Annisen har fått daladille...
Jag har fått dille på hästar...
Dalahästar i modern design och färg vill jag ha.
Svart och silver, genomskinliga i plast eller glas
och så de underbara, stora hästarna i vitt eller svart.
Dessutom skulle jag vilja ha ett par träskor.
De här för att vara exakt....
Hästar
Två hästar,
en vit och en röd.
Min bild av hur stugan kommer att bli när den är färdig,
vilket den aldrig kommer att bli,
eftersom nya projekt ständigt ploppar upp,
är så enormt klar och tydlig.
Vit som grund men med värmen från trägolven
och bänkskivan, rött och blått som accentfärger....
Stilrent, men ändå ombonat....
UPDATE:
Lena är ingen hjort!
Hon är en ren.
RENEN Lena, inget annat!
Sorry!!!
Underbar mentalitet
På små orter finns ofta stora människor.
Lösningsfokuserade och inte så attans prestigefyllda.
Man hjälps åt, helt enkelt!
Jag har fått fantastisk hjälp att lösa mitt golvslipsproblem.
Maskinen skickas från Mora idag,
eftersom ett annat företag ändå skulle dit,
och så får jag hämta nyckeln till maskindepån i kväll
hemma hos en snubbe, sedan ställer vi tillbaka den när vi är klara.
Tillit var det ja....
Jag älskar "mitt" Sälen!!
Lammfilé och löpning
Efter att ha suttit still hela dagen och lyssnat på,
en i och för sig väldigt givande föreläsning,
var det skönt att vandra runt i Östersunds butiker
en stund innan de stängde.
Sedan passade jag på att ta en löptur ut på Frösön.
6 km i bitande kyla blev det!
Fatta att isen fotfarande ligger kvar
och träden har inte alls slagit ut.
Jag och min kollega gick sedan och åt
på ett ställe vi fått rekommenderat,Simon & Niklas.
Där träffade vi några andra kollegor från Kristinehamn
som vi gjorde sällskap med.
Kvällens meny för min del blev Jämtländsk delikatesstallrik
till förrätt och lammfilé med rödvinsås, ugnsbakade rotfrukter
och en pepparrotscremé till varmrätt.
GUD så gott!!!
Östersund
till ett regningt och kallt Östersund.
Resan gick bra och jag gillar att åka tåg.
Det är mysigt på något sätt att susa fram
genom Sverige och se hur årstiden förändras.
Här är det inte vår på samma sätt dom hemma.
Inga träd har börjat slå ut och den sista biten
låg det ganska mycket snö kvar,
Tur att jag har varma jackan med mig....NOT!
Hoppas dagens utbildning blir bra....
Psykiska funktionshinder, lättsmält och bra ;-)
Martin, Hanna och hummer
Lite snabb stretch, en dusch och lite fixande
på trettio blankt, sedan var vi förvandlade från
svettiga och sunkiga cyklister till snyggingar i
kostym och klänning.
Martin Stenmark och Hanna Hedlund på konsethuset
stod på kvällens meny, tillsammans med färsk hummer
och ett stort lass räkor hemma hos underbara vänner.
Alltså, attans vad de är duktiga artister, båda två.
Vilka röster och vilken utstrålning!!
Sista låten gjorde så tårarna brände i ögonen på mig.
En fantastiskt fin visa om hur mycket man älskar sitt barn
genom alla faser i livet.
Det blev så uppenbart, så påtagligt.
Precis allt det vi befinner oss mitt uppe i just nu,
med tonår och frigörelse.
Tack C & R för en underbar fortsättning hemma hos er!!
Hummern och räkorna var super, men sällskapet ännu bättre...
Kärlek!
Resultatet
Det är en riktigt bra distans, speciellt
eftersom vi (jag) inte är i särskilt bra form.
Det var så otroligt skönt, så underbar cykling
trots att det blåste rejält.
Tidvis var motvinden inte att leka med,
så snitthastigheten på 26 km känns helt rimlig.
