Söndagssol
och termometern visade 4 minus.
Jag står och njuter!
Min fina familj!
Hunken håller på att SMS:a våra stugvänner från Göteborg för att vi
ska sammanstråla för en lunchträff.
De är just nu på väg till Sydafrika och vi är inte alls avis ;-)
men ser fram emot en fullständig reseberättelse när ví träffas
här uppe igen i mars.
Stavfel
Nej, Annisen är inte dyslektiker
om nu någon funderat över det.
Det är bara så att jag oftast skriver mina inlägg på
min lilla vita dator och där är av naturliga skäl tangenterna
lite mindre och dessutom verkar det som att jag verkligen måste
trycka ner tangenten hårt för att den ska ta bokstaven.
Följdaktligen blir det lite tokigt ibland och det märker jag oftast
när jag väl har publicerat inlägget och kollar på den skarpa versionen.
Så där har ni förklaringen till mina stavfel :-)!
Ågren...
Inte på grund av sentimentala känslor gentemot huset
utan allt praktiskt fixande som att välja rätt mäklare,
slutföra småsaker som bör göras innan mäklaren kommer,
städa och flytta bort grejer och så det allra värsta....
Att behöva ha en massa okända människor snokande runt ibland
mina grejer, i mina rum och skåp.
Superjobbigt!!!
Bara tanken på att det går omkring människor och kitiserar
mitt hem får mig nästan att få ont i magen.
Det ska bli SÅ skönt när allt är över
och förhoppningsvis drar det inte ut på tiden allt för mycket.
Är det någon som har tips på vad jag ska tänka på
när det gäller val av mäklare eller annat inför försäljningen
så tar jag tacksamt emot dessa.
Dolph
Vad menar hon nu kanske någon undrar....
Melodifestivalen 2010 syftar jag naturligtvis på
och i år var jag faktiskt lite nyfiken på premiärprogrammet.
Inte för att jag väntade mig att få en kavalkad av supehits
utan för att "the Dolph" ska vara med som en av programledarna.
Kan det bli annat än en fet kalkon???
Ja, faktiskt!!!!
Snubben var ju riktigt skön,
drev med sig själv och även om vissa av hans kommentarer
var mer än lovligt fåniga, så fullkomligt smälte jag av hans "sångnummer".
Det ska bli spännande och se vart det här landar.
Låtarna då, ja den enda låt som jag gillade kom inte ens med till
den andra chansen och den låt jag totalsågade gick vidare till
finalen utan att ens behöva tävla i andra chansen.
Schlager is not my cup of tea!
Tydligen....
I dag...
Vi kom iväg från stugan ganska sent och valde därför att hålla oss
i Lindvallens backar eftersom de ligger närmast och för att jag och
mannen skulle ner till byn för att byta en hylla hos Lenita på Form & Funktion.
Vi passade också på att äta en sen lunch på mysiga Lisa Elmqvist
som ligger på Sälfjällstorget medans kidsen åkte i parken.
Halstrad lax med skogssvampsås och ett glas vitt till satt som en smäck!
Nu väntar en varm bastu, kall skumpa och sedan Melodifestivalen
där jag tror vi kanske får se svensk TV-historia skapas då Dolph Lundgren,
mer känd som Ivan Drago i Rocky 4 (?)ska vara programledare.
Shit, snubben verkar ju mest kunna grymta på fånig amerikasvenska
så det kan bli hur pinsamt bra som helst!
Nea står och njuter av solen som äntligen har börjat värma!
"The racing/carving queen" also known as Annisen!
Jag älskar att åka skidor och när det är som i dag,
soligt och 5 minusgrader, ja då leker verkligen livet!
Hunken hälsar på en nykomling i Gustavsbacken - Snögubben!
De har byggt upp honom under de 11 dagar vi inte varit här uppe
och det känns bra att han är tillbaka på toppen i Gustavsbacken.
Han hör liksom till, snögubben!
En fin dag på fjället!
Jag får ibland nypa mig i armen för att det är så obeskrivligt vackert
och härlig natur här uppe.
