En nattugglas tankar

Resten av familjen sover.
Bara jag vaken.
Det är skönt att vara ensam uppe.
Tystnad och tid för tankar att husera fritt.

Terapiarbetet med att rensa blåbär är snart slut.
Skumt hur hjärna fungerar.
Jag har blivit en urtidsmänniska.
Samla för överlevnad.
Fyll frysen med bär.
Ju mer desto bättre.
40 liter blåbär blir många pajer, muffins och sylt.
Speciellt då vi inte äter särskillt mycket sådant hemma till vardags.
Sylt är vi heller inga storkonsumenter av.
Och jag som gjort sylt på 15 liter jordgubbar redan.....
Det får bli en klick i yoghurten varje morgon framöver.

Böckerna jag släpade med hit är olästa.
Har inte haft tid eller lust att läsa.
Läsa har däremot mannen gjort.
200 sidor i Fördjupade studier i katastroffysik.
Han tycker dessutom att den är bra och att den har en handling.
Hm....ska kanske ge den en till chans.

Imorgon åker vi hem.
Två veckors semester tillsammans är slut.
Mannen börjar jobba på måndag.
Jag och barnen börjar våra åttanden den 18:e.
Vi har haft en fin sommar.
Rest och upplevt mycket.
Varit tillsammans och upplevt.
Ätit god mat, både hemma och på restaurang.
Jag gillar den hemlagade bäst.
Snåldjåpen jag är lite kräsen, och vill ha riktigt bra mat om jag äter ute.
Ofta blir jag besviken, men ibland hittas guldkorn.
Fisksoppan i Lysekil var bland det godaste jag ätit.
Havskräftorna likaså.

Härliga minnen att tänka tillbaka på när höstmörkret känns för påträngande.
Minnena.....
De är underbara att plocka fram i stunder som känns tunga.
Jag älskar att drömma, fantisera och tänka tillbaka på fina stunder.
Det håller mig uppe när det är tungt i vardagen.
För tungt är det ibland.
Mörkt, tungt och mullrande.
Hade jag inte då mina drömmar och minnen...
Undrar om jag orkat då?
För ibland är det så nära...

F


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0