Klädseln då?
Jo, det var toppen med korta cykelbrallor och kort ärm.
Cykling
Äntligen...
Jag, cykeln och så mannen förstås.
Vi ska ge oss ut på en tur.
Jag räknar med 6- 8 mil i lagom tempo.
Mer distans än fart.
Det blåser ganska kraftigt ute så vi får se hur det känns.
Svårigheten just nu är klädseln.
Jag kör med korta brallor och kortärmat,
men har lagt ner vindjackan i midjeväskan.
Annisen är taggad.
Annisen är glad!
...
P.S
Mannen HATAR verkligen lukten av mitt thailandsliniment.
Jag älskar doften, jenka, dessutom är det bra!
Till DIG!
Det känns svart och ensamt.
Mörkt!
Du är inte ensam.
Det är inte mörkt.
Du är det finnaste man kan vara.
En kvinna helt underbar och fantastisk.
Så full av kärlek och omtanke för de runt dig.
Så kompeten, engagerad och ambitiös
att hälften vore nog.
Du duger som du är.
Du är inte ditt jobb.
Jag älskar dig för dina inre egenskaper,
inte för vad du gör eller presterar.
Jag älskar dig bara för att du är du!
Inget annat....
Faboulus Friday
Jag tror halva Västerås befolkning befann sig på någon av stadens
uteserveringar igår och jag var inget undantag.
Löneutbetalning OCH strålande solsken...
Krögarna måste ha gnuggat sina händer i förtjusning.
Först en stund uppe på terassen på jobbet,
sedan gick vi ett gäng till Bellman och åt burgare och tog någon öl,
ja, alltså inte jag...
Annisen beställde rosé och första glaset var helt OK,
men det andra smakade så dåligt att jag skickade tillbaka det.
Jäst utblandad hallonsoda.....urk!
Kvällen var trevlig och det är alltid roligt att prata med männskor som
verkar ha något innanför pannbenet... :-)
Vårt sällskap, eller snarast en person lyckades dock
under kvällen göra två riktiga dunder blunders.
Först spiller han ut en öl över en av tjejerna och hela hennes handväska,
sedan, som om inte det vore nog, välter han tre värmeljus så stearinet rinner
ner på den andra tjejens jeans....
Jag vet inte om han lyckades med flera incidenter under kvällen
för jag avvek redan vid 22 och eftersom inte cykeln är uppsågad än,
fick jag ta bussen hemmåt.
Vad mycket fulla tonårtstjejer det var ute igår.
Extremt målade och med kjolar så korta att halva mumindalen syns
och klackar så höga att de knappast kan gå.
Undrar varför de ser ut så?
HUR kan de få för sig att någon tycker det är snyggt?
Ja, det var väl bara det....
Back to normal
Två och en halv timme och 1500 kronor senare vandrade jag ut från Colour
och såg ut som mig själv igen.
Attans vad skönt!
Jag har ibland funderat på att göra mig mörkare,
men kommer hela tiden fram till samma sak.
Jag ÄR ju blondin,
både till själ och hjärta.
Det är bara det att allt eftersom åren går
måste jag hjälpa naturen lite på traven.
Lite slingor då och då gör susen.
Total katastrof
Tusen saker att göra på jobbet.
Människor som tror att jag bara arbetar med dem.
Körde runt som en liten röd ekorre genom stan.
Går i tid från jobbet så jag ska hinna hem och
byta om inför cykelträningen.
Jo, tjenare vad det hjälpte.
När jag kom ut och skulle låsa upp damtrallan,
ja då är nyckeln borta, ordentligt borta.
Efter att ha rotat runt både i väskor, på kontoret och
i bilan jag haft under dagen kunde jag konstatera att
den likt förb_nnat var och förblev försvunnen.
Jag fick skjuts hem av en snäll jobbarkompis
och sedan kunde jag och mannen åka och hämta
den mellan sonens cykelträning och mannens styrelsemöte.
