träffas många gånger framöver.
Det finns även en till JR kille här i närheten
och han ska vara med på samma kantarellsökningskurs som Cleo
och de har också haft jätteroligt när de har träffats
så det blir också toppen.
Hundkompisar är också kompisar....
Krig & Fred
i alla fall inombors hos en tonåring.
Fred har nu stiftats med hjälp av ett av de mest
effektiva vapen som finns, nämligen kramar.
Inte ens den mest förvirrade hjärna kan stå emot
mammas famn och de förlösande orden "jag älskar dig".
P.S Tack finaste du, ja just du, för att du hälper mig att
ta fram och använda mig av det jag faktiskt vet fungerar
och att svälja stoltheten.
Tack för att du finns, för att jag får vräka ur mig frustration
och för att du lyssnar och kommer med kloka reflektioner.
Att det inte är lätt att vara förälder, ja det vet vi båda,
men att ha en vän som du gör skillnad.
Kärlek fina du!!
Sök!!
Vi kom med nöd och näppe med på kantarellsökningskursen,
troligen för att jag har varit lite ihärdig och ringt flera gånger.
De valde att öka ut med en plats, och den blev Cleos.
Underbart!
Min kollega plockade 15 kilo gula kantareller i helgen.
Det är mycket svamp.....
Las Vegas
Annisen is going to Vegas!!
I mörkaste november tänker jag tillbringa en vecka i vad som verkar
vara en av de galnaste ställena på jorden, nämligen Las Vegas.
Hur coolt det ska bli förstår jag knappt, men så är det!
Mannen ska konferera större delen av tiden,
men goda middagar, shopping, några shower och så lite kasino
lär vi hinna med tillsammans, likså en utflykt till Grand Cannyon.
Jag vet att det går att åka med helikopter dit och det vore häftigt
(Lenin, det vore kanske något att satsa på ;-).
Vi ska bo på ett av de allra största hotellen längst med the Strip,
Mandalay Bay Hotel & Casino, vars pool är en av världens största
med sand influgen från Karibien.
Galet var det ja!!!
Här tänkte jag doppa tårna medan mannen konfererar om dagarna...
Känns faktiskt helt OK!
Jag har aldrig varit i USA så bara det ska bli jättespännande.
Det enda som känns lite jobbigt är att det är så attans lång restid
och över så många tidszoner.
När vi har varit i Thailand har jag aldrig upplevt jetlag som ett problem
men de första dagarn hemma har varit lite jobbig och då pratar vi om
6 timmars skillnad och nu handla det om 9 timmar.
Well, det ordnar sig och det gäller att försöka sova så mycket som möjligt
under flygningarna....
Glad är jag i alla fall,
glad och förväntansfull.
Äckligaste djuret
Igår plockade jag bort sju levande, krypande fästingar
från Cleo i bilen på väg hem från vår skogstur
och nu har jag tagit bort tre som bitigt sig fast.
Pyttesmå är de, men så jäkla äckliga...
BLÄ!!!
I skogen
Vad kan vara bättre sysselsättning en regning måndagskväll
än att ta en tur i skogen med mannen och Cleo?
Knappast något....
Sonen hade cykelträning och dottern ville absolut inte hänga med
så efter att ha svängt förbi Mc Donald´s och köpt kaffe och varsin glass
körde vi mot skogen och den föväntade svampen.
V fick en hel del gula kantareller och så hittade jag några Karljohan
och lite smörsopp och citronskivlingar.
Det bästa med hela rejen är dock att bara få vara i skogen,
att vandra omkring och känna energin komma tillbaka efter en dag på jobbet.
Cleo fulkommligt älskar att vara i skogen där hon oftast får springa lös.
Hon är verkligen mattes skogstroll och har full koll på mig hela tiden
och kommer sättande mellan träd och ris som ett litet skott
så fort vi kallar på henne.
Vi har anmält oss till en kantarellsökningskurs med henne i slutet
av september och jag hoppas verkligen att vi kommer med.
Den var full igår, men det skulle troligen bli ett återbud
och då få vi plats.
HOPPAS!!!
Nu är det dock bara att bita ihop och göra mig klar
för det är stormöte på jobbet direkt på mogonen och sedan
har jag fullt med ställen jag ska till.
Det är bara att blunda och tänka på skogen och fjället när det blir
för mycket som snurrar i huvudet.
Inhale, exhale....
