lillaannisen

Attans vad roligt det är att simma!
Bröst går ganska bra, men crawl....
Där finns det att jobba på kan jag säga.
Armviftandet är en sak, men det knepiga är att andas.
Tycker det går ganska så bra en stund,
tills jag upptäcker att jag har glömt andas.
Kallsupen är ett faktum!
 :-)
Kul är det i alla fall....riktigt kul!

Japp, jag överlevde mitt första tillfälle på "simskolan".
Inte var jag sämst heller, faktiskt kändes det riktigt bra.
Tävlingsmänniska som jag är, började "lilldjävulen" spöka i skallen...
Kom igen nu Annisen...simma snabbare, slå tanten i banan bredvid, ect.
Jag ser verkligen fram mot de kommande gångerna och tränarna har
typ lovat att efteråt kan vi crawla och simma rygg- och bröstsimm riktigt bra.
Så  passa dig mannen, snart har du tanten alldeles efter dig i bassängen med :-P.

Oj, glömde jag säga att jag intog typ halva bassängens vatten igår
och frustade som en ...ja vet jag, efter min första längd crawl?
:-)

Tror inte att jag skulle trivas som superkänd rappare,
modell Timbaland och gossarna.
FÖR stora bilar och FÖR mycket bling vekar vara deras melodi.

Den här veckan har vi haft ett riktigt monster till bil hemma.
Jag har känt på lite hur en megarappare måste känna sig.
Lite grann i alla fall.
Ett vardagsrum på hjul har vi haft, minst sagt.
Jag gillar I N T E att åka omkring i vardagsrum!
De är svajjiga, jag sitter för högt upp och känns bara FÖR mycket av allt.
En Dodge Nitro,  många mäns våta dröm.
Dock inte min mans....eller min.

Svåra att parkera på trånga rutor eller garage är de också.
Hur mycket de slukar i soppa ska vi inte tala högt om.....jag blir mörkrädd!
Tacka vet jag min fransos!
(Fast den är ju lite snygg ;-))

Att sätta upp mål att sträva mot är bra.
Jag har några som jag jobbar emot.
Tar kanske tid att nå, men vad fan!!
Det som inte dödar, det härdar är mitt ordspråk
(med lite mjuk underton ;-)).
Jag behöver dock få lite hjäp på traven,
och inspiration och coachning är superbra.
Vaför harva på i samma spår och kanske göra
något halvbra när det går att ta hjälp och få tips
på hur jag ska förbättra vissa saker.
Konstruktiv kritik är toppen (vissa dagar är vi kanske dock mindre mottagliga)!

Något jag behöver jobba på framöver är att sätta upp mål
när det gäller mitt jobb och min "karriär".
Gillar egentligen inte det ordet - K A R R I Ä R.
Det låter så pretantiöst och lite "jag är för mer"
och egentligen är det bara utveckling vi menar.

Just nu känns det bara så fantastiskt roligt på jobbet
och det i sig är, och har varit ett stort mål för mig.
Nu vill jag utvecklas ännu mer i mitt yrke, få ännu djupare kompetens
i de frågor jag jobbar med, men framförallt vill jag fortsätta känna glädje.

Träningsmässigt har jag mina mål, men de är jag lite tyst om att kommunicera högt.
Arnold och Sylvester är dock mina STORA förebilder :-)
Nej, absolut inte, men jag gillar muskler och har ibland tänkt tanken att det vore roligt att
att hålla på med fitness, men det kräver så extrema insatser när det gäller kost, mm
och jag känner inte att kycklingfilé och äggvita är vad jag är sugen på till frukost, lunch och middag.
Tackar vet jag tonfisk ;-)

Undrar om jag har "rätt gener"? Nej...kanske inte ändå ;-)!


Undrar hur mycket "Brun utan Sol" och äggvitor den här
bruttan har konsumerat?

Om någon sett ett cyklande gitarrfodral fara runt genom stan,
kan  jag bara meddela att det var jag.
Liten Annis med ett gigantiskt fodral format som en gitarr på ryggen.
Lite Desperados stuket....(ni som sett filmen var vad jag menar).

En liten detalj som gjorde det hela ännu mer komplicerat var
att jag endast kunde titta neråt.
När man cyklar kan det vara bra att se uppåt någon gång
då och då, kan jag meddela ;-).

• Ska jag ha skrivit klart ett protokoll från förra LC-mötet.
  (Jag är suppleant och förra mötet var sekreteraren borta
  så det var bara för mig att fatta pennan och skriva.
  Jag avskyr att vara sekreterare!)
  
• Tvätta golven en gång till och försöka få bort lite till spackeldamm.
  