Nu längtar jag efter en skoter så att jag och hunken kan susa runt
på fjällen och ha det skönt, men den leksaken lär få vänta, länge!!
Bilder...
Jag och Nea i Lindvallen i början av Januari då kylan var riktigt bitande!
Männen i mitt liv väntar på att ge sig ut i Tandådalens backar!
Så här fin manchester får man om man går upp tidigt på söndagarn
och är i backen då de öppnar.
Just söndagar är riktiga kanondagar att åka på eftersom det är då
nästan alla stugor byter hyresgäster och det därför är nästan tomt
i backarna, ja kanske inte tomt men gott om plats i alla fall.
Jag och dottern har fått "snygga"??afterski mössor uppe på toppstugan i
Lindvallen fast vi bara drack kaffe och varm choklad.
Snö och samtal...
I går kväll kom vi upp till stugan väldigt sent
och attans vad snö vi har nu!
Det har åtmindstonde kommit 50 cm de senaste två veckorna
så det var bara att ta fram skoveln och skotta trappen för att
överhuvudtaget få upp ytterdörren.
Det är ganska många som undrar kring det här med våra
bilresor mellan Västerås och Sälen,
om det inte är superjobbigt att sitta så länge i bilen så ofta.
Men, nej jag tycker inte alls att det är vare sig jobbigt eller
specellt långt, men det beror säkert till stod del på att jag har vant mig.
Det har blivit ett par vändor hit de senaste året!
Faktiskt är det så att jag tycker de 3 -3,5 timmarna i bilen
är riktigt trevliga och något jag till och med kan se fram emot.
I bland lyssnar vi på ljusböcker, men framförallt får vi tid till att prata.
Veckorna och vardagarna rullar på i ett fasligt tempo
och det finns inte alltid tid till att bara sitta och just prata,
men i bilen ges den möjligheten.
Igår satt vi och surrade massor om vad som komma skall,
vår flytt till den underbara etagelägenheten vid hamnen,
där jag och mannen ska sitta i sommar och titta på båtar och männniskor
medan vi smuttar på skumpan och njuter av livet.
Bilder kommer, men just nu är uppkopplingen här uppe lite trög.
Nu ska jag dra fram skidorna ur förådet och ge mig ut i pisten.
Love!!
I´m back
Det har faktiskt varit riktigt skönt,
även om jag många gånger har saknat stunderna framför tangentbordet
och framförallt glädjen av att få kommentarer på det jag redan har skrivit.
Jul och nyårshelgen innebar ett tre veckor långt avbrott i vardagen
för mig och hela familjen och vi spenderade i stort sett all den tiden
uppe i stugan i Sälen.
Det blev en hel del skidåkning på både längden och tvären,
sköna slappa stunder, varma bastubad, god mat och avkoppling.
Nu rullar livet på nästan som förrut,
förutom att jag fått en ny livskamrat och dessutom är påväg att byta boende.....
Nä, mannen i mitt liv är fortfarande kvar och högt älskad,
men jag har upptäckt ett teknikens under
som jag numera inte kan leva utan,
nämligen min iPhone 3GS!!!
Och ja, vi kommer under våren att flytta och bli riktiga cityråttor!
Det är ett beslut som hela familjen känner är rätt
och det kommer att bli toppen,
för även om vi alla älskar vårt hus, området och våra grannar
har vår livssituatíon ändrats de senaste åtta åren och våra behov
ser helt annolunda ut nu.
Mannen pendlar till El Stockholmo, kidsen går i skolan i stan,
jag jobbar där och har dessutom huvdansvaret för allas vår Cleo.
Helgerna tillbringar vi nästan undantagslöst i Sälen eller någon annanstans...
Toppen kommer det att bli!!
Trevligt men....
Alltså, det var jättetrevligt igår på julbordet,
men maten var absolut ingen höjdare,
vilket även bekräftades av de i sällskapet som
vanligtvis trycker i sig av julmaten.
Dessutom är det så rackarns trångt i lokalen
så jag är glad att jag inte är av modellen större,
för då hade det blivit jobbigt att ta sig fram mellan borden.
