lillaannisen

Gick tillbaka med den snaggade sonen till salongen idag.
Hon, den nya donnan som klippte honom var ledig,
och tur var väl det, annars hade jag tagit trimmern
och rakat skallen av henne.
De fixade till i nacken och på huvudet så gott det gick,
och bad tusen gånger om ursäkt,
men vad hjälper det när håret är superkort.
Han fick en stor tub vax som "plåster på såren".
Kan komma väl till pass när håret blir lite längre.
Tur att han har hår som växer som gödslat ogräs.

Vännerna C& R var här i kväll och åt middag med oss.
Lilla gudisen var självfallet också med.
Varmrökt lax med pressad potatis och romsås.
Fruktsallad och glass till dessert.
Mumsich!

Har tagit en sen kvällsprommis i kylan.
Så underbart vackert det är ute...
Det gnistrar om marken som om den var täckt av diamanter.
Kylan som biter i kinderna får mig att känna mig levande.
Jag gillar att vara levande.
Men...
Ibland hade det varit enklare om jag inte varit en sådan
känslomänniska.
Dessutom en verbal känslomänniska...
Jag lever hellre intesivt och kort än bara mesar på i evigheters evighet.
Känslor kan vara himmel och helvete.
Men jag behöver känslorna för att känna mig levande.
Och orden...
I tystnaden, den äckliga tystnaden kommer ångesten.
I den sköna ensamma tystnade mår jag bra.