V A L H A J
Okristtligt tidigt, men så är de flesta här budister eller muslimer också,
fick vi gå upp imorse för dykbåten lämnade hamnen klockan 7.00.
Det är nästan fyra timmars enkel resa ut till Hin Daeng och Hin Mouang,
men tro mig, det är det värt!
Det enda som syns ovan ytan är några små stenar, annars är det bara hav.
Under däremot finns en fantastisk färgprakt och ett otroligt djurliv.
Naktdelen är att det ibland kan vara grymt strömt, och man bör absolut inte
vara en helt nybakad OW-dykare när man första gången besöker platsen.
Föra året när vi dök där såg vi ett gäng stora mantor, men de har varit väldigt
sällsynta besökare den här säsongen, liksom valhajen som också brukar
kunna dyka upp någon gång ibland, men i år varit extemt osynlig.
Förhoppningen inför dagens dyk var att få se stora baracudor och kanske en eller
annan leopardhaj, och så naturligtvis de stora jättestimmen av fisk som
också rör sig kring de två undervattenstopparna.
Väderet var bra när vi lämnade hamnen, men när vi kom fram till dykplatsen
gick sjön hög och ovädret hängde i luften.
Vi, alltså jag, sonen och mannen, gick tillsammans med vår DM Anderas
ner som en av de första grupperna.
Dottern, som gjorde sin sista kursdag på Advancen, gick ner tillsammans med
sin instuktör något senare, och självklart funderade jag på hur hon skulle reagera på
strömmarna, upp/nergång på bojlina och så vidare, med tanke på att jag själv
upplevt det som ganska stressigt och väldigt strömt tidigare år.
Det kändes därför jätteskönt att möta henne på 21 meters djup
och se hur cool hon i vattnet och hur naturligt hon rör sig.
Sikten idag var ganska dålig, ca 10 meter och min känsla när slutet på
första dyket började närma sig och vi låg och gjorde vårt säkerhetsstopp
på bojlinan det var ett helt OK dyk, inte WOW, men bra.
Då, plötsligt hör jag att en DM börjar slå på sin tank och tror att han vill att vi ska flytta oss
högre upp på linan, varpå vår DM släpper linan och börja simma ut i de blå.
Jag antog att vi skulle simma mot båten utan linan, men tycker att han drar iväg lte väl snabbt.
När han sedan gör en tvär gir hänger jag inte riktigt med i hans tankegång,
och det är då jag ser vad han ser...
En underbar varselse dyker upp framför mig,
Het osannorlikt, men ändå så verkligt....
Jag får träffa på den igen...
VALHAJEN
7 meter lång och graciös som en prima ballerina glider den fram genom vattnet.
Ett helt OK dyk har nu blivit ett oförglömligt sådant.
Det enda jag tänker på när vi är påväg tillbaka till båten är att jag hoppas att dottern fått se den.
Vi andra i familjen har haft den oerhörda turen att träffa på detta fantastska djur tidigare,
två år i rad dessutom, och ena gången var hon ombod på båten och andra gången
kvar på land,och jag vet hur ledsen hon var då.
Tyvärr hade hon och hennes instruktör missat den med några minuter och när den
gled förbi på 5 meters djup befann de sig redan tillbaka ombord på båten.
Jag behöver inte skriva hur ledsen och bitter hon var....
Tårarna trillade och hon vägrade tiltta på bilderna som en av dykarna tog.
När det var dags för det andra dyket var den tyvärr borta, men jag är säker på att
hennes tur kommer och det ganska snart....
Kanske redan på torsdag.
På hemvägen kom vi in i ett rejält oväder och det både regnade och åskade
och vågorna gick höga, så nu är vi blöta, trötta, omskakade och omtumlade
efter en tretton timmar lång dykutfärd, men glada.
Mycket glada....
Så mäktigt att ord knappast räcker till.
WOW!!
Bilderna är tagna av en kille som var med på båten och jag har
tillåtelse att använda mig av dem. Tack för det!!
Jag mår bra!
om någon nu trodde det, och alltså inte är några av
de dykare som tydligen försvunnit ...eller i alla fall har båten
med dykarna inte kommit tillbaka till kaj enligt kvällstidningarna.
Vi har haft en toppendag med toppendykning vid Koh Ha och
båda barnen är superduktiga.