Vi kom hem ganska så tidigt så det blev en frisk och
kylig tjejprommenad tillsammans med Cleo, Malin och dottern.
Att vara ute och gå sent på kvällarna är riktigt nice,
för man kan gå och spana lite hur andra har det inomhus.
Vissa har totalt gett allt vad smak heter på foten
och helt ohämmat gått loss på glitter, tomtar, isbjörnar
och ljusslingor i alla upptänkliga färger.
Men, men....
smaken är som baken oh tur är väl det!
Årets julbord
Vi ska till Falkenbergska kvarnen, där vi varit nu i tre år,
men först en stunds minglande och glöggdrickande på kontoret.
Annisen är ingen julborsfantast, tvärt om faktiskt,
men det är väldigt trevligt ändå att träffas så här
under lite lättsamma former och umgås.
Det här ser ut att bli det sista julbordet med Headlight,
åtmindstonde om allt kommer att flyta på som tänkt,
eftersom mannen slutar där i början av nästa år
för att fokusera på andra saker.
Det kommer att bli toppen och även om han slutar där
har jag i alla fall lärt känna hans trevliga jobbarkompis
och numera vår granne.
Tack för det, Headligt!
Tillbaka till julbordet och den ständigt aktuella frågan,
vad ska jag ha på mig???
Tankarna snurrar kring en svart, supersnygg kjol
som jag köpt i Las Vegas och till den en top från samma stad.
Klänning känns en liten aning för uppklätt,
i alla fall den jag har i åtanke
och dessutom brukar det vara lite kallt i lokalen.
Fotbeklädnaden är dock given....
Heels!!!
Fråga är bara vilka, men jag tror att det lutar åt de svart/vita
12 cm klackarna eller de helsvarta pumpsen.
Ddddagens I-landsproblem, skulle mannen i mitt liv säga.
Högst reella frågor, anser jag!
Nu är det bäst att göra sig vacker för julgrisen!
The Producers
som går på Lorensbergsteatern i Göteborg,
eller snarare gick, eftersom det var säsongens sista föreställning vi såg.
Den var riktigt, riktigt underhållande!
Tydligen ska den spelas till våren igen,
men då kommer inte Pernilla Wahlgren att göra rollen som Ulla,
och det är syn eftersom hon var toppenbra!
Lördagen avslutades med skumpa och god mat på
restaurang Fond som ligger på Götaplatsen,
ett stenkast från hotellet vi oftast bor på när vi är i Göteborg - Park Aveny.
Där kan man roa sig med kändisspotting av högsta klass,
om man nu gillar sådant!
Efter att ha ätit en sen frulle och strosat runt ett par timmar på stan
satte Lagunan av mot Västerås igen.
Sammanfattningsvis har jag haft en underbar helg!
Tack för det Lenin!
Julfixande och lite bilder
En ny omgång lussekatter såg dagens ljus,
eller i det här fallet mörker, igår kväll
eftersom tre påsar försvunnit spårlöst från frysen
under den senaste veckan.
Det blev också en omgång knäck gjord och
efter stränga förmaninga till både barn och man,
framförallt ett av barnen, hoppas jag att de får finnas
kvar längre än ett par dagar.
När jag stod där vid kastrullen med knäcksmet började
jag fundera på hur många små knäckformar jag har fyllt i mina dar.
Många formar.....
Julen blir vad man gör den till,
vissa slavar under dåligt samvete och känslan av att aldrig räcka till,
andra fullkomligt hänger sig åt pyntande och mysande under hela december.
Jag känner att jag lämnar stressen och pressen mer och mer,
för att faktiskt njuta av stämningen och se det fina med julen.
Vi firar inte med så många,
ja, i år blir vi nog faktiskt helt själva
men pappa och Lena vet vi kommer förbi,
troligen på juldagen och det ser vi fram emot.
Att för en gångs skull vara nästa 100% säker på att ha
snö utanför fönstret på julaftons morgon känns också mysigt.
Det enda som är lite trist är att vi inte har plats för en gran i stugan,
och det känns lite fel att ha den i "lllstugan".