Grannen undrade om vi hade minutplanerat schema
i våra liv, och just denna torsdag har det faktiskt kännts så...
Cykeltr bleäningen, ja den blev till en rask prommenad på 6 km,
något som faktiskt var skönt för min stressade själ.
Nu ska bara låset sågas upp....
Renovering
Klippning och slingor står på menyn.
Jag förstår verkligen inte varför jag
varje gång drar ut så på eländet.
Skulle ha klippt mig för länge sedan,
men.....
Ja, varför?
Majblommor
Barnen, som är sjöscouter säljer Majblomman i år igen.
Om ni ändå tänkt köpa en blomma, så kan vi väl göra det av dem :-)
och tänk på att ni stödjer något väldigt bra.
Jag måste faktiskt säga att årets Majblomma är riktigt, riktigt snygg!
Rosa och röd...
Själv ska jag slå till på en pin för 50 kr....
OBS...har lånat bilden från www.majblomman.se.
Där kan ni också läsa om insamlingen och vad mycket bra som pengarna används till.
Bättre...
Idag känns livet lättare, mycket lättare!
Jag och magen mår för det första bättre,
jag har inte feber och huvudvärken är nästan väck.
Imorgon ska jag tillbaka till jobbet.
Tre dagar hemma, som jag egentligen inte alls hade tid till,
men som jag på något sätt ändå tvingades ta.
För det är väl så...
Vi /jag är inte så oumbärliga som vi faktiskt inbillar oss...
Livet rullar på ändå, av någon konstig anledning ;-)
På min arbetsplats blir människor sjuka hela tiden,
tvingas ställa in och boka om möten och inte slutar jorden snurra för det.
FUCK Annisen....loosen up!!!
Jag lider troligen av ett stort jäkla duktighetssyndrom....
Varför vet jag inte, men så är det!
Perfekt är viktigt...
Bra resutat, städat, snygg, vältränd, lyckad, duktig, omtyckt, älskad.....
Mest av allt känner jag mig ofta ensam.
Jag vet att jag själv många gånger väljer ensamhet,
och det av olika orsaker...
En är att jag inte riktigt litar på människor och har svårt att
riktigt släppa in någon på djupet.
Good enouh!
Ja, sure....
Lätt att säga, svårare att praktisera.
Förväntningarna finns bara i mitt huvud.
Eller hur!
Hur många förväntar sig inte ett välstädat hem, när man kliver innanför min dörr?
Hur många väntar sig inte en tämligen fräsch Annis med schysta kläder.
Samma sak på jobbet...
Människor som egentligen inte alls känner mig, föväntar sig också saker.
Glada Annisen som susar fram genom korridorerna.
Att jag mest av allt vill dra en sopsäck över huvudet och gömma mig bakom kopiatorn
ibland och komma fram lagom till stängning, ja det är en annan historia.
För så är det, ibland...
Oftast älskar jag mitt jobb massor, men det är också tungt.
Även där ska jag lösa andras problem.
Vara den som ordnar och fixar.
Möter, samordnar, håller i trådar och får till det.
HIttar JOBBET...jobbet som personen väntat på, ja fan vet hur länge....
Att det ibland finns en orsak, ja strunta i det...
Annnisen, you fix!!
Att prestera, att klara mig själv har alltid funnits där....
Gör jag inte det, ja då finns jag inte.
Känner mig så jäkla otränad.
Stressad av att formen måste upp,
och det är snart.
Det är bara att ta tag i det, jag vet!
Men även där känner jag förväntningarna som stressar mig.
Fasen, Annisen, du springer väl en mil på 50 blankt!
Cyklar du inte fortare?
Du som är så hurtig!
Nej!!!
Jag hatar ordet hurtig.....och duktig!
Har fått en del kommentarer om min prestation i skidspåret från männsikor
som själva befunnit sig på betydligt bekvämare håll, medans jag havade mig fram
längst de obefintliga skidspåren i nio mil.