Jag och sonen dök tillsammans och han är verkligen en jättebra parkamrat,
lugn och stabil och har fin koll på avvägningen.
Dottern gjorde en refresh och dök sina dyk tillsammans med en
divemaster och de repeterade en del övningar och så.
Hon får nu dyka till 18 meter eftersom hon fyllt 12 år och det var toppen
att hon gjorde sitt första lite djupare dyk med en divemaster .
Hon fick jättemycket beröm efteråt för att hon har så bra koll på
det hon gör och är så uppmärksam både innan och under dykningen,
Det märks att båda barnen vait med på båtarna mycket och har fått
rutin på vad som händer och hur de ska uppföra sig på en dykbåt.
Jag är så glad att vi delar det här intresset hela familjen, och det
är verkligen något som vi alla älskar att göra lika mycket.
Att vi dessutom kan göra det tillsammans är ännu bättre!
Dagens bilder....
Vi har precis kommit på dykbåten och väntar på att resten ska komma.
Dottern håller på att fylla i ett test med frågor för att se vad hon kommmer
ihåg från OW-kursen, och det var typ allt.
Vid kajen i Salandan.
Jag älskar att sitta framme i fören på dykbåten tidigt på morgonen och
ha en hel dag av härlig dykning framför mig. Det är nu semstern känns
verklig för mig!
Barnen håller på att göra sig klara för dagens första dyk.
Dotten fixar med sitt viktbälte.
Efter det andra dyket, påvägen hem serveras det färsk frukt. MUMS!!
Middag på Southern Lanta...
Valhaj
De flesta dykare kan få vänta hela livet på att få se den,
andra har den fantastiska turen att möta den flera gånger.
Jag, mannen och sonen tillhör den senare kategorin.
Underbara, fantastiska varelse....
Jag får ståpäls av förundran bara jag tänker på
mitt första möte med valhajen.
Den var ganska liten, bara 6-7 meter.....
Så graciös, så fantastisk....
Liveaboard
på en liveaboard till Similan Island.
Man lever då ombord på en dykbåt under 3 dygn och gör mellan
9-14 dyk, inklusive några nattdyk.
När vi var där i januari var vi bara ute vid öarna under en dag och snorklade.
Similan Islands är en nationalpark och består av nio obebodda paradisöar
som rankas bland de tio bästa i världen, när det gäller dykning.
Öarna ligger ca. 65 km utanför Phang Nga-provinsens kust
och dykningen här är helt klart den bästa och mest varierade i hela Thailand.
Similans är också berömda för sina kritvita stränder
som omges av vidsträckta korallrev i kristallklart, turkost vatten
som bebos av mängder av olika fisk- och djurarater.
Ovan ytan täcks själva öarna av tät regnskog och massiva granitblock
som bildar häftiga, mycket dramatiska klippformationer.
Dessa fortsätter även under vattenytan
och undervattenslandskapet är fullt av raviner, rännor och tunnlar.
Dessutom är klipporna så gott som fullkomligt täckta av olika typer
av hårda och mjuka koraller i alla möjliga former och färger.
Reven bebos också av ett stort antal olika fiskarter i alla regnbågens färger och storlekar.
Man ser ofta sköldpaddor här samt olika typer av rockor och hajar.
Sikten ligger på i genomsnitt 30m och vattentemperaturen varierar från 27 till 29 °C.
Videon nedan tycker jag är bra för stillbilderna visar färgerna under ytan
bättre än många filmer gör och sedan fångar den hur stämningen ombord
på en dykbåt brukar vara.
Sugen
några av våra dykpolare som höll på med
sin divemasterkurs.
Lukten av neopren fick det att börja suga rejält i dyktarmen.
Ett av mina mål under 2009 är att dyka mycket mer än
vad jag gjort det senaste året.
Tiden har inte funnits, eller det är i och för sig inte riktigt sant.
Mängden tid är ju konstant, det är bara jag som prioriterat annat.
Undervattensvärlden är fantastisk och jag saknar den.
Jag saknar känslan av att sväva under vattnet,
ljudet av regulatorn, knäppandet i vattnet, fiskarna,
förberedelserna inför ett dyk och breefingen efteråt.
Kort sagt, det mesta.....
utom att frysa efteråt när det är kallt eller att tvätta grejerna.
Men det ingår liksom, det med....i alla fall här hemma i Sverige.