Well, grandoft måste finnas,
så vi får försöka lösa det på något sätt.
Troligen genom att ha en stor kruka med ris på golvet
och så pynta det.
Det kan nog bli riktigt nice!
Här kommer några bilder:
1:advent med den andra omgångens lussebullar.
Jag har bakat en omgång i stugan och två hemma i stan...hittils!
Cleo busar med lillmatte i en snöhög.
Puss i påsk....eller advent!
Cleo fullkomligt älskar att busa runt i snön.
Det är också mysigt att ligga och värma sig på fällen framför brasan.
Två coola killar med en hel dags åkning framför sig.
Sonen hade med sin kompis upp helgen vid 1:a advent och de åkte
bräda både lördagen och söndagen.
Julmattan är utrullad!
Vår fina, supertunga adventsljusstake som vi köpte på
Lilla Handelskompaniet vid Sälfjällstorget.
Sedan ska jag plocka granris och ha i den, men här skulle vi åka hem
och riset skulle bara tappa alla barr tills vi kommer dit igen.
Vår fina adventsgran!
Det är grymt mysigt att titta ut och se den lysa i mörkret
med all snö runt omkring.
Så här såg det ut i söndags vid stugan när vi åkte hem till Västerås.
Gissa om det känns trist med allt det bruna och blöta här hemma
när man vet att det ser ut så här 20-30 mil bort.
Jag och dottern myser med Cleo i soffan nere.
Lussebullar 3.0!!!
God Jul önskar Cleo!
Omväxlande väderlek
Sälen i helgen:
Ett mer vinterlikt landskap få man leta efter.
Snön i drivor, träden tunga av snö och flingor som
faller till marken.
Det är faktiskt ljust ute, även då det är nästan mörkt
för snön lyser upp.
Riktigt nice och Annisen blir glad i hjärta av allt det vackra.
Västerås nu:
Blött, lerigt och grusigt, brunt, grått och svart.
Totalt mörker på kvällarna...
Det riktiga cresendot är när det blåser och regnar samtidigt,
då riktigt krullar sig mina tår av missnöje!
Kan det bli mer trist än detta??
Mattes tjej
Ur en snödriva jagade hon fram en mus,
en näbbmus närmare bestämt.
Den var ingen match för henne!
Jag började först skrika lite när den
satte av kring fötterna på oss,
men sedan kom en annan sida fram.
Cleo kunde knappast ha en större supporter
än sin matte när det gäller fångande av gnagare.
Heja Cleo, döda råttan!!
Enda problemet nu är att hon väldigt gärna vill ut
och fotsätta jaga efter nya byten.
Äntligen hemma igen!
efter att ha varit och hälsat på solen några dagar.
Precis som vanligt hade hon fått en äckligt pepprkaksbrun mage.
Jag har är glad att du är hemma Lenin,
för jag har saknat dig!
(men se till att bära heltäckande kläder den närmaste tiden
så jag slipper känna mig som en blek lite fis bredvid dig ;-))
Schysta snubben
I onsdags då det egentligen var meningen att bilen skulle få
sin nya däck fick vi lov att boka en ny tid eftersom det dels var
fel dimmension på de beställda däcken och så hade mannen
glömt att säga till att vi ville ha dem på nya plåtfälgar.
I dag när de monterat på de nya däcken och jag skulle betala
upptäckte jag att det var lauminiumfälgar som satt på bilen
och alltså inte de plåtfälgar vi beställt.
Vi har tänkt byta bil till våren och vill inte lägga ner pengar på ett par fälgar
som ändå inte kommer att passa till den bil vi funderar på att köpa,
så därför satsade vi på plåtfälgar nu.
Schysta snubben orkade inte hålla på att strula och kränga om däcken
så jag fick fyra aluminiumfälgar till samma pris som ett par betydligt fulare plåtfälgar.
Bra va!!!
Annisen gillar att göra fynd och detta kändes absolut som ett sådant.
Kejsarens nya kläder
Kanske inte, men i dag ska bilen i alla fall få nya sulor.
Västa bra däcken MED dubbar ska på Renaulten
så att vi tryggt kan susa fram på vägen till/från Sälen.