Varför gick det inte fortare?
Om de skulle åkt själv, ja då hade de alla gånger åkt minst ett par timmar fortare.
Att de sedan knappt stått på ett par längdskidor, ja det är en annan sak.
Att resultatet beror på så många faktorer,
för utom mig själv, ja det verkar människor glömma.
Fast varför ska jag egentligen bry mig?
Ja.....
Egentligen är det som räknas vad jag själv känner,
och jag är den enda som vet.
Vet hur det känns inne i min kropp,
i mitt hjärta...
Just nu vet jag bara att jag VILL och SKA!!
Att vara förälder, partner, vän, arbetskamrat, föreningsmedlem, dotter,
ja, männsiska är inte lätt...
Det är inte lätt att få till allt, speciellt inte när saker och ting krockar.
När jag är tvungen att prioritera om och bort något.
Oftast är det jag själv som ryker.
Nu, framöver ska jag iväg på två utbildningar i jobbet.
Det innebär att ja måste försaka massor av egna aktiviteter de kvällar jag är borta.
Det som stressar mig mest är att jag missar cykeltid.
Hm....undrar om jag kan ta med mig cyklen på tåget?
Ett par mil runt Malmö vore kanske inte så dumt...
Föräldrarollen, ja...
Vad ska jag säga förutom att det just nu ibland är skitjobbigt.
Ibland.....
Att vara tonårsförälder med allt vad det innebär är som att åka
känslomässig berg och dalbana.
Jag känner mig så jäkla frustrerad ibland...
Ledsen, arg, förbannad och besviken!
Struktur, tydliga regler och konsekvens.
Samsyn!!
Jag har länge funderat av och till gällande mitt engagemang i ett nätverk jag är med i.
Det känns inte helt hundra och ofta känner jag mig stressad av det.
Känner att det tar mer energi än det ger.
Känner att jag inte riktigt passar in.
Samtidigt är det supertrevligt när jag väl är där, men jag känner också
att det är konstgjort...på något sätt.
Jag hör på något sätt inte till....
Igår raderade jag allt på min facebook sida.
Slutet!
Vaför?
Jo, jag kom på att det tagit alldeles för mycket av min energi och
dessutom satt jag och funderade på VARFÖR jag varit aktiv där.
När jag inte kom på något bra svar, ja...
Om människor verkligen vill säga mig något, ja då är det väl bättre att prata med mig,
eller skicka ett mail....
Ibland tror jag Facebook bara är ett sätt för oss människor
att visa omvärlden hur lyckade vi är.
Mest "kompisar", flest "hugs", flest coola, mysiga inlägg vinner.
Lägg dessutom till bilder på ditt "lyckade" liv, ja då har du full pott!
Alltså, det här är inte kritik till någon.
Jo, kanske till mig själv...
Kanske är det därför jag varit aktiv där...
För att synas.
Syns jag, ja då finns jag och dessutom får jag bekräftelse.
Hm....vaför skriver jag allt det här?
Jo, för att det är mitt sätt att ventilera mina tankar
och det gör jag alldeles för sällan.
Det här är MITT foum!!
MINA tankar....
Ibland bli det lättsamma inlägg och fina bilder.
Ibland en massa, kanske inte helt strukturerade tankar,
som nu...
Summan av kardemumman är att Annisen är en tänkare
och några dagar med nervarvning har medfört att jag hunnit
både tänka, reflektera och fatta beslut.
Jag skulle inte vilja vara någon annan än den jag är
och jag skulle inte heller vilja ha något annat liv.
Jag är lyckligt lottad som har allt det jag har och
jag är både glad och tacksam för det.
DAN, jag älskar dig mest av allt!
MINA VÄNNER...jag är glad att ni finns,
och även om vi ses sällan så hoppas jag att ni vet att jag älskar er
och att ni ofta finns i mina tankar.
ctrl+ alt+ del
Sure...
Eller inte...
Det som syns behöver inte vara sanningen.
