lillaannisen

En dröm jag haft, länge, länge är att skriva en bok
...eller två.

Jag har ett synops...ett embryo till en deckare ligger i datorn.
Tar fram det ibland, lägger till lite, slipar lite på karraktärerna och historien.
Någon gång, då lusten är tillräckligt stark ska jag nog få ihop min deckare.
Vad gör jag sen?

En annan historia jag funderat på är min egen.

Under några svåra år i mitt liv skrev jag dagbok.
Många sidor varje dag blev det.
Mina tankar om en vardag fylld av ångest och smärta.
Ett helvete som jag idag knappt förstår att jag överlevt.

Skulle någon vilje läsa det?
Om en ung tjej, så mager att hon får skavsår på svanskotan,
som fryser så hon måste sitta så nära vedkaminen att tröjorna smälter.
Om alla lögnerna...
En mästare på att ljuga och manipulera sin omgivning
och framförallt sig själv.

Vet inte varför jag vill berätta.
Kanske för att hjälpa någon,
kanske för att ge en desperat förälder hopp,
för hopp finns det.

Kanske för att själv försöka förstå.
Hur fan kunde jag göra mig själv så illa?
Min omgivning så illa?

Men även för att visa på styrkan som krävs för att gå vidare.
För att börja leva.
Våga leva

Jag slutade skriva i min dagbok och började leva istället.
Nu ligger dagboken inlåst i bankfacket.
Det är många, många år sedan jag läste i den.
Blir illa berörd och ledsen över förspillda år.
År som borde vara bland de bästa i ens liv.

Men allt ont har något gott med sig.
Livserfarenhet som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Jag hoppas att mina barn eller mina vänners barn aldrig kommer att
hamna i den situationen utan kan njuta av sin tonårstid.
Känna att de duger som de är.
Att de är älskade för att de just är de underbara personer de ÄR,
inte för VAD de gör och presterar.