lillaannisen

Så sitter jag här igen, absolut längst bak i planet och inte det minsta
utrymme kvar i förvaringshyllorna för vaken handbagage eller ytterkläder.
De här platserna är sämst i hela planet, minst benutrymme, folk som står
och köar bredvid för att komma in på toa och så får man alltid maten och drycken sist.
I mitt fall är det kaffet jag suktar efter.

På en flygning från Island hamnade jag också långt bak och det jag minns mest
från den resan är lukten från toan, samt den ständigt öldrickande gubben bakom mig.
Ett mindre fräscht minne alltså ;-)

Igår var vi på National Maionette Theatre och tittade på Don Giovanni
med marionettdockor. Själva föreställningen var jättebra och de var
fantastiska på att hantera dockorna.
Det som inte var lika positiv var att en grupp med  över 80 studenter och
vuxna från olika delar av USA också var där. Vi kan väl säga att ödmjukhet
och respekt för andra inte riktigt var ord jag förknippade med den gruppen
efter den första akten.

För det fösta började en gubbe med att tala om att hela salen skulle vara tysta
 för att han skulle håll en kort föreläsning om pjäsen, utan att överhuvudtaget
ta hänsyn till att det satt människor, typ vi, som inte alls var studenter utan hade
betalat ganska mycket pengar för att ha en trevlig kväll och njuta av föreställningen.
Sedan var det en grupp som satt och pratade och prasslade under hela första akten.
Både jag och mannen var heligt irriterade i pausen och talade också om det för de
som var ansvariga och föreslog att de kanske skulle tänka på att boka en privat
visning nästa gång. De bad om ursäkt och sedan blev det faktiskt bättre under andra akten.

Don Giovanni, av många ansedd som operornas opera av Mozart
sattes upp första gången 1787 och då i Prag.
Just den här föreställningen har spelats sedan 1991 och det har under
åren blivit mer än 4000 föreställningar som besökts av över 600 000 åskådare.
Coolt!

Efter föreställningen gick vi för att hitta en restaurang relativt nära metron.
Eftersom den sista turen går vid midnatt ville vi inte gärna missa den.
Den mysiga restaurang jag tidigare hittat låg för långt bort för att vi
skulle hinna dit, äta och sedan tillbaka i tid.
Vi får ta det besöket nästa gång vi är i Prag och får jag som jag vill,
bör det inte dröja alltför länge.

Vi hittade ett litet trevligt ställe, Blatnic och beställde in varsitt glas vin,
tomat och mozzarella till förrätt och grillad fläskfilé med pepparsås till varmrätt.
Här beställer man alltid in tillbehör som potatis, ris, mm separat
och jag beställde bakad potatis och grönsaker till mitt kött,
eftersom servitrisen sa att det inte ingick.
Döm om min förvåning när jordens största portion dök upp.
För det första var tallriken full med sallad, så den extra skål med
kokta grönsaker var helt onödig och potatisen , som var ungsbakade
småbitar orkade jag typ äta två av.

Maten var fantastiskt god men varken jag eller mannen fick i oss
allt på tallrikarna, långt ifrån.
Gissa vad kalaset kostade oss, jo 730 CKR vilket är typ 300 kr.

Tillbaka på hotellet, proppmätta och trötta efter ännu en intensiv dag
var det bara att packa det sista och ta en snabb dusch och sedan sova
för att orka upp och hinna med taxin till flygplatsen.

Och nu sitter jag här, någonstans över södra Sverige och tittar ner på molntäcket under mig.
Vi har ungefär 30 minuters flygtid kvar och resan har gått bra.
Tack för det min kära Ipod och lilldatorn....

Nu väntar scoututflykt med barnen på Björnis, middag med trevligt folk
hemma hos familjen S ikväll och någonstans där i mellan skulle jag
behöva fixa lite inför mannens födelsedag imorgon.

Tack mammsen för att du tagit hand om barnen de här dagarna så att vi kunnat åka på den här resan!

Biljetterna till kvällens föreställning av Don Giovanni är fixade
och nu vet jag exakt vart tetern ligger och hur vi snabbast ta oss dit.
Efteråt vandrade jag runt i stadsdelen Josefov, den gamla judiska stadsdelen.