Det som känns syns inte alltid,
Smärta är osynligt...
Trötthet är osynligt...
Jag är osynlig...
Det som inte syns, finns det?
FUCK, kvinna fokusera!!!
Hitta tillbaka!
Tillbaka till vad?
Varför gör jag saker?
För vems skull?
Måste klura på det ett tag...
Vem FAN bryr sig, egentligen?
Vem bryr sig om en liten Annis?
Slutet
Patsy
höll jag på att få hjärtstillestånd, när jag plötsligt känner
något som rör vid mina fötter.
Eftersom jag och gnagare inte är bästa polare,
gick mina tankar genast till någon form av råttliknande
varelse som strök omkring, men så var inte fallet.
Det var Patsy, den blinda igelkotten som bodde här
hela förra sommaren, men som plötsligt bara försvann
som kommit åter.
Helt fantastiskt att hon överlevt hösten och vinten!
Det som är så häftigt är att hon känner igen röster
och så har hon sina rutter inprogrammerade.
Dessutom vet hon att hon får mat på olika ställen
här i området.
Problemet är bara att om man ligger och solar
kan hon komma vandrande rakt in i en...
Alone
En företeelse som blir mer och mer frekvent.
Jag och hunken...
Nice
Brunt blir till rött
Stugröd för att vara exakt.
Tror att det kommer att bli supersnyggt
tillsammans med blå eller gröna knutar.
Påsk 2009
Jag har bestämt mig för att skotta fram dörren in till bastun i lillstugan.
Som tur är finns det en annan ingång också och den är helt framskottad :-).
En liten Annis mot så mycket snö!
Envis som en röd gris är jag och visst kom jag fram till dörren, men med
två stora blåsor i händerna...
Alla barnen leker i den stora snöhögen vid huset. Gissa om de hade roligt!
Sonen och herr S gräver en enorm snökoja i högen.
Männen njuter av varsitt glas vin i solen efter hårt snökojebyggande.
Jag och vår nya familjemedlem, renen/hjorten Lena, som numera pryder
väggen i stugan. Väggen som snart kommer att vara vit....
Sonen med sin bräda!!
När våra vänner åkt hem på påskdagen tog vi på oss längdskidorna och
gick på tur på fjället. En underbar dag med strålande sol....
Det var första gången barnen stod på längdskidor och visst,
jag och mannen hade redan innan räknat ut att tålarmodet skulle få sig
en rejäl duvning.
Sonen, som brås väldigt mycket på mig, tyckte väl sådär om längdåkning....
Han kom dessutom på att det inte är så smart att kasta ut skidor och stavar
i snö som är typ en meter djup...man sjunker så lätt där :-).
Faktum är att det faktiskt gick riktigt, riktigt bra för båda barnen, tillslut!
Jag och dottern njuter av utsikten uppe på fjället.
Mmmm....
Kan det bli bättre? Sitta på Rudolf (vårt renskinn) i solen med en mugg
gott kaffe och Ballerina mint?
Jag njuter av solen på påskafton vid Ski Lodge i Lindvallen.
Härlig, härlig påsk!
Jag, dottern och finaste Lenin har efter mycket möda fått en soffa i solen vid
Ski Lodge där vi, medans vi njöt av rosé och räkmacka konstaterade att
ja, vi har det bra!
Sådan mor, sådan dotter....
Grabbarna grus i soffan.
Sjuk!
Kände redan igår morse att jag inte mådde bra.
Magen ville inte alls ha maten.
Ont i huvudet och matt i kroppen.
Well, dum som jag är körde jag för fullt på jobbet,
men kräktes på vägen hem.
Ofräscht, ja jag vet!!
Frös och hade ont i huvudet och magen hela kvällen
Under natten fick jag feber och ont i hela kroppen.
F-N, jag som har massor att göra på jobbet,
men idag är jag i alla fall hemma....
SKIT!!!
Färskvara
Kondition är en färskvara har jag märkt.