• Hänga tvätt.

Sa jag att jag är supertrött efter att ha fixat i trädgården, lagat en massa mat och paj, slipat och målat, mm.

Italiens plockmat stod på menyn ikväll hemma hos oss.

Mängder av god mat lagades:
*Bönsallad med svata bönor, rödlök, basilika, balsamvinäger och röd paprika,
*Kronärtskockshjärtan med grillad paprika,
*tapenad
*pesto
*kronärtskocksröra
*minimozzaella med körsbärstomater
*hembakad focaccia
*bresola med ruccola och parmesan, pinjenötter, olivolja och citron
*salami
*örtkalkon
*Bruschetta med tomatröra
*parmesan
*Peccorino med valnötter

Till detta drack jag och mannen ett ruggigt gott vin och barnen drack pepsi.

Nu....varsin dubbel espresso och en liten chockladpralin.

• En stund på gymmet för träning av överkroppen - check
• Handla på ICA Maxi - check
• Middag med löjrom, skaldjurssallad med räkor, kräftor, mango, avocado, mm - check
• En flarra skumpa delad med mannen - check
• Dubbel espresso med chokladglass och jordgubbar - check
• Dotter sovande i soffan nere - check
• Finnig tonåring framför datorn- check
• Dyka i säng tillsammans med mannen i mitt liv - check
• INTE sätta på larmet på klockan - check
  
  Det ÄR schyst med fredag!!

Mudd kicker av Skid Row.
POWER!

Ha!
I dag fick den så den teg.
Förkylningen alltså!

Har kört ett hårt pass på gymmet ikväll.
Ruggigt skönt!
Tar 100 kg utan problem i benpress nu så det är dags att öka nu.
Jag VET att jag är fånig och låter som killar som jämför hur mycket de orkar i bänkpress.
Det är bara så häftigt att märka resultat och se
hur kroppen och musklerna svarar på träningen.
Eller ibland, om jag misskött något,
typ maten, sömnen eller druckigt för lite, väljer den att inte alls göra som jag vill.
Kroppen ÄR fantastisk och förtjänar att bli omhändertagen och vårdad av oss.

Träffade föresten en kollega som skulle på affro och hon var helt såld på det.
Det är många som verkar vara det, men jag är lite skeptisk.
Rytm och dans är inte riktigt min grej, men jag måste absolut prova någon gång.
Kanske blir jag också fast i bongo-träsket!?

Eftersom mannen hade sin simträning passade dottern på att bada under tiden jag tränade
och sonen var på scouterna.

Kvällsmaten fick bli något som gick snabbt att laga eftersom vi äter så sent.
Färsk tortelinin med riccota/spenat med keso, parmesan och kantareller.
Till det hade vi parmaskinka och sallad.
Gott!

Nu....bedtime!

Förresten...en asäcklig råtta sprang mitt framför mina fötter
när jag skulle låsa upp min cyckel utanför jobbet.
Gissa vem som skrek!!
Jag HATAR råttor!!!

Jag har bara en liten fundering....
Är senildemens vanligt bland 13-åriga pojkar?
Jag bara undrar eftersom min son verkar lida av kraftig sådan.
Extra jobbigt är det eftersom det verkar drabba vissa speciella områden.
Nycklar är ett sådant område.
Lägga kallingarna i tvätten ett annat....

Samtal som bara flyter.
Positiva människor med empati.
I LOVE!!

Hade en härlig lunch med min man.
Tillfällena är sällsynta nuför tiden.
Lika bra att ta chansen när den ges.
Räksallad på Coffe House by George
(och vi delade på en kladdkaka till efterrätt....HAN åt mest ;-)).
Nice!!

Kvällen har varit förvånansvärt lugn för att vara mitt i veckan.
Barnen har inga aktiviteter, utan läxor är i fokus.
Jag hade inte LC och är inte tilläckligt pigg för att träna
och mannen känner att den är på gång, förkylningen alltså.

Vi tog istället en snabb tur till Stenströms i Hallsta för att titta på
en mountainbike till sonen.
Lägg märke till orden T I T T A!
Vi får se vad som händer på cykelfronten framöver...;-)

Kvällens middag bestod av nykokta rödbetor med chevre,
grillade kycklingspett med chinoa + ajvar och chevreyoughut samt sallad.
Supergott!

Kanske finns plats över till plommonpajen....
men bara kanske!

Idag har jag föresten haft ett otroligt intressant möte med en medmänniska.
Jag gillar verkligen mitt jobb.
Det ÄR intressant och givande att arbeta med människor (även om det är T U N GT ibland)
och häftigt att vi fungerar så olika.

