Livet
Jag lunchade med en av mina närmaste vänner idag
och vi pratade idag om det där att inte ta livet förgivet.
Det där med att skjuta upp saker till sedan ,
att vänta tills pensionen med att göra saker,
att inte unna sig det bästa,
som i det här fallet inte alls behöver handla om materiella ting
utan snare känslor och stämningar.
Jag är mitt i livet,
ja i alla fall tror och hoppas jag det,
och det finns massor av saker jag vill uppleva.
Inte tusan kan jag vänta i 30 år....
Inte heller vill jag "stå ut" i 30 år,
vänta på pensionen.
Gå till jobbet med allt tungre steg,
lite bíttrare och mer synisk för varje år som går.
Nä usch....
Vi pratade också om att våga,
våga ta chanser som kanske aldrig kommer tillbaka.
Hoppa utan att veta vart jag landar....
Just nu känns det som jag letar efter en ramp att hoppa ifrån,
eller som jag går runt på perrongen och väntar på att tåget ska komma.
Det går bra på jobbet och jag har ett fint hem,
men jag saknar något....
Varje gång jag kommer hem från en längre resa
har jag haft en klump i magen.
Jag bor i en ganska så praktisk,
men ack så trist stad som får mig att längta efter annat,
Både jag och mannen skulle absolut tänka oss att flytta
och då gärna till västkusten och då kanske Göteborg,
men barnen vill inte det.
Allså är det bara att häda ut i typ 5-6 år till
eller så gäller det att hitta de vinnande argumenten.....
Hej, i vår familj så kan det hända att "man" anmäler sig till "Drömmen" i TV 4, man skall driva pensionat i Italien under 10 veckor(vi har nog inte kommit med:(
Jag är helt med i dina tankar! Vår son åkte in på er väg i hemfjällstangen med sin mini fyrhjuling för att se om ni var där. Han blev istället jagad hem av en arg farbror som antagligen har gått och väntat på det där tåget alldeles för länge... Vi som bor i och kommer ifrån Gôteborg tycker visserligen att en flytt till typ Kapstaden skulle vara mer lockande!
Catarina B: Åh, jag tror att jag såg din son, i alla fall såg jag en kille på fyrhjuling komma körande, men jag missade den arga gubben. Kanske är det en från det stora sällskapet som hade fest vid fjällgården (det var i alla fall inte min man för han är inte speciellt gammal och så jagar han inte grabbar som är ute och kör lite för vi har en egen tonnåring och vet att de behöver leka ibland ;-))
Jag är kluven iför att flytta utomlands(men jag älskar att resa) för jag älskar Sverige och naturen här, men Västerås....
Ja, vad ska jag säga....
Vi får se till att ses någon gång vi är vid stugorna samtidigt. Vi ä där i helgen också...sätter up lister och målar knutbrädor och annat skoj ;-)
Ha det bra!
kram
V:
:-) Dito!