Min börjar lukta surt.
Dags att börja kämpa för att uppdatera den.
Tacksamhetes lov
Tacksamhetens lovsång, sjungandes av berörd part.
Kanske är undrens tid ännu inte förbi.
Kanske har jag tålarmod nog.
Kanske, kanske.....
Familjen medvetslös
Allihopa deckade vi före tio.
Mannen hade en vision om att gå upp jättetidigt och
montera in den nya diskmaskinen, som stått mitt på
golvet i över en vecka.
Ha ha.....
Vi sov som små söta grisar hela bunten,
och inte blev det någon tidig morgon här inte.
Nu är det full rulle som gäller.
Onsdag = mötesmorgon
Ska bara dricka ur mitt kaffe först....
Härlig påsk
Goda vänner på besök i lillstugan,
som enligt uppgift sovit som små söta grisar därinne.
Pappsen och L på kom och hälsade på oss på långfredagen
och hade med sig ett stort lass med de godaste av köttbullar,
potstis, sås och hemkokta lingon, så brakmiddagen var ett faktum.
Vi satt 10 personer i stugan och åt!!
Jag hade aldrigt trott att så många skulle få rum,
men det gick bra.
8 personer till frukost och middag var alltså inget problem.
Skidåkningen i backarna var väl sådär,
i alla fall om om man som jag föredrar nypistat och hårt underlag.
Sorbet fick en ny innebörd, men när det är 15 grader varmt,
vilket vi hade på påskafton är det bara det som finns.
Jag och Lenin satt mestadels av tiden i solen utanför Skilodge
med varsitt glas rosé och njöt av livet medan männen och barnen
höll till i backarna.
Naughty by nature
Är det verkligen så?
????
Hur ofta tänker "normalkvinnan" på sex
och vad tänker hon då?
Hm....den där snyggingen skulle jag vilja trycka upp i hissen,
eller?
Finns det någon sådan undersökning, tro?
Undrar varför jag skriver det här...
Kan det vara våren?
Mera hångel till folket!!
6 mil
Hängde på i medelgruppen, 25-30 km/timmen.
Jo tjenare!!
Jag skulle snarare säga att minihastigheten låg på
30 km/h och som oftast runt 33 km/h...
Dubbla led och rotationvar 60 sekund längst fram.
Det var typ 25 män (läs gubbar) och så jag då,
Annisen, med ben som var hälften så långa som deras.
Jag hängde på jättebra de först två milen, sedan tappade jag, a
v olika anledningar och valde att köra sist.
För det första hade jag ätit på tok för lite, så
soppatorsk var ett faktum och inte hade jag med
mig något heller, vilket jag borde ha tänkt på.
För det andra mår växlarna på cykeln inte alls bra,
utan trasslar sig när jag ska växla ner till mindre kugg,
vilket innebär att jag får köra alldelse för tungt i backar
och då tröttar ut mig fortare.
Dessutom blir man orolig när saker inte fungerar optimalt och
håller igen lite för att undvika att växla så mycket.
Växlarna ska dock åtgärdas idag då hon ska in på service
hos Stenströms i Hallsta.
Det blåste rejälp på sina ställen och mellan Hallsta och Västerås
gick det inte fort ute på gärdet och attans vad jag frös!!
När man inte kör i klunga utan får dra hela lasset själv är det
så otroligt mycket jobbigare.
Mannen fick även han soppatorsk och vi gjorde sällskap in till stan.
Inför nästa sväng har jag förhoppningsvis en cykel i topptrim
och dessutom är jag fulltankad med bränsle och har bars och gel med mig.
En liten sallad utan pasta till lunch håller INTE för sådan här träning,
och det borde jag ha fattat, men jag trodde inte att de skulle gå ut så hårt.
Det visade sig dock att tisdagar är veckans hårdkörningsdag.....
No kidding!
En jobbig med nyttig erfarenhet, men det känns bra att ha kommit igång
och det med en rivstart!