Vad de heter har jag ingen aning om men med tanke på priset
skulle inte Jimmy Choo eller Prada vara helt otroligt.
Odubbat kändes inte riktig aktuellt, då vi har en hel del långa,
branta backar med is och snö som underlag uppe vid stugan.
Skönt att vi får på de nya däcken innan helgen,
för nu är det verkligen vinter i Sälen.
Många kalla grader och en hel del snö.
Gissa om jag längtar dit!
Att vaccineras eller inte....
eller i alla fall inte bestämt sig hurvida de ska ta sprutan med influensavaccin.
Jag har inte gjort det än och ställer mig till den tvekande skaran.
Varför?
Ja, det känns lite läskigt med en sådan här masshysterisk grej
och så har jag en bok jag läste för länge sedan i bakhuvudet.
Fatta vilket bra tillfälle att testa något på en hel befolkning som
helt blindt, helt okriktiskt låter sig insprutas med något medel,
i det här fallet vaccin mot influsensa,
men tänk tanken om det finns något annat där i också....
Ja, jag vet att det låter fånigt och det är INTE därför jag tvekar
utan för att jag faktiskt inte tror att det kommer att bli den jättegrej
som tidningsrubrikerna skriker ut.
Dessutom var det ju i sommras som det stora drevet gick
och jag kan ärligt säga att jag var lite orolig och tveksam över att
skicka iväg kidsen till England i två veckor,
just som det var som mest pådrag där om svininflusensan.
Men det gick ju bra.....
Barnen har tagit sina sprutor den här veckan
och medan dottern klarade sig med värk i armen
ligger sonen uppe i sängen och mår riktigt pyton nu.
Han fick sprutan vid lunchtid igår och på kvällen blev han kanondålig.
Riktigt läskigt!
Hoppas det ger sig under dagen...
Bloggpaus...
av olik själ och under tiden har tydligen en
större uppdatering av detta bloggverktyg skett.
Vad som hänt, vilken förbättring som skett jag inte riktigt än,
men något måste de ha pysslat med under alla de timmar
som den legat nere.
Well, det lär väll visa sig....
Återkommer med updateringar snarast.
Love!
Status quo!
I förrgår hittade jag en liten anteckningsbok som jag
skrev ner lite tankar i för mer än fem år sedan.
Jag hade helt glömt bort den och när jag satte mig och bläddrade
ibland sidorna var det som att få en fet käftsmäll.
Där, för fem år sedan hade jag skrivit exakt det jag går och känner idag.
Full av självinsikt vad som inte är bra för mig.
Jag resonerad så klokt,
och ändå sitter jag i nästan samma situation nu.
Varför??
Dels för att det ligger i min natur.
Jag är fostrad till att lösa problem, vara den som fixar och har koll,
både åt mig själv men också åt alla andra.
Resultatet och prestationen är det som räknas, no matter what!
Och jag är ju så attans effektiv och bra!
Som ett jäkla snabbtåg ångar jag fram genom tillvaron,
effektiv, snabb och målmedveten.
Ja, i vissa fall så jäkla effektiv att jag omedevetet stänger av och förtränger
mina egna känslor för att fungera så optimalt som möjligt i den givna situationen.
Jag håller tills det blir för mycket....
Nu har några i min privata sfär mått riktigt dåligt ett tag
och haft det jobbigt på olika sätt, sedan har jag under ett år haft en
supertung målgrupp på jobbet.
När det börjar lätta lite är det som att verkligheten kommer i fatt mig
med en rasande fart.
Sedan är det också rädslan....
Rädslan för att släppa allt, känslan av att vara ingen....
Vem vill ha mig?
Vad tusan kan jag?
Vad ska jag göra?
Jag hade skrivit det klart och tydligt med blå penna på vit papper;
"Jag orkar inte vara den som hela tiden,överallt ska hitta lösningen på
andra männsikors problem. Jag vill inte jobba med de svåraste sökande"
Vad befinner jag mig idag?
På exakt samma plats!
Annisen, en j_vla fakir!!!