Lunchen intog jag på en av de riktigt gamla ölhallarna i staden,
U Pinkansu, som öppnade år 1843. Själva menyn innehöll kanske inte
det jag går i taket av lycka över, men är jag här så ska jag banne mig
äta tjeckisk pubmat och dricka öl. 

Alltså blev det gulash med knödel och en öl för Annisen till lunch idag,
Jag hade förväntat mig soppa, men fick istället en tallrik med köttgryta
och skivor av någon typ av bröd till.
Det smakade riktigt gott, men de borde byta ut det kokta brödet mot ris,
då hade det blivit en fullpoängare.


Min lunchöl!
Det händer typ en gång per år, max alltså, att jag helt självmant
beställer in en öl till maten och dessutom när jag är ensam.

Ensam hade jag dock inte behövt vara länge, för en herre i yngre medelåldern
som såg ut som en engelsk fotbollshuligan,kom ganska snart fram och
frågade om jag inte ville göra honom och hans tre kompisar sällskap och om
han fick bjuda på en öl.
Vänligt men väldigt bestämt tackade jag NEJ!!

Jisses vad jag sover skönt i den här hotellsängen.
Den är enormt stor och kuddarna är gigantiska och
fantastiskt sköna.
Undrar ifall de märker om jag trycker ner en i min resväska,
hur den nu skulle få plats där...
Jag kar packat lite fel, men ändå ganska ok.
Kunde ha skippat klänning, kjol och drivor av strumpbyxor.
De höga klackarna kunde också ha stannat hemma
och istället skulle jag ha lagt i termobrallor, fleeceunderställ
och dubbla långkalsonger....minst!

Idag är det ett dimmigt , snöigt och råkallt Prag
som ligger framför mina fötter.
Området jag har för avsikt att utforska är Nya Staden och så
ska jag försöka skaffa biljetter till Don Giovanni åt mig och mannen.
Inte med människor dock, utan med kasperdockor modell störe.
Det ska tydligen vara en jättebra föreställning som spelas på
National Marionette Theatre.

Jag går in i mig själv här.
Njuter av stillheten och naturen.
Njuter av att bara vara.

Går och går.
Mina ben är starka.
Genom gytjan, uppför berg, över myrar och genom skog.
Lyckan i mitt hjärta är total.
Jag hör endast mina egna andetag när jag stannar.
Här vill jag vara.
Stanna.

Ingen foundation eller puder.
Extensions, vad är det?
Fake finns inte.
Påtagliga är spåren efter en dag ute.
Lika påtaglig som känslan i min mage.
Det är det här jag behöver.

..och lika glad är jag för det.

Vi har fiskat hela dagen på lite olika platser.
Grymt härligt att vara ute i underbar natur hela dagen.
Jag får alltid flashbacks från när jag var liten när jag
är ute och fiskar eller går i skogen.
Det är dofterna.
Jag älskar dessa dofter av skog, sjö och natur.
Något som kanske låter riktigt skumt är att en av de
mest härliga stunder jag vet är att sitta ensam i skogen,
med underbar utsikt, mossa och gräs och kissa.
Höjden av frihet!

Vi var ute väldigt mycket i naturen när jag var barn.
Fiskade, plockade bär och svamp.
Är det något jag är glad att mina föräldrar gav mig är det
intresset av att vara ute i naturen och även kunskap om den
och hur jag tar vara på det jag hittar eller fiskar upp.
Jag hoppas och tror att mina barn kommer att känna samma glädje när de blir stora.

Jag och mannen tog en tur i backen ovanför stugan när vi kom hem.
14 liter blåbär står nu och väntar på att rensas.
Plockades på 1,5 timme.
Hur lång tid rensningen tar vågar jag inte tänka på nu.
Jag kanske ska vara glad att vi bara har en bärplockare.
Annars hade vi fått i hop det dubbla.

Texmexmat i kväll var gott.
Barnen spelar nu yatzy och tittar på south park.....samtidigt!
Mannen diskar och tittar på south park.
Multitasking är bra att kunna.

Nu....rensning och ett glas vin!
Adios amigos!


Jag försöker mig på flugfiske i älven.


Stumpan kör med mete.


Vid Latmanstjärn fiskade vi och grillade korv i ett par timmar
(alltså vi grillade inte i flera timmar utan fiskade).