Espresso
Mannen hävdar med bestämdhet att det hör till vardagen hemma
och att det är en onödig utgift och onödig pryl där uppe.
Hm....
Undrar vem som kommer att gå segrande ur denna match?
Varför känner jag segerns vindar smeka min kind?
:-)
Längtan
* sol
*snö
*lediga dagar
*god mat
*vin med vänner
*härliga åk i backen
Kort sagt, jag längtar efter påsken i Sälen.
Rosé
och jag älskar ett gott rosévin.
Vissa rynkar på näsan,
men I like!!!
Sol, värme, uteserveringar och ett glas rosé...
Våren är här!!
(antagligen snöar det imorgon bara för jag skriver detta)
Lycka
Ren och skär lycka, det var så jag kände när jag gränslade
min underbara cykel och tog premiärturen igår.
Det blev en kortis, 2 mil, mest för att prova henne,
testa växlarna och komma igång.
Psykologiskt jätteviktigt!!
Jag älskar att responsen blir omedelbar ifall jag trampar till lite.
Hon är som en Ferarri, men det är jag som är motorn.
Karaktärsbyte
It´s time!
Nu är det snart dags att dra på mig cyklelbrallorna
med stoppning i baken och sätta fast clipsen i pedalerna
och börja TRAMPA.
Jag längtar så att få gränsla min fina, fina cykel,
min Bianchi Silvia.
Attans att solen inte skiner, men bara det torkar upp
på vägarna ska jag ge mig ut på en testrunda.
Målsättningen är 150 mil i benen innan den 13 juni klockan 04.36,
för då startar jag min färd runt den avlånga sjön.
300 km ska trampas och i år ska jag runt...
Ingen feber ska stoppa mig då, så det så!
Oväntad taktik
och dessutom jobbar med "sk-t ungar", nej förlåt, högstadieelever
hela dagarna hade lite taktiksnack med mig igår på Varda över ett glas vin.
Eftersom hon har gått igenom det värsta, och det är dessutom lättare att ge
andra råd och förhålla sig proffsig och cool när det inte handlar om ens egna
barn hade vi grymt bra snack...
Jag kom fram till att över huvudtaget inte kommentera gårdagens händelser
när jag kom hem, eftersom sonen garranterat vet att han gjort fel och
bara väntade på att jag och mannen skulle bli arga, ledsna och besvikna
och nu komma dragandes med jordens utskällning.
Jag ska försöka behandla honom som en "liten" vuxen, trots att han ibland beter sig
som en 7-åring, och inte sjunka ner till hans nivå.
Rent spontant kan jag säga att jag funderat över taktiken att krossa kulorna på honom
för att hans hjärna kanske skulle börja fungera igen....
Låter brultalt, men....
Jag skojar, såklart, men det ÄR brutalt att vara tonårsförälder!
Ens älskade barn, som ena stunden är helt underbara varelser,
förvandlas ibland till riktiga arroganta skithögar och gör och säger en massa dumheter.
Fort går svängningarna också....
Jag kan säga att skammen lyste i hans ögon och även osäkerheten över min reaktion.
Han var säkert superberedd för att inta försvarsställning och visa upp en tuff attityd,
så fort jag skulle öppna munnen, men nu kom det aldrig....
Haha!!!
Döm om hans förvåning när mannen väckte honom klockan 6 i morse och talade om att
nu var det bara att klä på sig och fixa det sista eftersom hans skjuts till träningslägret
skulle komma om en timma.
OVÄNTAT!!!
Vi fick låna en cykel igår och mannen fixade iordning det mesta av hans prylar
när han somnat, eftersom vi resonerade så att de är bättre att han kommer iväg
på lägret och kommer igång bra med träning och lagkompisar nu när säsongen starta,
istället för att sitta hemma och muttra.
Rent spontant känner jag att det här blev bra men belive me,
konsekvenser av hans handlande och attityd kommer det att bli,
även om det kanske inte blir just de konsekvenser han räknat med.
