lillaannisen

Lättnaden är total, men segern är långt ifrån vunnen.

Det är mer som att första perioden är spelad

och att spänningen nu börjat släppa.

Jag har haft mardrömmar om att ingen skulle dyka upp

på dagens husvisning, men det gjorde det.

Flera stycken till och med...

En 5-6 par som enligt mäklaren verkade positiva till vad de såg,

och det är ju bra.

Hoppas nu bara att lördagens visning blir lika bra

och att det är flera som är seriöst intresserade av att köpa huset.

Det vore så nice att slippa en visningsomgång till,

men samtidigt så vet vi ju vad vi vill ha

och det är knappast så att jag tänker släppa bort det för ett skambud.

Nä, det ska kännas bra i magen!

Skiter det sig får vi väl behålla det och hyra ut det,

eller så kan jag ha lägenheten som bara mitt place,

för jag skulle ljuga om jag sa att jag,

som den tonårsmorsa jag nu är

aldrig känt en extrem lust till att få bo själv.

Well, det lutar nog åt att hela familjen kommer att bosätta

sig i hamnen och överlåta gräsklippning, häcktrimning

och rabattrensning åt någon ny familj.

Snart är ändå barnen utflugna

och då kan vi sitta på terrassen och njuta,jag och hunken,

och se tillbaka på vad vi åstadkommit och troligen vara ganska nöjda.

Ja, nu menar jag inte att vi levt klart då,

om en så där  sex, sju år,

utan mer att vi gör en kvartalsavstämning,

sätter upp nya mål och blir ännu mer egoistiska på ett skönt sätt.