Tyvärr har många haft/har det grymt tufft i livet av olika skäl
och det blir inte bättre av samhällets okunskap om hur det är att leva med ett funktionshinder.
Sitter du í rullstol eller har något annat synligt, påtagligt hinder,
då kanske du blir bemött på ett OK sätt!
Ingen ber dig i alla fall att springa upp för trappor.
Har du däremot diagnosen aspergers syndrom eller något annat, osynligt som gör att du har
stora svårigheter inom vissa områden, ja då kan det bli tufft.
Extra svårt blir det eftersom många inte kan beskriva sina svårigheter och behov,
och när/om de gör det, finns då kompetensen att möta dem där de behöver bli mötta?

Jag fascineras också av att det finns alla dessa teoretiska "mallar" för hur man ska "vara"
med en viss diagnos, men det finns lika många varrianter som det finns individer.
Underbart!!

Jag är oändligt tacksam för att ha förmånen att möta alla dessa
fanstastiska människor och hela tiden lära mig mer av och om er.
Ni gör mig förhoppningsvis till en mer ödmjuk människa.

LOVE!

Jag är INTE ensam om att ha humör.
Tvärtom, faktiskt.
När jag pratar med mina kollegor märker jag att vi är mer lika än vi tror,
många av oss.
Blir upprörda, engagerade och förbannade på samma,
eller i alla fall liknande saker och situationer.
Några gemensamma nämnare har jag i alla fall hittat:
1. Barn, i alla åldrar och storlekar.
2. Män, även de i olika åldrar och storlekar.
3. Orättvis fördelning av arbetsuppgifter, både hemma och på jobbet.
och sist men inte minst...
4. Dumma människor i allmänhet och hit räknas både kollegor,
"kunder" och övriga varelser som vi samexisterar med.

Dumma människor tar energi från oss.
De fullkomligt suger musten ur en.

Idag höll min kollega på att bli fullkomligt tokig på en annan kollega.
En fet, arrogant, kvinnoförtryckare som är komplett inkompetent i sitt arbete löd dommen.
Som tur är utdelade hon inte orden i personens närvaro.
Några av oss andra fick dock höra det...
ganska länge.

Hon var arg, men med rätta.
Kanske lite överhettad, men vad tusan...
Engagemang är bra!!
You go girl!!

Nu ska jag utföra ett trick i bästa Laberoanda.
Från förkyld sunkråtta i röda mysbrallor
till snygg jobbarkvinna på tre röda.....blankt.
(hahaa....)
Är det inne med kompostpåse på huvudet nu?
Kanske kommer det att tas fel av arbetsgivaren jag ska till på förmiddagen?
SM-tant från en statlig myndighet kommer på besök.
Nej, kanske ingen bra idé.
Undrar just hur snygg jag kommer att vara när jag cyklat genom halva stan.
Snorig
Rödögd och med tårar som rinner av minsta vindpust.
Håret på ända..(tur att det finns snoddar en dag som denna)
En hot babe, alltså!

Snorig kärlek, en grå tisdag!!

Uppdaterat:
Mina laberokonster gick inte SÅ bra.
Ser fortfarande gråblek ut med ringar under ögonen
och en röd näsa.
Skit...måste öva mer!

Hemma:
Att vara den stora elaka gränssättaren.
Den som uppfostrar och står för regler och struktur.

Jobbet:
Hitta lösningar åt andra och vara den som gör det omöjliga möjligt.

.....

Jag har den senaste tiden känt mig så ensam och så missförstådd.
Inte på jobbet, men privat.
Glädjen är ofta borta.
Känner att det är något fel på mig.
Orkar inte leva upp till alla krav.
Framförallt inte kravet på att vara en övermänniska som inte får reagera.
Jag hatar stress.
Jag blir otroligt stressad av känslan av att vara missförstådd.

Vill mest vara ensam.
Eller egentligen inte..
Vill bli omhändertagen.

Är jag rädd och i så fall för vad?
Varför gråter jag?

Masken på...
Allt är bra...

Jag kan inte hantera strutsar.
De stoppar huvudet i sanden och hoppas att det jobiga ska försvinna.
95% av "aktiviteten" missar de,
sen har de mage att komma med dumma kommentarer på resterande 5%.