För att vinna gäller det att vara smart och göra drag som är oväntade,
och tro mig, jag och mannen tänker inte låta en liten fjortis stryra...
Han kan få tro det, men....
Jag äskar dig Catta och är så glad att du finns i mitt liv!!!
Inhale...exhale
Andas in...
Andas ut...
Räkna till tio, baklänges....
Nej, det fungerar inte.
Vilket jäkla pucko min son är ibland.
Igår och idag tillexempel...
Hm...jag ska åka på träningsläger i helgen,
som mina puckade föräldrar sett till att boka och pröjsa för.
De har dessutom fixat nya tävlingskläder åt mig,
jetlaggade och trötta som de är åkte de i alla fall och köpte dessa,
vilka puckon!!!
Att morsan satt och väntade på mig fyra timmar igår kväll
för att vi skulle åka och köpa en ny MTB eftersom min gamla inte
mår så bra, ja....shit happens!
Fattar inte varför hon blir sur över att jag inte ens orkar höra av mig....
Jag var ju med polarna....(hon är fin).
Dessutom missade jag ju bussen hela tiden när jag satt och funderade på
om jag skulle gå till den, så det var ju inte ens någon ide att försöka hinna med den.
SO-provet jag har idag...ja det löser sig nog...
F_N vad de gnäller, morsan mest....
Orkar lyssna...
Hon är F-N jämt taskig!!!
Snälla, ge mig kraft att stå ut med denna bortskämda skihög ett par år till
och låt mig gärna få behålla förståndet under tiden.
Just nu känner jag att min bägare av tålarmod, som jag vet inte är så stor,
håller på att rinna över rejält.
Ska jag skratta, skrika eller gråta?
Just nu gör jag allt, men mest gråter av ilska och frustration...
Boktips
Jag kan verkligen rekommendera underbara
Den osynliga väggen av Harry Bernstein.
Harry Bernstein gjorde sin debut med boken 96 år gammal
och det är en underbar och gripande skilldring av hans barndom
under tiden före första världskriget.
Han, en juisk pojke, växer upp på en liten gata i Lanchashire i England
där judarna bor på den ena sidan av gatan och på den andra sidan de kristna.
Inte ovänner, men en osynlig gräns håller dem separerade
och var och en sköter sitt.
När sedan kärlek över gränserna uppstår, ja då blir uppståndelsen stor
och konsekvenserna likaså.
Läs boken!!
Våren
påväg med stormsteg.
Jag och mannen tog en prommis i förrgår på kvällen
och det luktade riktigt vår ute, kall härlig vårkväll.
Hela jag fylls av lycka när solen skiner och
jag känner mig smått kär, förälskad i livet.
Härligt!!
Bilder
Dåligt samvete
jag inte uppdaterat här på ett tag nu.
Jag har haft fullt upp med att jobba och få ordning på mig själv
efter resan och även om jag inte är speciellt jetlaggad har
jag istället jordens huvudvärk som inte släpper.
Allt känns så overkligt långt borta, hela resan,
som om den aldrig inträffat.
För en vecka sedan gjorde jag fantastiska dyk och åt
solmogen annans, nu sitter jag här med en kopp kaffe
och allt är som vanligt, men ändå inte.
Mitt hjärta och min hjärna är överfulla av intryck, minnen och känslor
som jag alltid kommer att bära med mig.
Det är därför jag älskar att resa och göra allt vi gör,
för minnena är så mycket vardefullare än prylar.
De är min bästa pensionsförsäkring, för om jag nu blir gammal och så
skruttig att jag bara sitter, ja då kan jag sitta och drömma mig tillbaka
till alla våra äventyr.
Redan nu har nya planer börjat smidas innanför den blonda kalufsen.
Sommar med ett glas rosé på en uteservering nere på rivieran vore inte fel.
Den som lever får se, och jag tänker banne mig göra allt jag kan
för att hålla mig vid liv...
