lillaannisen

Jag har haft en månads träningsupphåll.
Prommisarna med mannen räknar jag inte till träning
utan till avkoppling och återhämtning.

Jag mådde riktigt risigt i början av december med magkatarren
som spökade och sedan blev jag förkyld, men inte rejält utan
bara en seg lång historia som inte ville ge upp.
Detta tillsammans med att jag kände mig slutkörd och trött,
både fysiskt och psykiskt gjorde att jag beslutade mig för att
skippa träningen under en månad.
Min kropp behövde vila och min själ behövde träffa vänner
mer och bara få vara, dessutom behövde jag få tillbaka
träningsglädjen och hitta fokus.
Jag kan vara ganska så hård åt mig själv ibland, och hösten har
verkligen varit tuff på flera sätt.

Den här månaden har varit underbar på så många sätt.
Framförallt har jag hunnit träffa vänner så otroligt mycket,
dessutom har jag läst mängder av böcker.
Jag har inte haft ork till det tidigare, utan nästan somnat
innan jag lagt huvudet på kudden.

Idag var det så dags....
Första gympasset efter uppehållet.
Fasen, vad tungt det är att ha tappat så otroligt mycket i
styrka som jag faktiskt har gjort.
Det kommer att ta flera veckor innan jag är tillbaka i
ursprungsformen igen, och de kommer att bli riktigt
tunga och slitiga veckor.
Värst är den psykiska biten....träningsvärken kan jag leva med.
Mindre roligt är att se sig i spegeln och konstatera att
musklerna faktiskt minskat rejält....
Det positiva är att jag nu kan utvärdera hösten och förbättra upplägget.
Gör om, gör rätt!

Fokus på dagens träning låg på benen, men ryggen fick sig en duvning den med.
Gissa om det kommer att kännas imorgon, big time!
Än värre blir det på fredag....
Tack för mitt fantastiska thailandaklinniment.
Synd bara om mannen som avskyr doften av det.