En obstinat 13-åring som är otroligt otrevlig när han får hjälp på morgonen med håret.
Efter en stunds tjafsande tappar jag tålarmodet.
Skriker, javisst...
Jag är för sjutton ingen övermänniska utan en helt vanlig, ganska stresskänslig mamma.
Mannen, backar han upp mig?
Talar han om för sonen att man uppför sig inte så åt sin mamma,
eller någon annan heller, för den delen?
NEJ!!
Precis som alltid är han borta i sådana situationer.
Precis som när jag blev kallad jävla fitta av en ouppfostrad bortskämd människa i somras.
Hela den dagen har etsat sig fast.
DET KÄNNS!!!
Det känns att aldrig någonsin få stöd, uppbackning.
Men vad fan...
Jag förtjänar väl det.
Jag har ju inte det oändliga tålarmodet.
Jag är bara en människa.

Oj, vad irriterad jag blir när inte uppkopplingen fungerar som den ska.
Bredbandsbolaget har ganska ofta fel som varar någon timme eller så.
Grymt irriterande!

Igår eftermiddag började jag känna av halsen.
Ont och slemmigt samtidigt som huvudvärken satte in.
Treo hjälpte inte nämnvärt.
Massor av människor på jobbet är sjuka,
och är de inte hemma så sitter de på plats och storsnörvlar.
Blä...
Det är en av naktdelarna med öppet kontorslandskap!

Skulle varit och tränat med mannen under tiden barnen hade sina aktiviteter igår.
Löpning + styrka stod på schemat.
Faktiskt stod jag emot, trots att det var svårt.
Det blev en snabb tur till tapetaffären för färgbyte,
sedan 6 km prommenad i S N A B B T tempo.

Idag känns det bättre, men jag är så rasande trött.
Nu är det att sätta fart som gäller....

Fin tisdag!

Måndag morgon!
Har dock en känsla av att det är fredag fortare än vi kan ana.
Veckodagarna går i ett rasande tempo.
Alla dagarna innehåller någon form av aktivitet.
Egen träning, LC, barnens aktiviteter.
Jobbet kräver sitt, och det är skönt.
Jag avskyr när det är FÖR lungt.
Dessutom befinner jag mig i en gemenskap och ett sammanhang nu.
Det är viktigt för mig!

Vad är väl ett hål  under ett helt liv?
Ett olycksfall i arbetet kanske vi kostaterar om sisådär trettio år.
Värre saker kan hända.
Jag lever...
är frisk, min familj mår bra och jag har vänner.
Vad har egentligen ett hål för betydelse?
Huvudsaken att det går att laga.
Trixit?
Ja, vem tusan har sagt att det ska vara enkelt?

Diverse gott från mitt favvoställe Ny Matsedel har inhandlats.
Musslor, goda ostar, rökt örtkalkon och en bit stak salcicca.

Ikväll får nog kroppen vila, kanske en prommenda då...
God mat, ett gott vin och trevliga samtal vill jag ha.

Igår när jag kom hem från träningen låg det en STOR påse
med härliga tomater och ett par gurkor på köksön.
Odlade med mycket kärlek och omtanke av mammsen och P.
Det gjorde mig glad.
Tack för att ni finns!
Kärlek till er båda!

Jag så dokumentären Mitt huvud är en torktumlare som gick på TV ikväll.
En fantastiskt bra sådan.
Möten med människor som lever med diagnosen ADHD,
vanliga människor som du och jag.
Informativ och framförallt ingav den hopp, tycker jag.
Den målade inte upp en enbart nattsvart bild av hur det är att leva med ADHD,
utan visade också på att det kan vara positivt också.

Vi är alla olika, vi människor.
Vi har olika behov och fungerar på olika sätt.
Är olika känsliga för miljön vi finns i.
Trots det är kraven från det samhälle vi lever enorma.
Vi ska alla passa in i mallen för hur en lyckad människa är och hur den uppför sig.

Själv håller jag på att bli tokig av alla val vi tvingas göra hela tiden.
Det stressar faktiskt mig att utbudet av varor och tjänster är så  stort att
överblick är en omöjlighet att ha.
Jag håller på att bli galen av en sådan till synes enkel sak som att köpa en kulglass.
Att välja smaker är en extremt stressig situation för mig.
Minst 22 sorter att välja mellan, oftast fler.

Ibland var det nog lättare att leva förr, i alla fall ur vissa aspekter.

Vissa dagar består bara av möten, känns det som.
Idag har jag haft en sådan dag.
8.15 - 12.20 bestod av tre möten UTAN paus!
Efter matlådan var luft det jag behövde.
Skönt att gå lite planlöst på stan och låta hjärnan vila.

Jag stortrivs med mitt jobb nu!
Det är absolut INTE enkelt, tvärtom.
Jag tilltalas av att det inte finns färdiga lösningar
och att jag kan bidra till att hjälpa människor.

Nu...
Laga lasagne.
Sonen till segling.
Jag och mannen ska träna.
Middagen intas sent som vanligt.
En vanlig vardag i familjen J´s liv!